Preem: Omställningen påbörjad men målet missas

Men trots allt är det här, hos Preem, som något av det intressantaste i Sverige sker vad gäller klimatomställningen av transporter.

Rundvandring på raffinaderiet

För det som facklas skulle kunna vara förnybara kolväten. Och kanske ska tilläggas att fackling inte sker varje dag och att facklan slocknat när hjälmarna är på och rundvandringen med utrustning för att mäta utsläpp av brännbara gaser påbörjats. Processingenjören Malin Karlbrink förklarar att någon måste ha haft problem med driften någonstans, men också att anläggningen förstås har tillstånd att bränna gas ibland. Fast bra är det ju inte och hon blir bekymrad när hon får höra talas om saken.

Linda Werner, som också är med på rundvandringen, är chef för arbetet med vad som kallas nya möjligheter. Hon konstaterar:

– Vi ska driva verksamheten i fas med resten av samhället, eller snarare ligga steget före.

En av de största på vegetabiliskt

I resten av samhället är det klimatåtgärder som gäller och därmed även hos Preem.

Redan är år 2010 lämnade företaget startgroparna för den stora omställningen mot en mer koldioxidneutral produkt. I dagsläget är raffinaderiet ett av de största bland de gröna i Sverige, med en leverans av 200 000 kubikmeter hydrerade vegetabiliska oljor, HVO, som snart ska bli 300 000. Miljötillstånd är sökt för en helt ny anläggning här i närheten, med en kapacitet på en miljon kubikmeter. Men i dagsläget är det finska Neste som är störst i Norden.

Använder tallolja

Neste får dock kritik för att använda rester från palmolja, medan Preem lugnt kan pumpa in tallolja från Piteå. Talloljan utvinns ur svartlut, en restprodukt från tillverkningen av pappersmassa, och räknas som förnybar enligt EU:s förnybarhetsdirektiv.

Råtallolja har ett bra värde och klassas som ett avancerat förnybart bränsle av EU – Linda Werner

– Vi räknar på vår värdekedja. Råtallolja har ett bra värde och klassas som ett avancerat förnybart bränsle av EU, säger Linda Werner.

Det mesta som går att se på området handlar ändå om fossil råvara. Anläggningens kapacitet är sex miljoner ton, vilket blir något mer omräknat i kubikmeter. Det förnybara är alltså bara några procent av det hela. Volymerna är så små att utrustningen måste anpassas på olika sätt. Normalt hanterar hamnen till exempel stora tankers som levererar råolja från världsmarknaden. Skeppet med tallolja från Sunpine i Piteå är så mycket mindre att det kräver specialutrustning nere i oljehamnen vid Göta älv.

Hanteringen lik den för fossilt

Det gröna som produceras idag kan ändå till stor del hanteras av den gigantiska utrustning som processar fossila bränslen. Råtalldieseln från Sunpine kan ses som ett halvfabrikat, så den behöver inte ens passera alla rör och destillationstorn i processen. Råvara från träd och olja från fossila bränslen må se olika ut på molekylnivå, men likheterna är stora nog för att de ska kunna hanteras likartat i såväl raffinaderi som när bränslet tankas i bilar, lastbilar och framöver även flygplan.

– Vi modifierar och sorterar molekyler här, sammanfattar Linda Werner verksamheten.

Kräver särskild dokumentation

Men det finns ändå utrustning på plats bara för talloljans skull. Malin Karlbrink pekar mot ett torn som omges av skyar av vattenånga. Där tillsätts vätgas, och talloljan renas från syre, kväve och svavel. Det är här som den vegetabiliska oljan blir hydrerad och kan kallas HVO.

Inne på anläggningens laboratorium finns utrustning i betydligt mindre skala, som också behövs för att hantera det förnybara. De gröna molekylerna måste till exempel dokumenteras noggrannare än de fossila. För skattesatsen skiljer sig ju mellan det förnybara och det fossila, och det finns olika krav på inblandning av det ena och det andra, enligt reduktionsplikten. Det kräver mätningar av innehållet.

– Vi måste vara transparenta i hela värdekedjan för att klimatpåverkan ska bevisas, säger Linda Werner.

Ny råvara på gång

Utomstående måste också granska hanteringen, för att verifiera att allt verkligen blev rätt. Malin Karlbrink visar bland annat upp utrustning som särskiljer molekyler med hjälp av ljusets olika våglängder.

