Textilberget växer – småländska kommuner satsar på lokala lösningar

Men den nya lagen innebär stora utmaningar för landets kommuner som ansvarar för insamlingen. Flera kommuner som Miljö & Utveckling pratat med lyfter att avsaknaden av återvinningssystem, höga kostnader, långa transportsträckor och otydligheter kopplat till det aviserade producentansvaret, som kräver att den som producerar varor också ska ansvara för avfallet, gör det svårt att hantera avfallet. Samtidigt uppger de att mängden textilavfall ökat kraftigt sedan den nya lagen trädde i kraft.

Hur de olika kommunerna väljer att hantera avfallet skiljer sig samtidigt kraftigt åt. Ofta handlar det om att kommunerna har olika förutsättningar, som var i landet de ligger geografiskt, hur mycket de har råd att betala för eller hur mycket de arbetat med frågan tidigare. Men det kan också handla om vad som är enklast och mest lönsamt, eller vad som är mest hållbart på lång sikt.

I Småland, närmare bestämt kommunerna Gislaved, Gnosjö, Vaggeryd och Värnamo, har man valt att samarbeta med lokala hjälporganisationer för att hantera textilavfallet. Bakom samarbetsavtalet står Samverkan Återvinning Miljö, SÅM, som är en kommunal förening som ansvarar för kommunernas gemensamma avfallshantering.

Jonatan Rosenquist, förbundsdirektör på SÅM, säger att det var ett självklart val då de sedan tidigare har redan upparbetade avtal. De tre organisationer som kommunerna samarbetar med är Emmpatus Åkvarn, Human Bridge och Humana second hand.

– Vi vet att det här har diskuterats, och har därför skapat det här samarbetsavtalen. Det är dessutom lokala organisationer som vi samarbetat med i många år, och som vi litar på. Vi anser att de har bäst system för sortering, återvinning och försäljning, säger han.

Insamlingen sker genom klädcontainrar som står utplacerade på ett 50-tal ställen i kommunerna. För att få hantera textilavfallet, behöver organisationerna också förhålla sig till ett antal krav som finns med i avtalen. Kraven är bland annat krav på 90-konto, att behållarna ska vara inbrottssäkra och skyddade från fukt, att endast en begränsad del får gå till energiåtervinning samt att organisationerna ska hantera allt textilavfall, alltså inte bara det som går att sälja vidare.

Vidare berättar Jonatan Rosenquist att organisationerna arbetar på olika sätt, men att ambitionen är att hela och rena kläder ska kunna säljas vidare lokalt.

– En av organisationerna har exempelvis flera second hand-butiker i Småland. De plockar ut kläder som passar för den svenska second hand-marknaden, och det är där de har sin största intäkt, säger han.

Samtidigt understryker han att det är i det närmaste omöjligt att sälja vidare alla kläder lämnas in i Sverige, då marknaden här blir ”mättad”. Därför säger han att de kläder som inte fungerar här, skickas vidare till utländska anläggningar.

– Där väljer man ut vilka kläder som ska gå till landet där det sorteras, vad som ska gå till andra länder och vad som inte kan återanvändas, säger han.

I samband med den nya textillagen säger Jonatan Rosenquist att det blivit en stor ökning av mängden textilier som lämnas in. Ett problem, säger han, är att behållarna ofta blir fulla tidigt och att kläder kan hamna utanför dem och bli fuktiga.

– Där försöker vi jobba aktivt med organisationerna att tömma behållarna oftare, säger han.

Ett annat problem han lyfter är att det inte finns fullt fungerande återvinningssystem i nästa led. Alltså efter att textilierna samlats in. Där menar han att det hade varit fördelaktigt om producentansvaret hade kommit tidigare, innan textillagen.

– Generellt är det bra att vi lagstiftar för att öka sorteringen. Bristen är att man inte först säkerställt producentansvaret. För nu har man lagt fokus på att kommunerna ska samla in och sortera ut. Frågan är nu vem som tar ansvar för nästa steg. Det är inte vårt ansvar att bygga upp stora återvinningsanläggningar, utan där behövs det tydligare krav på textilbranschen.

Producentansvaret är på gång. I början av året kom beskedet att EU-parlamentet och ministerrådet enats i frågan. Överenskommelsen är än så länge preliminär, och fortsatt kvarstår frågor om hur reglerna kommer att implementeras i nationell lagstiftning. Men om lagförslaget går igenom, vilket det väntas göra, innebär det att producenter blir ekonomiskt ansvariga för sitt avfall.

Jonatan Rosenquist har stora förhoppningar på överenskommelsen. Han säger att producentansvaret på förpackningar, som kom för omkring ett år sedan, inneburit att kommunerna fått mycket högre intäkter jämfört med tidigare år.

– Det hade vi gärna sett med textilavfallet också, avslutar han.