Preem: Omställningen påbörjad men målet missas

Reportage Klimatomställningen har börjat i Preems stora raffinaderi i Göteborg, där Linda Werner med flera arbetar med att producera biodrivmedel. I dagsläget handlar det om 200 000 kubikmeter biodrivmedel som ska bli 1,3 miljoner kubikmeter år 2024. Men det fossila förblir mycket större inom överskådlig framtid.

Preem: Omställningen påbörjad men målet missas
Malin Karlbrink och Linda Werner, Preem. Foto: Kristin Lidell

En låga brinner ovanför Preems anläggning på Hisingen i Göteborg när Miljö & Utveckling är på väg dit. Det går inte att ta miste på att här finns verksamhet som handlar om bränslen. Anläggningen är granne med Volvos stora fabrik och ett annat stort raffinaderi. Det mesta i närheten har med fossilt att göra. Företaget har dragit på sig häftig kritik för sin planerade utbyggnad i Lysekil, som kommer att göra det till Sveriges största utsläppare. Det har också vunnit ett mindre smickrande pris för sitt sätt att kommunicera, Greenwashpriset.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
  • Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant?

Men trots allt är det här, hos Preem, som något av det intressantaste i Sverige sker vad gäller klimatomställningen av transporter.

Rundvandring på raffinaderiet

Fakta

Från noll till fem miljoner förnybart

2009 0 kubikmeter2019 200 000 kubikmeter2024 1,3 miljoner kubikmeter2030 3-5 miljoner kubikmeter

För det som facklas skulle kunna vara förnybara kolväten. Och kanske ska tilläggas att fackling inte sker varje dag och att facklan slocknat när hjälmarna är på och rundvandringen med utrustning för att mäta utsläpp av brännbara gaser påbörjats. Processingenjören Malin Karlbrink förklarar att någon måste ha haft problem med driften någonstans, men också att anläggningen förstås har tillstånd att bränna gas ibland. Fast bra är det ju inte och hon blir bekymrad när hon får höra talas om saken.

Linda Werner. Foto: Kristin Lidell

Linda Werner, som också är med på rundvandringen, är chef för arbetet med vad som kallas nya möjligheter. Hon konstaterar:

– Vi ska driva verksamheten i fas med resten av samhället, eller snarare ligga steget före.

En av de största på vegetabiliskt

I resten av samhället är det klimatåtgärder som gäller och därmed även hos Preem.

Redan är år 2010 lämnade företaget startgroparna för den stora omställningen mot en mer koldioxidneutral produkt. I dagsläget är raffinaderiet ett av de största bland de gröna i Sverige, med en leverans av 200 000 kubikmeter hydrerade vegetabiliska oljor, HVO, som snart ska bli 300 000. Miljötillstånd är sökt för en helt ny anläggning här i närheten, med en kapacitet på en miljon kubikmeter. Men i dagsläget är det finska Neste som är störst i Norden.

Använder tallolja

Neste får dock kritik för att använda rester från palmolja, medan Preem lugnt kan pumpa in tallolja från Piteå. Talloljan utvinns ur svartlut, en restprodukt från tillverkningen av pappersmassa, och räknas som förnybar enligt EU:s förnybarhetsdirektiv.

Råtallolja har ett bra värde och klassas som ett avancerat förnybart bränsle av EU – Linda Werner

– Vi räknar på vår värdekedja. Råtallolja har ett bra värde och klassas som ett avancerat förnybart bränsle av EU, säger Linda Werner.

Det mesta som går att se på området handlar ändå om fossil råvara. Anläggningens kapacitet är sex miljoner ton, vilket blir något mer omräknat i kubikmeter. Det förnybara är alltså bara några procent av det hela. Volymerna är så små att utrustningen måste anpassas på olika sätt. Normalt hanterar hamnen till exempel stora tankers som levererar råolja från världsmarknaden. Skeppet med tallolja från Sunpine i Piteå är så mycket mindre att det kräver specialutrustning nere i oljehamnen vid Göta älv.

Hanteringen lik den för fossilt

Det gröna som produceras idag kan ändå till stor del hanteras av den gigantiska utrustning som processar fossila bränslen. Råtalldieseln från Sunpine kan ses som ett halvfabrikat, så den behöver inte ens passera alla rör och destillationstorn i processen. Råvara från träd och olja från fossila bränslen må se olika ut på molekylnivå, men likheterna är stora nog för att de ska kunna hanteras likartat i såväl raffinaderi som när bränslet tankas i bilar, lastbilar och framöver även flygplan.

– Vi modifierar och sorterar molekyler här, sammanfattar Linda Werner verksamheten.

Kräver särskild dokumentation

Men det finns ändå utrustning på plats bara för talloljans skull. Malin Karlbrink pekar mot ett torn som omges av skyar av vattenånga. Där tillsätts vätgas, och talloljan renas från syre, kväve och svavel. Det är här som den vegetabiliska oljan blir hydrerad och kan kallas HVO.

Inne på anläggningens laboratorium finns utrustning i betydligt mindre skala, som också behövs för att hantera det förnybara. De gröna molekylerna måste till exempel dokumenteras noggrannare än de fossila. För skattesatsen skiljer sig ju mellan det förnybara och det fossila, och det finns olika krav på inblandning av det ena och det andra, enligt reduktionsplikten. Det kräver mätningar av innehållet.

– Vi måste vara transparenta i hela värdekedjan för att klimatpåverkan ska bevisas, säger Linda Werner.

