Här är EU:s plan för naturkrediter: ”Vi får inte upprepa tidigare misstag”

Natur ses som konkurrensfördel – inte kostnad

Diskussionen om Europas konkurrenskraft i ett geopolitisk osäkert läge riskerar ibland att ställas mot miljöambitionerna, menade Paulina Dejmek-Hack. Den motsättningen är falsk, menade hon:

– Det finns ingen konflikt mellan hög miljöstandard och konkurrenskraft. Tvärtom är det en fördel för europeiska företag som ligger i framkant av innovation och grön omställning.

EU:s ingång är att naturrestaurering är en central del av ekonomisk resiliens. 70–75 procent av europeiska företag är direkt beroende av ekosystemtjänster – ofta vatten – vilket gör naturfrågorna till en fråga om riskhantering och långsiktig affärsstabilitet.

Ett investeringsgap som kräver privat kapital

EU pekar på ett omfattande finansieringsgap för att uppfylla målen i Kunming–Montreal-ramverket. Offentliga medel räcker inte; privat kapital måste mobiliseras. Naturkrediter ses som ett av verktygen för att skala upp finansieringen.

– Det här är en investering för framtiden, både för samhället och för företagen. Men vi måste skapa förtroende för att krediterna motsvarar verkliga ekologiska resultat, säger Paulina Dejmek-Hack.

Roadmap: En stegvis, marknadsnära modell

EU:s roadmap för naturkrediter, som presenterades i somras, bygger på en stegvis utveckling, snarare än ett snabbt, regulatoriskt systemskifte.

Fyra principer styr utvecklingen:

1. Inkludering och brett expertstöd

En europeisk expertgrupp håller på att sättas samman för att utveckla metodik, certifiering och transparenskrav. Processen ska vara bred och inkluderande för att bygga legitimitet.

2. Undvika att uppfinna hjulet på nytt

EU lutar sig mot befintliga standarder och erfarenheter från exempelvis Storbritannien, Finland och Frankrike, liksom internationella initiativ såsom Biodiversity Credit Alliance.

3. Hög integritet – från första dagen

Paulina Dejmek-Hack var tydlig med att lågkvalitativa krediter är ett av de största hoten mot marknaden.

– Om integriteten brister i början kanske marknaden aldrig återhämtar sig. Vi får inte en andra chans.

4. Pragmatism: Undvika överreglering i tidigt skede

EU vill möjliggöra marknadsutveckling snarare än detaljstyra den. En jämförelse drogs med frivilliga koldioxidmarknaden, där lärdomar nu används för att undvika tidiga misstag.

– Vi är inte alltid de bästa på att skapa marknader. Det måste ske tillsammans med aktörerna, säger hon.

Balansgången: Standardisering utan att kväva innovation

En central utmaning är ”hönan och ägget”-problemet: efterfrågan behöver regler och tydliga strukturer – men för mycket standardisering i ett tidigt skede kan hämma innovation.

Vissa aktörer efterfrågar EU-reglering för att skapa trygghet, andra varnar för att det går för fort.

– Det här är en marknad som behöver växa steg för steg. Vi måste hitta balansen mellan tillräcklig standardisering och tillräckligt utrymme för utveckling, säger hon.

De närmaste månaderna kommer expertgruppen och metodarbetet att ta form. Parallellt fortsätter dialogen med näringslivet, forskare och finanssektorn.

Paulina Dejmek-Hack avslutade med att bekräfta att EU ser naturkrediter som ett av de mest lovande verktygen för att både stärka naturens status och framtidens konkurrenskraft:

– Det är spännande arbete – men det måste göras rätt från början.