Den svenska skogen har under de senaste 15 åren lagrat in allt mindre koldioxid – och för några år sedan var nettoinlagringen farligt nära noll i södra Sverige. Det säger Bengt-Gunnar Jonsson, professor i skogsekologi vid Mittuniversitetet.
Skogsforskaren: Klimatnyttan ligger i träden – inte i trävaran
KLIMAT Nettoinlagringen i den svenska skogen har minskat kraftigt – och politiken saknar styrmedel för att vända trenden. Det menar skogsforskaren Bengt-Gunnar Jonsson, som pekar på minskad avverkning som den mest effektiva strategin i det korta perspektivet.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
– Vi ser samma trend som i övriga Europa. Det är en tydlig minskning över tid, även om den senaste årsrapporten från Riksskogstaxeringen visade ett visst trendbrott med minskad avverkning och ökad tillväxt, säger han.
Om trenden håller i sig är ännu oklart – men oavsett menar Bengt-Gunnar Jonsson att Sverige ligger långt ifrån att uppfylla sitt EU-beting på ökad kolinlagring.
– Det finns i dagsläget inga styrmedel på plats som leder till ökad inlagring. En del förslag har lyfts politiskt, men det återstår att se vad som faktiskt genomförs.
Substitution ger sämre klimatnytta
Att skogsråvara skulle rädda klimatet genom att ersätta fossila produkter och energi är enligt Bengt-Gunnar Jonsson en överskattad idé.
– Vi har i ett par studier analyserat vad som ger mest klimatnytta, och substitutionsnyttan är klart lägre än den klimatnytta som en minskad avverkning kan ge. Att låta skogen växa till är en betydligt mer effektiv metod att öka inlagringen.
Enligt honom skulle klimatmålen vara inom räckhåll om Sverige återgick till avverkningsnivåerna från tidigt 2000-tal.
– Men det är svårt att se hur det skulle kunna ske i dagens politiska läge, där skogsindustrins lobby går rakt in i den officiella politiken.
Möjlig framtid: Frivillig kolmarknad
För företag och kommuner som använder skoglig klimatkompensation i sin rapportering, menar Jonsson att trovärdigheten är central – även om han själv inte är expert på marknadsmekanismer.
– Det växer fram en marknad kring kolkrediter och biodiversitetskrediter som har potential, även om den är omogen. Här finns kanske en chans att skapa system vid sidan av politiken, i samverkan med skogsägare. Men då krävs någon form av certifiering som säkerställer trovärdighet och långsiktighet.


