Genomgång: Så tycker remissinstanserna om snabbare industriprövning

Men stödet är i många fall villkorat. En återkommande invändning gäller vad som egentligen ska räknas som en fullständig ansökan. Det är centralt eftersom tidsfristerna börjar löpa först när kontaktpunkten bekräftat att ansökan är fullständig. Naturvårdsverket vill att begreppet definieras tydligare och betonar att prövningsmyndigheter och mark- och miljödomstolar även senare måste kunna begära kompletteringar. Uppsala universitet pekar på liknande problem och vill se förtydliganden om tidsfrister, kompletteringar och kontaktpunkternas roll.

En annan konflikt gäller om tidsfristerna ska gälla per ansökan eller för hela projektet. Naturvårdsverket ifrågasätter om ett och samma projekt kan omfattas av flera parallella tidsfrister. SGU lyfter också problem med upplägget och ifrågasätter hur parallella tidsfrister förhåller sig till EU-förordningarna.

Industrins kritik kommer delvis från motsatt håll. Svemin och LKAB anser att förslagen inte räcker för att ge EU-reglerna avsedd effekt. Svemin menar att strategiska projekt inte säkerställs prioritet och att förslagen därför riskerar att inte korta tillståndsprocesserna.

LKAB lyfter att förslagen riskerar att öka administrationen och efterlyser tydligare förenklingar. Båda invänder också mot promemorians slutsats om separata tidsfrister för olika tillståndsförfaranden.

Från nettonollindustrin är tonen mer försiktigt positiv. Stegra ställer sig i grunden positivt till förslagen men varnar för att kontaktpunkten inte får bli ett extra administrativt lager. Green Power Sweden ser möjligheter med tydligare processer och tidsfrister, men efterlyser bättre samordning med andra EU-regler och med den pågående reformeringen av miljöprövningen. Organisationen pekar även på behovet av bättre samordning med andra tillståndsprocesser.

Domstolsperspektivet handlar framför allt om rättssäkerhet och systemkrockar. Mark- och miljööverdomstolen pekar på att EU-förordningarna är utformade för system där första instans är en förvaltningsmyndighet. Det gör reglerna svåra att förena med svensk miljöprövning i domstol som första instans, särskilt när det gäller tidsfrister. Domstolen vill också att rättsföljden av överskridna tidsfrister framgår tydligare av författningstexten.

Kommunperspektivet gäller främst genomförandet. SKR tillstyrker att tidsfristen gäller per ansökan och att det ska vara frivilligt för verksamhetsutövaren att använda kontaktpunkten. Samtidigt varnar organisationen för att vissa tidsfrister kan bli utmanande för kommunerna, eftersom större eller principiella ärenden kan behöva hanteras i nämnd eller kommunfullmäktige. SKR vill också se tydligare regler om avgifter och finansiering av nya kommunala uppgifter.

Sametinget lyfter en annan konfliktlinje. Myndigheten ser behov av effektiva och rättssäkra processer, men varnar för att strategisk prioritet inte får urholka samiska rättigheter, rennäringens förutsättningar eller samisk markanvändning. Sametinget vill att konsultation med det samiska folket ska räknas in i bedömningen av om en ansökan är fullständig och att kontaktpunkternas ansvar kopplas tydligare till konsultationsordningen.

Sammantaget visar remissvaren att det finns stöd för riktningen, men inte för alla delar av konstruktionen. Förslaget ska både möta EU:s krav på snabbare processer och fungera i ett svenskt prövningssystem med domstolar, kommunalt planmonopol, miljöbalksprövning och rättighetsskydd. Det är där remisskritiken samlas. Remissvaren visar att frågan i hög grad handlar om hur strategiska projekt ska kunna prövas snabbare utan att skapa nya rättsliga oklarheter, nya administrativa lager eller svagare förutsägbarhet i prövningen.