Nu förstår jag varför Cop26 behövs – men vart är alla på väg?

Cop26 Efter två dagar på FN:s klimattoppmöte i Glasgow är mina händer snustorra av all handsprit och huden under munskyddet kliar. Att få vara på plats under ett ögonblick i historien gör att jag nu förstår varför Cop26 behövs, samtidigt som jag undrar: Vart är alla på väg?

Nu förstår jag varför Cop26 behövs – men vart är alla på väg?
Jenny Kejerhag, reporter på plats i Glasgow.

Inför det ett år försenade klimattoppmötet i Glasgow har rigorösa åtgärder vidtagits för att minimera smittspridningen. Det har införts krav på vaccinations och munskydd, och alla deltagare på plats behöver dagligen registrera ett covidtest.

Att hålla ett event för tiotusentals människor mitt i en pandemi kan tyckas onödigt. Är det någonting som coronapandemin har lärt oss så är det just att vi inte behöver ses fysiskt för att träffas. Digitala möten har blivit vardag för de flesta, så varför behöver världens alla ledare resa till Glasgow för att ses? Och varför under en pandemi?

Jenny Kejerhag, reporter på plats i Glasgow. Jenny Kejerhag, reporter på plats i Glasgow.

Inte vilka som helst som är på plats

Att samla 30 000 människor i Skottland har en viktig poäng. För det är inte vilka tiotusentals människor som helst som är på plats. För mig som journalist har det aldrig varit lättare att komma i kontakt med människor som jag normalt sett får kontakta veckor i för väg för att be om en intervju.

Jag har haft möjligheten att ställa frågor till statsministern på dagliga presskonferenser. Träffat representanter för näringslivet, intervjuat forskare och samtalat med ledare för några av Sveriges största företag. Jag mötte till och med Frankrikes president, Emmanuel Macron på väg till lunchrummet.

Cop26 är den unika chansen

Att ha så mycket kunskap samlat under ett och samma tak, är en ovanlighet. Cop26 är därmed en otrolig möjlighet för stats- och regeringscheferna att lära av forskare, lyssna till de unga och tillsammans med företagen staka ut vägen framåt.

Är man på plats blir det svårt att stänga av kameran och gömma sig bakom datorskärmen under ett teamsmöte. Det är därför vi behöver ses, och därför Cop26 behövs.

Världen försätter vara sig lik utanför Cop26-bubblan

Men när jag och alla stats- och regeringschefer nu lämnar Cop26-bubblan, så skaver en sak inom mig. Det känns som att världen utanför alla säkerhetskontroller, brandtal, förhandlingar och återvunna kaffemuggar, fortsätter att vara sig lik.

För medan alla deltagare åkte el-bussar till konferensen, åkte skottarna fossildrivna Volvobussar. Medan jag drack vatten ur en flaska av återvunnet aluminium, köpte Glasgowborna vatten ur en plastflaska.

Och medan Indiens premiärminister leverade nettonoll-mål till så sent som år 2070, stod Greta Thunberg utanför bubblan och sa: ”This COP26 is so far just like the previous Cop:s and that has led us nowhere. They have led us nowhere”.

Alla verkar veta vart de är på väg

Det är här det skaver, vart är alla på väg? Under min första dag på Cop26 blev jag tagen av det enorma myllret av människor inne på konferensen. Tusentals människor gick i en rensande fart kors och tvärs genom korridorerna. De såg alla så medvetna ut, och verkade veta exakt vart de är på väg hela tiden. Själv stod jag på sidan av och kände jag mig förvirrad.

Men vart är alla på väg?

När jag nu lämnar Glasgow är det med känslan av att Cop behövs för vad är alternativet? Ett möte på teams som något glömt ansluta till? Nej människor behöver ses för att skapa något gemensamt. Samtidigt finns den där förvirrade känslan kvar. Vet verkligen stats- och regeringscheferna vart alla är på väg? Eller är det likt myllret i korridorerna? Där många såg ut att veta var de är på väg men där alla egentligen bara går i en rask takt åt olika håll.

Biologisk mångfald

Klimat

Krönika

Karriär

Webbinarium

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.