Stort intresse för klimatkompensation – men socialt ansvar glöms bort

– Det har ökat väldigt snabbt och beror nog till stor del på klimatångest och Gretaeffekten. Jag tror att vi kommer att sälja mer än dubbelt så många ton som förra året, säger han.

Han berättar att branschen förändras snabbt. Banker som förut sällan klimatkompenserade, har kommit in på marknaden, liksom privatpersoner som kompenserar för flygresor, bland annat.

Klimatkompensation – ett sätt att slippa åtgärder?

Själva systemet har också förändrats. Förut handlade det först och främst om företag som ålagts att minska sina utsläpp enligt FN:s Kyotoprotkoll; Clean Development Mechanism, CDM. Nu har andra initiativ tillkommit, delvis som följd av kritik mot FN-systemet. Kritikerna menar bland annat att kompensationen är ett sätt att slippa åtgärder i de rika länderna.

Men då liksom nu handlar det om att kompensera genom att bidra till projekt i fattigare länder. Det kan handla om minskad användning av fossil energi, eller om planteringar som ska binda koldioxid som redan släppts ut.

– Det kan till exempel vara en vindpark eller solcellsanläggning i Sydostasien, Kina, Mellanöstern eller Latinamerika, säger Johan Eliasson.

Vi är nördiga när det gäller vad som ska ingå i en klimatberäkning och vilka emissionsfaktorer som är relevanta.

Projekten skulle inte ha blivit av utan tillskottet av pengar från dem som klimatkompenserar, och det är avgörande. Det kallas additionalitet. En minskning får inte heller räknas två gånger. Revisorer från etablerade företag som till exempel Det Norske Veritas, går igenom projekten och bedömer dem efter olika standardiserade system. Ett exempel är Gold Standard, som utvecklats av Världsnaturfonden och Greenpeace, med flera.

Projektet där pengarna investeras ska helst redan vara igång. Att sälja projekt som ännu bara är planer försöker South Pole att undvika. Det sänker trovärdigheten, anser Johan Eliasson.

Gör det osynliga synligt

Hos Zeromission, som också erbjuder klimatkompensation, talar Johanna Grant om att göra det osynliga synligt genom att sätta en siffra på det.

– Vi är nördiga när det gäller vad som ska ingå i en klimatberäkning, vilka emissionsfaktorer som är relevanta och hur vi kan ge ett bra underlag som hjälper klimatarbetet framåt, säger hon.

Att räkna på ett bra sätt, är något som tar tid att utveckla. Det första året finns kanske inte data och då måste företaget göra en schablonberäkning av hur mycket som behöver kompenseras, berättar hon. Det andra året blir data som används bättre, men det kan ändå ta tre år innan data och därmed beräkningen blir riktigt bra.

Kvalitet handlar också om hur det går till att kompensera, enligt vilken certifiering. Förutom Gold Standard nämner hon även Plan Vivo och Fairtrade Climate Standard.

– Vi väljer Gold standard för energiprojekt, det är en garant för ett holistiskt grepp, berättar hon.

Hon anser att de klimatprojekt som väljs ut inom FN:s system inte är de bästa.

– Inom CDM finns ett överutbud av krediter, inga nya projekt etableras. Additionaliteten är dessutom låg, med prisdumpning och billiga krediter som följd.

De alternativa systemen bättre

Johanna Grant anser att de alternativa systemen för att kompensera har seglat förbi FN:s CDM vad gäller effekt.

– Flera studier har visat att 99 procent av CDM-projekten inom FN inte längre är additionella. Det gör att man kan fråga sig om kundens pengar verkligen gör någon skillnad.

Men hon tror inte att klimatkompensation ersätter insatser i företagen, rent generellt. Hon kan liksom Johan Eliasson konstatera att företag som klimatkompenserar, ofta är de företag som även satsar på att minska sina klimatutsläpp.

Fler företag som erbjuder klimatkompensation: Tricorona, Go Climate Neutral, 2050 Consulting, Climate Hero.