Många inom fastighetsbranschen omfattas direkt eller indirekt av EU:s taxonomi. För att hjälpa sina medlemmar arbetar branschorganisationen Fastighetsägarna kontinuerligt med hur kraven ska tolkas, översättas och redovisas.
Så jobbar fastighetsbranschen: ”Måste landa på en rimlig nivå”
Taxonomi
Otydlighet kring klimatanpassning och en luddig ISO-standard. Det är två punkter i EU:s taxonomi som får fastighetsbranschen att klia sig i huvudet, menar Rikard Silverfur vid Fastighetsägarna. Nu kraftsamlar branschen för att få alla bitar att falla på plats.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Rikard Silverfur, chef för utveckling och hållbarhet vid Fastighetsägarna, är i grunden positiv till ramverket, som syftar till att driva investeringar mot en mer hållbar riktning.
– Vi har i stort lyckats få med det vi ville och kraven i sig är bra, säger han.
För fastighetsbolag är det främst ekonomiska aktiviteter inom kapitel 7 i Taxonomin som är relevanta, med fokus på ”Uppförande av nya byggnader”, ”Renovering av befintliga byggnader”, samt ”Förvärv och ägande av byggnader”.
Oro över inledande EU-förslag
Rikard Silverfur berättar att det inledningsvis fanns en oro kring att EU först ville att endast fastigheter av energiklass A skulle klassas som gröna. Då svensk fastighetssektor har tuffare krav för energiklassning än många andra medlemsländer hade det inneburit stora problem, menar han.
– Det hade inte gynnat de nordiska länderna, då endast omkring 2–3 procent når upp till energiklass A.
EU-kommissionen backade
Men EU-kommissionen drog tillbaka förslaget. I stället har Fastighetsägarna tillsammans med företrädare för fastighetsbranschen jobbat för – och lyckats med – att få tillbaka ursprungsförslaget om att endast byggnader som tillhör de 15 procent bästa ur ett energiprestandaperspektiv ska klassas som hållbara investeringar. Även byggnader som har minst energiklass A räknas.
– I vissa avseenden är det bra att regelverket är öppet för tolkning, då olika platser har olika förutsättningar.
– Ett annat exempel, utöver det med energiklasser, är skog. Nere på kontinenten är det en bristvara och där är man mer intresserad av att skydda skogen. Men i Sverige är det inte brist på skogsområden. Då blir det fel att säga att inga områden som potentiellt skulle kunna vara skog får bebyggas. Så där behövs nationella bestämmelser, säger han.
Otydligt kring klimatanpassning
I andra avseenden önskar Rikard Silverfur att taxonomin hade varit mindre öppet för tolkning. Han nämner bland annat formuleringar om mål för ”anpassning till klimatförändringar”.
– Kommissionen säger att man ska göra en klimatriskanalys enligt ”bästa metod och titta på olika risker”. De säger inte exakt hur eller hur vi ska komma fram till det. Vad är tillräckligt? Vilken metod är bäst? Måste vi hitta på egna metoder? Området känns ganska omoget och ouppstyrt, säger han.
Ett annat exempel han lyfter är en standard som kommissionen vill att företagen ska använda.
– Kommissionen hänvisar till en ISO-standard för hur byggnader ska vara projekterade och designade för demontering och anpassningsförmåga. Det märkliga är att det är en alldeles ny standard, som inte är praktiskt tillämpbar. När vi frågade svenska institutet för standarder, SIS, kände de knappt till den.
– Att taxonomin är öppet för tolkning är både positivt och negativt. Samtidigt som det ibland hade varit skönt att någon satte ner foten, är det bra att vi – som har bäst koll på svenska fastigheter – får ha en stark röst i tillämpningen.
En plattform för erfarenhetsutbyte
Utöver att tolka och översätta kraven i EU-taxonomin har Fastighetsägarna skapat en plattform där branschen kan mötas för erfarenhetsutbyte.
– Det är en slags arena, med fokus på processen. Alla vill att det här ska gå så smidigt som möjligt. Man måste vara medveten om att det är en läroperiod. Jag tror att de olika bitarna så småningom kommer att falla på plats. Det viktiga nu är att vi harmoniserar oss och skapar gemensamma system, säger Rikard Silverfur.
Oro för tunga rapporteringskrav
Det som oroar honom mest är att taxonomin ska innebära tunga administrativa bördor som blir för svåra för företagen att hantera.
– Då finns risken att man inte orkar med allt som ska samlas in och rapporteras och att det vänds till något negativt. Hela taxonomiarbetet måste landa på en rimlig nivå.
I en rad artiklar tar Miljö & Utveckling grepp om hur olika branscher arbetar med EU:s taxonomi. Först ut var energibranschen. Här uttalar sig fastighetsbranschen.