Vissa ovanliga och hotade djur- och växtarter skyddas av artskyddsförordningen. Skyddet innebär i stora drag att arterna på olika sätt inte ska skadas. När det till exempel kommer till mossor och lavar är det förbjudet att plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada varje enskilt exemplar av den växtart som är skyddad.
För dålig kunskap om skyddade arter ledde till krav på dispens
juridik Redan avsaknaden av en ordentlig utredning av en arts status i närområdet kan innebära att det kan krävas dispens från artskyddsförordningen. Det framkommer av en MÖD-dom där Trafikverket är en av parterna, skriver Björn Spejare, jurist och redaktör på JP Miljönet.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Helheten är viktig för bedömningen
Enligt praxis kan det dock vara tillåtet att skada enskilda exemplar så länge arten som helhet är livskraftig i området. I det så kallade Bungemålet ansåg nämligen Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) att ett kalkbrott var tillåtet, trots att verksamheten skadade enskilda exemplar av skyddade växter. Detta eftersom verksamheten inte skulle kunna påverka bevarandestatusen för arterna i området.
Förbudet mot att skada skyddade arter är inte absolut, utan det är möjligt att ansöka om dispens för att kunna utföra en exploatering som innebär skada på en art. Eftersom artskyddsförordningen syftar till att ge arterna ett starkt skydd är dock möjligheterna att få dispens oftast små.
Trafikverkets planer stoppades
Våren 2018 stoppade Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt (MMD) Trafikverkets planer att bygga om en trafikplats. Ärendet inleddes genom att Trafikverket gjorde en anmälan om en planerad ombyggnation av en trafikplats i Växjö. På platsen för ombyggnationen fanns exemplar av grön sköldmossa (Buxbaumia viridis), en art som omfattas av artskyddsförordningen. MMD ansåg att ombyggnationen skulle skada exemplar av mossan vilket innebar ett krav på dispens från artskyddsförordningen. Eftersom någon dispens inte fanns så förbjöds Trafikverket från att skada mossan. Ärendet överklagades till MÖD.
MÖD hade att avgöra om det skulle strida mot artskyddsförordningen att flytta två exemplar av mossan. MÖD ansåg att ombyggnationen inte syftade till att ta bort eller skada mossan. Frågan var därför om ombyggnationen påverkar mossans bevarandestatus i området. För att kunna avgöra en arts bevarandestatus menade MÖD att det måste finns ett tillräckligt underlag.
Inventeringen var otillräcklig
Trafikverket hade genomfört en inventering över mossan i området, men MÖD ansåg att denna inventering inte gav en tillräckligt tydlig bedömning av mossans bevarandestatus i området omkring trafikplatsen. Eftersom det är inte var möjligt att avgöra hur byggandet av trafikplatsen skulle påverka mossan i området ansåg MÖD att åtgärden stred mot förbuden i artskyddsförordningen.
Konsekvensen för Trafikverket blev att om verket vill gå vidare med ombyggnationen måste verket söka dispens för en exploatering som kan skada mossan. Denna dom innebär samtidigt en tydligare tolkning av artskyddsbestämmelserna. Detta genom att MÖD slår fast att redan avsaknaden av en ordentlig utredning av en arts status i närområdet kan innebära att det kan krävas dispens från artskyddsförordningen. Det sätter krav på en verksamhetsutövare när det kommer till att utreda hur en exploatering påverkar eventuella skyddade arter som kan finnas i området.
Läs mer: Analys: Utbyggnaden av raffinaderiet i Lysekil en komplicerad fråga