Ny råvara på gång

Utomstående måste också granska hanteringen, för att verifiera att allt verkligen blev rätt. Malin Karlbrink visar bland annat upp utrustning som särskiljer molekyler med hjälp av ljusets olika våglängder.

Framöver ska laboratoriet också användas för studier av ny råvara: pyrolysolja. Den kan framställas av sågspån och blir kanske också råvara till raffinaderiet framöver.

Ny kunskap är en viktig del av omställningen, inte bara i laboratoriet, utan i hela anläggningen.

– Vi måste ha väldigt kompetent personal, som förstår vad som måste modifieras när det förnybara kommer in i processen. Vi måste lära oss kemin på ett nytt sätt, konstaterar Linda Werner.

Biodiesel för vinterbruk en utmaning

Malin Karlbrink är en av dem som anställts för att klara det. Hon konstaterar att om operatörerna har hand om driften timme för timme, är det hon som ska se till att flödet fungerar månadsvis.

Malin Karlbrink. Foto: Kristin Lidell

En utmaning har till exempel varit det förnybara bränslets egenskaper vid köld. I början klarade det inte vintern och kunde bara säljas under en del av året. Men år 2015 hade företagets ingenjörer och deras medarbetare lyckats modifiera biodieseln så att den går att använda året runt.

– Vi klarade att bygga om så att den nu även klarar lägre temperaturer, säger Malin Karlbrink.

Omställning tar lång tid

Linda Werner menar att behovet av att lära nytt är en anledning till att omställningen inte kan ske hur fort som helst. De som arbetar inom området måste få nya kunskaper och det måste också finnas personer med rätt kunskaper att anställa. Fast när tjänster inom den gröna verksamheten utannonseras, blir ansökningarna ändå många.

Just nu ser visserligen omställningen ut att gå snabbt, upp från 100 000 för bara något år sedan, snart förbi de 300 000 kubikmeter som nuvarande anläggningar ska klara av, upp till 1,3 miljoner kubikmeter biodrivmedel redan år 2024 med hjälp av nybygget. Det motsvarar hela 20 procent av det som raffinaderiet levererar enligt företagets uppgift. Jämförelsen är inte helt enkel att göra, eftersom fossilt räknas i ton och förnybart i kubikmeter och energiinnehållet dessutom är olika.

Ingen fossilfrihet i sikte

Till år 2030 ska företaget kunna leverera tre miljoner kubikmeter förnybart enligt planen, eller kanske rentav fem som är målet för år 2040. Även i raffinaderiet i Lysekil planeras produktion av grönt bränsle.

Men i dagsläget är företagets hela produktion 18 miljoner ton, som dessutom ska bli mer än så efter den planerade och omdiskuterade utbyggnaden i Lysekil, och det är mycket mer än målet för det fossila. Preem kommer att ligga efter, när resten av samhället ska dra ner på koldioxidutsläppen från transportsektorn med 70 procent till år 2030. Det finns ingen total fossilfrihet i sikte så långt ögat når under promenaden runt raffinaderiet.

”Ambitionsnivån är att ställa om”

Och det trots att det som redan finns på plats bevisligen kan hantera gröna molekyler. Varför målet inte är högre för kommande decennier kan inte Linda Werner svara på, hon tillhör inte företagsledning eller styrelse. Men hon berättar att en omställning inte kan gå hur fort som helst. Det tar tid att lära sig att modifiera processer. Utrustningen i det vidsträckta industrilandskapet där på Hisingen ska dessutom gå hela tiden under flera år i sträck. Alla insatser och förändringar måste vänta tills att utrustningen tas ur drift för revision, vilket sker vart fjärde år på Hisingen och så sällan som vart sjätte år i Lysekil.

– Ambitionsnivån är ju att ställa om. Förhoppningsvis har vi ställt om till 2050, men jag vill vara försiktig. Det är ju en otrolig utmaning. Att genomföra det här fullt ut kräver modiga beslutsfattare, säger Linda Werner.

Tror på biodieselns framtid

Till saken hör också att råvaran som går att använda till HVO finns i begränsad mängd, även om Preem arbetar med att försöka få tag på allt mer.

En tanke är förstås att flytande drivmedel slås ut helt av eldrift. Men det tror inte Linda Werner på.

– Teknikutvecklingen går parallellt i flera dimensioner och el är bra för vissa distanser. Men vår diesel kommer att vara behövd, säger hon.

Och då menar hon den gröna dieseln som är hennes eget ansvarsområde.

Fakta

Preem och Greenwashpriset

Preem vann Greenwashpriset i somras. På sin hemsida skriver Jordens vänner som delade ut det: ”Utbyggnaden av Preems raffinaderi i Lysekil kommer att göra Preem till Sveriges största utsläppare av fossila bränslen i en tid när vi har 10 år på oss att ställa om. Samtidigt gör de reklam för sin ”gröna” talloljediesel och marknadsför sig som miljövänliga.”Miljöorganisationen konstaterar också att det gröna bränslet bara går att tanka på ett fåtal platser och att bara hälften av det som hamnar i tanken kommer från talloljan och att hälften därmed fortfarande är fossilt.Företrädare för Preem ställde ändå upp och tog emot priset under politikerveckan i Almedalen.– Som ett företag som satsar mycket resurser på att driva utvecklingen för förnybara drivmedel, och på hållbarhetsfrågor generellt, är det självklart tråkigt att få ett sådant pris. Vi har förståelse för att klimatfrågan berör många och att det finns åsikter om hur stora företag likt Preem ska agera, men internt känner vi inte igen oss i den kritik som framkommit från delar av miljörörelsen, säger Dani Backteg, presschef på Preem.

 

 

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.

Det senaste