Framöver ska laboratoriet också användas för studier av ny råvara: pyrolysolja. Den kan framställas av sågspån och blir kanske också råvara till raffinaderiet framöver.

Ny kunskap är en viktig del av omställningen, inte bara i laboratoriet, utan i hela anläggningen.

– Vi måste ha väldigt kompetent personal, som förstår vad som måste modifieras när det förnybara kommer in i processen. Vi måste lära oss kemin på ett nytt sätt, konstaterar Linda Werner.

Biodiesel för vinterbruk en utmaning

Malin Karlbrink är en av dem som anställts för att klara det. Hon konstaterar att om operatörerna har hand om driften timme för timme, är det hon som ska se till att flödet fungerar månadsvis.

En utmaning har till exempel varit det förnybara bränslets egenskaper vid köld. I början klarade det inte vintern och kunde bara säljas under en del av året. Men år 2015 hade företagets ingenjörer och deras medarbetare lyckats modifiera biodieseln så att den går att använda året runt.

– Vi klarade att bygga om så att den nu även klarar lägre temperaturer, säger Malin Karlbrink.

Omställning tar lång tid

Linda Werner menar att behovet av att lära nytt är en anledning till att omställningen inte kan ske hur fort som helst. De som arbetar inom området måste få nya kunskaper och det måste också finnas personer med rätt kunskaper att anställa. Fast när tjänster inom den gröna verksamheten utannonseras, blir ansökningarna ändå många.

Just nu ser visserligen omställningen ut att gå snabbt, upp från 100 000 för bara något år sedan, snart förbi de 300 000 kubikmeter som nuvarande anläggningar ska klara av, upp till 1,3 miljoner kubikmeter biodrivmedel redan år 2024 med hjälp av nybygget. Det motsvarar hela 20 procent av det som raffinaderiet levererar enligt företagets uppgift. Jämförelsen är inte helt enkel att göra, eftersom fossilt räknas i ton och förnybart i kubikmeter och energiinnehållet dessutom är olika.

Ingen fossilfrihet i sikte

Till år 2030 ska företaget kunna leverera tre miljoner kubikmeter förnybart enligt planen, eller kanske rentav fem som är målet för år 2040. Även i raffinaderiet i Lysekil planeras produktion av grönt bränsle.

Men i dagsläget är företagets hela produktion 18 miljoner ton, som dessutom ska bli mer än så efter den planerade och omdiskuterade utbyggnaden i Lysekil, och det är mycket mer än målet för det fossila. Preem kommer att ligga efter, när resten av samhället ska dra ner på koldioxidutsläppen från transportsektorn med 70 procent till år 2030. Det finns ingen total fossilfrihet i sikte så långt ögat når under promenaden runt raffinaderiet.

”Ambitionsnivån är att ställa om”

Och det trots att det som redan finns på plats bevisligen kan hantera gröna molekyler. Varför målet inte är högre för kommande decennier kan inte Linda Werner svara på, hon tillhör inte företagsledning eller styrelse. Men hon berättar att en omställning inte kan gå hur fort som helst. Det tar tid att lära sig att modifiera processer. Utrustningen i det vidsträckta industrilandskapet där på Hisingen ska dessutom gå hela tiden under flera år i sträck. Alla insatser och förändringar måste vänta tills att utrustningen tas ur drift för revision, vilket sker vart fjärde år på Hisingen och så sällan som vart sjätte år i Lysekil.

– Ambitionsnivån är ju att ställa om. Förhoppningsvis har vi ställt om till 2050, men jag vill vara försiktig. Det är ju en otrolig utmaning. Att genomföra det här fullt ut kräver modiga beslutsfattare, säger Linda Werner.

Tror på biodieselns framtid

Till saken hör också att råvaran som går att använda till HVO finns i begränsad mängd, även om Preem arbetar med att försöka få tag på allt mer.

En tanke är förstås att flytande drivmedel slås ut helt av eldrift. Men det tror inte Linda Werner på.

– Teknikutvecklingen går parallellt i flera dimensioner och el är bra för vissa distanser. Men vår diesel kommer att vara behövd, säger hon.

Och då menar hon den gröna dieseln som är hennes eget ansvarsområde.