Vind i seglen för bio-CCS – en ny bransch växer fram

Klimat För ungefär 10 år sedan gick luften ur det som då kallades för en ”framtidsbransch”, koldioxidavskiljning. Men nu blåser vinden i seglen för de som satsar på bio-CCS och en helt ny bransch med handel av negativa utsläpp är på väg att växa fram.

Vind i seglen för bio-CCS – en ny bransch växer fram
Stockholm Exergi

År 2005 beslutar Vattenfall att bygga en pilotanläggning för koldioxdavskiljning. Tanken är att fånga in, avskilja och sedan lagra koldioxid från kolkraftverket Schwarze Pumpe, i Tyskland. Mellan 2008 och 2011 testar Vattenfall tekniken vid pilotanläggningen, den fungerar.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
  • Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant?

Samtidigt skriver forskaren Filip Johnsson år 2009, en debattartikel i Göteborgs-Posten med rubriken “Koldioxidavskiljning en framtidsbransch”.

Men kort därefter tar det stopp. Vattenfall får aldrig något tillstånd från den tyska regeringen att lagra koldioxiden. De är oroliga för att koldioxiden ska läcka ut igen. Vattenfall beslutar som många andra liknande projekt, att lägga ner. Ungefär där hade frågan om CCS kunnat ta slut.

Filip Johnsson.
Foto: Chalmers

Men 12 år senare kan forskaren Filip Johnsson vid Chalmers nu få rätt, även om det tagit lite längre tid än vad han hade tänkt.

– Runt 2010 till 2012 skedde stora förändringar på elmarknaden som gjorde att luften gick lite ur kring CCS-tekniken. Vissa saker var glädjande, som att det kom mer förnybarenergi än vad man hade räknat med, men negativt var att utsläppspriserna i handelssystemet ETS inte utvecklades så som man hade tänkt sig. För många utsläppsrätter delades från början ut, vilket gjorde det billigt att släppa ut, berättar Filip Jonsson och fortsätter:

– Nu har diskussionen om CCS-tekniken kommit i gång på allvar igen. På så vis slog väl min spaning in till slut, även om det tog mycket längre tid än jag trodde att det skulle ta år 2009.

Industriella utsläpp omöjliga att ta bort utan bio-CCS

Det finns många olika begrepp när man pratar om koldioxidavskiljning. Det som idag är högaktuellt i Sverige är det man kallar för bio-CCS eller BECCS, det vill säga koldioxidavskiljning från biogena utsläppskällor. Enligt Filip Johnsson finns det flera anledningar till att man nu dammat av tekniken igen.

– En orsak är helt enkelt att klimatfrågan är mer akut än för 20 år sedan. Då handlade mycket om att göra något sorts val mellan olika tekniker. Kanske borde man redan då ha förstått att de industriella utsläppen är svåra eller helt omöjliga att ta bort utan CCS, säger han.

För att skapa negativa utsläpp så är bio-CCS givet, förutsatt att biomassan är uthålligt producerat.
– Filip Johnsson

Netto noll-mål kräver negativa utsläpp

Orsakerna till att man i Sverige pratar väldigt mycket om bio-CCS just nu är flera. En anledning är att Parisavtalet satt upp tydliga gränser för klimatomställningen, en annan är Sveriges egna uppsatta mål om att år 2045 ha netto noll i utsläpp.

– För att komma till netto noll i utsläpp, behöver vi åstadkomma negativa utsläpp för att täcka upp för utsläpp som är svåra att ta bort, eller som inte går att ta bort. För att skapa negativa utsläpp så är bio-CCS givet, förutsatt att biomassan är uthålligt producerat. Det vill säga, att det fortsätter växa lika mycket skog som man tar ut, förklarar Filip Johnsson.

Bio-CCS det säkraste alternativet

Även i den klimatpolitiska vägvalsutredningen från 2020, nämns bio-CCS som en av tre kompletterande åtgärder för att Sverige ska nå sina klimatmål. De två andra åtgärderna är att öka kolinlagring i skog och mark samt investeringar i andra länder, men de är i nuläget mer osäkra än bio-CCS

Svante Söderholm.
Foto: Energimyndigheten

– Att öka kolinbindningen genom markanvändning är svårt då det saknas ekonomiska incitament och bindningstiden varierar, och det gäller även investeringar i andra länder då det är svårt att säkerställa att åtgärderna inte hade genomförts ändå, förklarar Svante Söderholm, senior rådgivare på Energimyndigheten.

