Johan Rockström: ”Hållbarhet måste omdefinieras”

– Vi slår nu i taket för de hårdkodade biofysiska processer som reglerar själva funktionen i jordsystemet, sade han under föreläsningen.

I en intervju med Miljö & Utveckling efteråt sammanfattar han sitt huvudbudskap:

– I grunden är det att vi under 200 år har drivit världsekonomin baserat på ohållbara utsläpp av växthusgaser och utarmning av ekosystem, och planeten har under större delen av den här resan uppvisat en remarkabel biofysisk kapacitet att buffra det och dämpar störningen. Men nu börjar vi se de första tecknen på att planeten inte orkar längre, alltså börjar nå en mättnadspunkt och att vi börjar se mer och mer tecken på att planeten självt skickar tillbaka värme och utarmning. Och det är den oron, inte att planeten kollapsar, men att planeten börjar visa just det.

Under föreläsningen återkom Johan Rockström till begreppet antropocen, som beskriver människans påverkan som en planetär kraft. Han konstaterade att jorden länge kunnat dämpa effekterna av mänsklig aktivitet genom hav, skogar, isar och andra naturliga system. Men enligt honom visar flera av dessa system nu tecken på svaghet.

Ett centralt budskap i föreläsningen var att världen är på väg att överskrida 1,5-gradersgränsen. De scenarier som tidigare visade att temperaturökningen kunde hållas under gränsen utan överskridande är enligt Rockström inte längre möjliga, eftersom utsläppskurvan inte böjdes ned i tid.

– Vi rör oss nu oundvikligen in i ett överskridande, sade han under föreläsningen.

”Inte en fantasifråga”

Han betonade samtidigt att varje ytterligare tiondels grad ökar risken för extrema väderhändelser som torka, översvämningar och livshotande värmeböljor. Men den större risken, enligt Johan Rockström, är att uppvärmningen i kombination med försvagade ekosystem gör att planetens egna återkopplingar börjar förstärka utvecklingen i stället för att dämpa den.

– Riskerar vi att destabilisera planeten? Det är en verklig fråga. Det är inte en fantasifråga. Det är inte en utopisk fråga och det är inte en domedagsfråga. Det är en verklig fråga i dag, sade han under föreläsningen.

I föreläsningen pekade han bland annat på Amazonas regnskog och den Atlantiska meridionala cirkulationen, AMOC, som exempel på system där forskningen ser ökade risker. Amazonas riskerar att förlora sin förmåga att fungera som fukt- och kolsänka om avskogning, uppvärmning och förändrad hydrologi fortsätter. AMOC, som är kopplad till Golfströmmen och påverkar klimatet i norra Europa, har enligt Johan Rockström redan saktat ned.

– Vi vet i dag att AMOC har saktat ned med 15 procent på grund av att salthalten späds ut av den accelererande avsmältningen i Arktis.

Samtidigt lyfte han under föreläsningen fram att klimatfrågan inte kan ses isolerat. De planetära gränserna omfattar även bland annat biologisk mångfald, färskvatten, markanvändning, kväve och fosfor, havsförsurning, luftföroreningar och nya kemiska substanser. I den senaste bedömningen ligger sju av nio gränser utanför det säkra utrymmet.

– Sju av de nio gränserna ligger utanför det säkra utrymmet, sade han.

Det är mot den bakgrunden Johan Rockström menar att även hållbarhetsbegreppet behöver omdefinieras. I intervjun med Miljö & Utveckling säger han att hållbar utveckling inte längre kan förstås som gradvisa minskningar av miljöpåverkan.

– Vad jag menar med det är att hållbar utveckling har ju ända sedan Brundtlandkommissionen 1987 definierats i en princip som att om vi kan minska miljöpåverkan så är vi på en hållbar väg. Men min slutsats är att det räcker inte längre nu när vi har en planetär kris och att hållbar utveckling måste definieras som en värld, det vill säga vår sociala, ekonomiska och industriella verklighet måste utvecklas inom ramen för det säkra manöverutrymmet på jorden.

Borde kopplas till globala budgetar

Det innebär, enligt Johan Rockström, att hållbarhet måste kopplas till absoluta globala budgetar – inte bara relativa förbättringar.

– Definitionen för hållbarhet måste nu lyftas upp på planetär nivå och att det handlar om en värld som utvecklas inom en stabil planet, säger han och fortsätter:

– Det räcker alltså inte bara med att säga att det är okej om kommun x eller land y minskar sin miljöpåverkan, utan vi måste hålla oss inom absoluta budgetar på global nivå. Så att vi har en kolbudget, en biologisk mångfaldsbudget, en kvävebudget, en fosforbudget, en landbudget som vi måste hålla oss inom. Och den går inte att förhandla med och dessutom innebär det att man måste fördela den på ett rättvist sätt.

En aktör kan därför minska sin påverkan kraftigt men ändå överskrida sin andel av det globala utrymmet, säger han i intervjun.

– Så då räcker det inte bara med att vara ohållbar och minska miljöpåverkan med säg 70-80 procent, vilket kan vara väldigt imponerande. Men om du konsumerar jättemycket så överskrider du fortfarande din andel av budgeten. Så det jag menar med att hållbar utveckling blir att ha en utveckling som kopplar till det säkra manöverutrymmet på jorden.