Studien omfattar cirka 200 mammor, som undersökts vid olika tillfällen under tolv år efter det att de fick barn. Resultaten visar bland annat att halterna av PFAS i kvinnors blod minskar efter en förlossning, ett tecken på att ämnena förs över till barnet. Men forskarna har också kunnat se att halterna av PFAS-ämnen avtagit när dessa ämnen försvunnit från marknaden.
PFAS-rening gav minskade halter i människor
Forskning I en långtidsstudie från SLU, Livsmedelsverket och Stockholms universitet har forskare följt mammor och barn genom att mäta halterna av olika PFAS-ämnen i deras blod. Studien visar att halterna minskar i takt med exponeringen, men att minskningen går mycket långsamt.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
– För de substanser vi vet går ner i Sverige på grund av att industrin slutat tillverka dem, PFAS och PFOA framför allt, där ser man att om man följer en mamma från första graviditeten så sjunker nivåerna. Det ser man generellt hos populationen, säger Anders Glynn, professor vid SLU och en av forskarna bakom studien.
Rening av dricksvattnet lönade sig
När det gäller vissa ämnen har forskarna kunnat se att nivåerna ökat fram till 2010, för att sedan börja minska. Och för det PFAS-ämne som upptäcktes i dricksvattnet i Uppsala 2012 syns en tydlig kurva.
– När föroreningen upptäcktes satte Uppsala Vatten in åtgärder direkt. Halterna i dricksvattnet i de områdena som var påverkade sjönk direkt. Efter några år så ser man att halterna hos mammorna sjunker också. Reningsprocessen har haft en tydlig effekt på hur mycket mammorna har i sitt blod. Men det går långsamt, det tar ungefär sex år för halten att halveras, säger Anders Glynn.
Långsam process – men förbud ger resultat
Att processen är så långsam visar att föroreningarna lever kvar länge efter ett förbud. Men förbuden har ändå effekt, enligt studien. För forskarna innebär det långsamma förloppet en annan utmaning. Förändringen går helt enkelt så sakta att det tar lång tid att upptäcka den.
– Det tar många år innan vi ser rejäla sänkningar. Det är ju det som är problemet.
Personerna får tillskott hela tiden från livsmedel och mat, så nivåerna sjunker men det går långsamt. Man måste hålla på länge för att se minskningarna, säger Anders Glynn.