Inga produkter i varukorgen.
Så byggde britterna en marknad för biologisk mångfald – och vad Sverige bör göra annorlunda
BIOLOGISK MÅNGFALD Storbritannien har gjort natur till affär. Nu berättar David Hill, arkitekten bakom landets naturmarknad, hur Sverige kan lyckas – utan att upprepa misstagen.
David Hill. Foto: Pressbild & Adobe stock.
När Storbritannien införde krav på att alla nya byggprojekt ska bidra till ökad biologisk mångfald skapades något helt nytt – en marknad för natur. Lagstiftningen, kallad Biodiversity Net Gain, gör det obligatoriskt för byggbolag att leverera minst tio procent förbättring av naturvärdena i samband med varje projekt.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Bakom systemet står David Hill, grundare av Environment Bank och tidigare rådgivare till brittiska regeringen. Efter nästan tjugo års lobbyarbete fick han till stånd lagkravet som gjort naturvård till en investering snarare än en kostnad.
I dag är han både stolt och kritisk.
– Tanken var att göra natur till en tillgång, inte en kostnad. Men vägen dit har varit onödigt krånglig, säger han.
En ny marknad växer fram
Den brittiska modellen innebär att byggbolag måste beräkna sitt naturavtryck med hjälp av den statliga Defra-metriken, som mäter förändringar i biologisk mångfald. Om projektet inte kan uppnå vinsten på plats – on-site – kan företaget köpa motsvarande krediter från markägare som restaurerar natur i särskilda habitatbanker.
Dessa banker har blivit en helt ny näring. Jordägare får betalt för att återställa våtmarker, ängar och skogar, ofta med kontrakt på trettio år.
– Det här har blivit en miljardindustri. Tusentals människor arbetar i dag med att mäta, planera och leverera naturvinster, säger han.
”On-site är ett slöseri”
Trots framgången är han kritisk till hur den brittiska staten valt att tolka lagen. Myndigheterna har gjort det till norm att kompensationen ska ske på själva byggplatsen – något han beskriver som ineffektivt både ekologiskt och ekonomiskt.
– On-site-kompensation låter bra på papperet men fungerar sällan i praktiken. Ytorna blir för små och splittrade för att ge verklig naturvinst. Dessutom är det dyrt. Att skapa naturvärden inom ett bostadsområde kostar upp till trettio gånger mer än att göra det storskaligt utanför, säger David Hill.
Han menar att riktiga resultat bara uppnås när marken kan skötas professionellt och långsiktigt.
– När naturen blir en egen affärsidé uppstår ansvar och uppföljning. Då får man också investeringar som räcker längre än en mandatperiod, säger han.
Tre lärdomar för Sverige
Sverige står just nu inför implementeringen av EU:s naturrestaureringsförordning – och diskussionen om hur kompensation och naturkrediter ska hanteras är i full gång.
David Hills erfarenheter pekar ut tre avgörande faktorer för att lyckas:
- Gör systemet marknadslett. Investerare måste se tydliga spelregler och långsiktiga incitament.
- Prioritera storskalighet. Små symbolprojekt ger liten ekologisk effekt.
- Ge politisk stabilitet. Regler som ändras varje mandatperiod dödar investeringsviljan.
– Naturen ska inte vara en börda för utvecklingen. Den är nästa stora tillväxtbransch, säger han.
Nästa steg för Sverige
I Sverige pågår redan försök med naturkrediter inom både kommuner och näringsliv. Men utan tydliga regler riskerar satsningarna att stanna på projektstadiet.
David Hills budskap till svenska beslutsfattare är enkelt: börja nu, men börja rätt.
– Ni har chansen att bygga ett system som faktiskt fungerar – inte för att det låter bra i politiska tal, utan för att det gynnar både naturen och ekonomin, säger han.
