Experten: Så använder du TNFD

I mars förra året lanserades den första beta-versionen. Men det är först nu, när ramverket lanseras på New York-börsen, som den slutgiltiga versionen sjösätts. Enligt Magnus Emfel, chefsekonom på Världsnaturfonden WWF, markerar dagens lansering av ramverket ett nytt vägskäl, där naturens värde kommer att påverka marknadens prissättning och ekonomiska resultat.

– Allt i vårt samhälle; företag, ekonomier och finansiella portföljer är beroende av vad naturen ger oss i form av material, ren luft och vatten. Trots det har det tidigare inte funnits en standard i hur vi ska rapportera om det här beroendet. TNFD är ett första steg för hur vi kan analysera naturrelaterade risker på ett likartat sätt, för att i förlängningen kunna göra korrekta värderingar på företag och marknader, säger Magnus Emfel.

Utgår från metodiken LEAP

2015 lanserades ett liknande ramverk för klimatet, Taskforce on Climate-related Disclosures, TCFD. Tanken med TNFD är att det ska fungera på ett liknande sätt, genom ett enhetligt språk och jämförbara nyckeltal mellan aktörer.

Men det finns också skillnader. Nytt för TNFD är att ramverket bygger på metodiken LEAP. Magnus Emfel förklarar att L står för location (plats) och handlar om att undersöka var i världen ett företag har sin verksamhet. E står för evaluate (utvärdera) och handlar om att utvärdera vilka risker, påverkan och beroenden ett företag har på naturen, och tvärtom. A står för assess (bedöma) och handlar om att sätta ett värde på detta. P står för prepare (förbereda) och ger vägledning i hur företag kan förbereda sig inför rapporteringen.

– Det är en väldigt tydlig metodik, som är lätt att följa steg för steg. LEAP påminner mycket om sättet man arbetat med TNFC. Den största skillnaden är att det läggs ett större fokus på vilken plats ett företag har sin verksamhet, då olika risker kopplade till naturen skiljer sig mellan olika regioner, säger Marcus Emfel.

Ska länkas samman med rapporteringskrav

Ramverket är frivilligt och kan användas av alla företag och finansiella aktörer. Men syftet är att det i förlängningen ska länkas samman med målsättningarna i det globala Kunming-Montreal-avtalet för biologisk mångfald som världens ledare skrev under vid COP15 förra året. Tanken är också att det ska samspela med befintliga och kommande rapporteringsramverk, så som EU:s ESRS och CSRD samt ISSB.

– Många menar att utmaningen handlar om att vi inte har tillräckligt med data. Men information och kunskap om hur våra hav och skogar mår är inte ny. Däremot har det har funnits ett glapp mellan den kunskap som finns och hur den används. Utmaningen nu handlar om att förstå och anpassa den här informationen för att ställa krav på företag. Om ingen efterfrågar informationen är det ingen som lägger tid på att ta fram den, säger Magnus Emfel.

Företag kan vinna på att ligga i framkant

Vidare säger han att företag har mycket att vinna – eller förlora – på hur de väljer att ta sig an ramverket.

– Om två år hoppas jag att man ska se en tydlig skillnad för vad ett företag var värt 2023 och 2025, eftersom man har inkluderat ny information om naturrelaterade risker. Ett företag som har gjort bra ifrån sig, varit väl förberedda och minskat sina risker kopplat till biologisk mångfald och vattenförbrukning kommer att få ett högre marknadsvärde, jämfört med företag som inte tagit till sig det här, avslutar Magnus Emfel.