Skogsplantering står fortsatt för den överlägset största andelen av världens och företagens kolinlagring och klimatkompensation. Bara cirka 0,1 procent av världens kolinlagring sker med nya teknologier som till exempel direktinfångning av koldioxid från luften och långvarig lagring under mark. Det visar en ny rapport som nu uppmärksammas i den vetenskapliga tidskriften Nature.
Global rapport: Direktinfångning av koldioxid måste skalas upp
Klimat Världen ligger kraftigt efter i tidsplanen för direktinfånging och lagring av koldioxid. Det menar forskare från Oxford University i den vetenskapliga rapporten The State of Carbon Dioxide Removal report.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
I rapporen The State of Carbon Dioxide Removal report konstateras det också att världens kollagringsprojekt totalt binder cirka 2 miljarder ton koldioxid om året, vilket är ungefär lika mycket som Rysslands totala årliga utsläpp av koldioxidekvivalenter. Rapportförfattarna menar dock att mängden koldioxid som fångas in och binds i dag inte närmelsevis är tillräcklig för att världen ska kunna klara ens Parsiavtalets 2-gradersmål.
Skillnad mellan CDR, CCS och CCU
I rapporten görs en tydlig åtskillnad mellan det författarna kallar Carbon Dioxide Removal, CDR, Carbon Capturing and Storage, CCS och Carbon Capturing for Use, CCU. För att en kollagring ska skapa minusutsläpp och verkligen minska mängden koldioxid i atmosfären krävs enligt rapportförattarna CDR, att man fångar in koldioxiden från luften och att man lagrar den på ett långvarigt sett. Här konstateras att inte alla former av CCS eller CCU lagrar koldioxid tillräckligt länge för att bidra till klimatmålen.

I rapporten, som är författad av University of Oxford’s Smith School of Enterprise and the Environment, finns det ett antal rekommendationer på åtgärder för att en ökad koldioxidinfångning ska kunna utvecklas. Här konstateras bland annat att nationella klimatpolitiska ramverk kommer att behöva utökas för att lagring av koldioxid ska kunna skalas upp till nödvändiga nivåer. Rapportförfattarna slår fast att särskilt politiskt stöd måste till för att å ena sidan stimulera uppskalningen, och å andra sidan säkerställa att arbetet bedrivs på ett hållbart sätt och inte konkurrerar med andra miljö- eller samhällsmål.
Finansieringskrav enligt principen ”förorenaren betalar”
Rapportförfattarna föreslår också att det skapas ett nytt förhandlingsspår på nästa klimattoppmöte, COP28 i Dubai, som hanterar gapet mellan den kollagring som bedrivs i dag och den kollagring som behövs för att nå klimatmålen. I rapporten föreslås också att det under mötet ställs klimatfinansieringskrav för kollagring, med hänsyn tagen till principen ”förorenaren betalar”.
Slutligen menar rapportförfattarna att det är nödvändigt att det offentliga och näringslivet börjar arbeta praktiskt tillsammans för att driva på utvecklingen. Här nämns tidigare nationella samarbeten mellan regeringar och näringslivet kring förnybar energi som goda exempel
– Vetenskapen är tydlig. Oavsett vilket IPCC-scenario mänskligheten kommer att följa, så kommer det att krävas att man avlägsnar allt större mängder koldioxid från atmosfären för att hålla temperaturen under 1,5 grader, skriver Artur Runge-Metzger, före detta generalsekreterare för EU:s Climate Action, i ett förord till rapporten.