Han ser likt Filip Johnsson ingen annan möjlighet till att klara de klimatpolitiska målen, än att använda bio-CCS som ett av verktygen.

– Vi behöver bio-CCS i Sverige för att stoppa utsläpp från anläggningar där det inte finns någon annan väg framåt, och bio-CCS som kompletterande och inte minst för att nå negativa utsläpp, säger Svante Söderholm.

Omvända auktioner ska möjliggöra Bio-CCS

Tekniken för bio-CCS är fortfarande väldigt dyr. Där har Regeringen gett Energimyndigheten i uppdrag att ta fram ett stödsystem för företag som vill satsa på detta. Nyligen lämnade Svante Söderholm tillsammans med sina kollegor på Energimyndigheten över förslaget om att ge statligt stöd genom för omvända auktioner.

– Grunden är att det ska vara kostnadseffektivt och i enlighet med statsstödsregler inom EU, då finns inte det inte så många stödsystem att titta på. Det bästa sättet är därför omvända auktioner, säger Svante Söderholm.

Även företagen har fått upp ögonen för den här tekniken i takt med att priset på utsläppsrätter stiger. I Sverige är det enskilt största projektet som också har, enligt både Svante Söderholm och Filip Johnsson, möjlighet att lyckas Stockholm Exergis bio-CCS-projekt.

Nyligen beviljade EU:s innovationsfond stöd till projektet och tillsammans med sex andra projekt kommer Stockholm Exergi att få dela på 1,1 miljarder euro. Hur stor summan blir för Stockholm Exergi är ännu okänd.

Kritik mot dyr teknik och satsningar på fel ställe

Det finns dock de som fortfarande är kritiska till användningen av bio-CCS. Kritikerna anser att tekniken fortfarande är väldigt dyr, och att pengarna kanske borde gå till att satsa på ren energiteknik i stället. Men det håller varken Svante Söderholm och Filip Johnsson med om.

– Vad är dyrt? Det här med kostnad tycker jag är lite konstigt. Det är klart att vi måste betala vad det kostar att uppnå klimatmålen, men det är klart att den här tekniken tillhör de dyrare åtgärderna. Självklart ska få in så mycket sol och vind vi kan i våra system, och effektivisera så mycket vi kan, men det kommer inte att räcka, säger Filip Johnsson.

– Dyrt är det alltid när det handlar om stora anläggningar och ny teknik, framför är det de första anläggningarna som kommer att kosta jämfört med efterföljande. Sedan är det svårt att tänka sig att staten kommer gå in och stödja bio-CCS i all evighet, säger Svante Söderholm.

Vad är dyrt? Det här med kostnad tycker jag är lite konstigt. Det är klart att vi måste betala vad det kostar att uppnå klimatmålen.
– Svante Söderholm

Norge dominerar lagringsmarknaden

Lagringsfrågan, det som stoppade Vattenfall för lite över 10 år sedan verkar dock vara löst, även om det fortfarande finns en riskfaktor där. Norge är nämligen ett av få länder som i dagsläget kommer kunna lagra koldioxid från andra länder år 2026 när den svenska produktionen väntas vara i gång.

Eftersom Norge är ensam på marknaden förväntas lagringen bli dyr då de kan ta vilket pris de vill, men förhoppningen är att Danmark inom kort kommer erbjuda lagring. Sedan behövs ett regelverk sättas för beräkningar av negativa utsläpp, vem som får tillgodoräkna sig dem och vad ett negativt utsläpp ens är.

En extrem utmaning att skapa de negativa utsläpp

Både Svante Söderholm och Filip Johnsson är dock rörande överens om att utan bio-CCS kommer vi inte klara målen, alla möjliga verktyg behövs. Men alla håller inte med.

Nyligen släppte Mary S Booth, en forskare i ekologi från Massachusetts i USA, rapporten Why the EU’s plan for climate neutrality by 2050 will likely fail. I den menar hon att det finns en övertro på tekniken och att EU inte kommer kunna producera tillräckligt stora negativa utsläpp för att nå målen.

– Globalt sett utifrån IPCC-scenarier så är det troligt att vi inte kommer lyckas nå ett 1,5 gradersmål utan att skapa gigantiska mängder negativa utsläpp. Men det kan inte vara ett argument för att inte satsa på den teknik som bevisligen funkar, säger Filip Johnsson och tillägger:

– Men jag håller helt med om att det är en extrem utmaning att skapa de negativa utsläppen.

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.