Upphandling: Svenska krav avgör arbetares villkor

Han befinner sig i Stockholm för att delta i samtal med Regionernas kansli för hållbar upphandling, för att stärka arbetares rättigheter i globala leverantörsled. Researchorganisationen Swedwatch arrangerar samtalet, efter att ha publicerat en rapport om hur svensk offentlig upphandling av vårdtextilier är kopplad till arbetsrättskränkningar i Pakistan. Rapporten beskriver bland annat lönestölder, avsaknad av pension, sjuk- och föräldraförmåner och stora brister i arbetsmiljön.

Zia ur Rehman säger att ett grundläggande problem är att arbetare på textilfabriker i hög utsträckning rekryteras via bemanningsbolag. Eftersom de inte har kontrakt med fabrikerna går de miste om en rad grundläggande förmåner.

– De får inte pension, de är inte garanterade ett säkert arbete och deras barn har inte rätt att gå i skolan. Eftersom de inte har kontrakt kan de inte heller kräva minimilöner.

Minimilönen ligger på 40 000 pakistanska rupier i månaden, vilket motsvarar 1 324 kronor. Den egentliga minsta levnadskostnaden är enligt Zia ur Rehman 47 000 rupier. Men fabrikerna betalar runt 20 000-25 000 rupier.

– Hur ska en familj på fyra eller fem personer överleva på det?

Listan på kränkningar av arbetarnas rättigheter är lång i rapporten. Skyddsutrustning saknas, kvinnor får lägre lön än sina manliga kollegor och utsätts dessutom för sexuella trakasserier och fackföreningar erkänns inte.

Vad bör länder som Sverige göra?

– Problemet för oss är att inköpare i Sverige och EU ännu inte är tillräckligt medvetna om due diligence när det kommer till mänskliga rättigheter och miljö. När upphandlarna väl har den förståelsen och pressar leverantörerna att följa kraven kan arbetarna förhoppningsvis slippa de här problemen.

CSDDD, EU-direktivet som kräver att företag tar ansvar för människor och miljö i hela sin värdekedja, var väl emottaget i Pakistan, menar Zia ur Rehnman.

– Jag var i kontakt med lokalpolitiker som sa att man planerade att ändra lagar, för att vara i linje med kraven på mänskliga rättigheter. Så att lagstiftningen nu ser ut att försvagas är mycket oroande.

Tror du inte att företag kan ta ansvar även utan lagstiftning?

– Jag ska säga dig att företagen vill tjäna pengar. De bryr sig inte om mänskliga rättigheter, vad de har för effekt på ett samhälle eller hur miljön påverkas av deras verksamhet.

Zia ur Rehman menar att både svenska politiker och EU dansar efter storföretagens pipa. Efter besöket i Stockholm ska han till Bryssel för att bland annat lobba för att CSDDD behåller skärpan.

– Världens totala rikedomar ligger i händerna hos några få, samtidigt som miljarder människor lider. Ojämlikheten ökar, fattigdom ökar. Och vilka tjänar på det? Företagen. Parlamenten är i praktiken kapade av företagsintressen.

På vilket sätt?

– CSDDD görs tandlös, man sätter inte press på företagen eller reglerar på nödvändiga sätt. Västerländska regeringar legitimerar illegitima regimer genom att handla med dem. Utan lagstiftning kommer inget att förbättras för pakistanska textilarbetare – eller i det globala syd över huvud taget.

Trots en svår situation för pakistanska textilarbetare och bakslag när det kommer till internationell lagstiftning säger Zia ur Rehman att han är hoppfull inför framtiden.

– Jag är väldigt optimistisk, och även mindre framgångar ger mig energi. Jag säger ofta till mina kollegor att jag inte får energi från mat utan från arbetet.

Gödselfabriken intill universitetet, den som gjorde studenter och personal sjuka, ligger kvar. Men efter protesterna har de tvingats rena sitt utsläpp.

– En annan värld är möjlig, säger Zia ur Rehman.