Nya tekniker för att sanera PFAS: ”Kan få stor påverkan”

Naturvårdsverket slog nyligen fast att uppskjuten PFAS-sanering blir kostsamt i längden.

– Så jag tänker att alla åtgärdsmetoder när det gäller PFAS är bra, säger Carolina Ersson.

Den ena metoden har använt sig av termiskt driven, alltså värmedriven, membrandestillation för att rena deponilakvatten från PFAS. Enligt förstudien kan över 99 procent av de flesta av de 24 PFAS-ämnen som analyserades tas bort med tekniken. Potentialen är särskilt stor där spillvärme finns tillgänglig, eftersom processen kan göras mer kostnadseffektiv än många av metoderna som finns idag.

– På vissa ställen tror jag att den här metoden kan vara jättebra. Sen tror jag inte att den fungerar på alla deponier och i alla sammanhang. Men har man tillgång till spillvärme så kan man nog ha stor nytta av den här metoden, säger Caolina Ersson.

Den andra metoden, en fytosaneringsteknik, använder växter som poppel och salix för att extrahera PFAS från jord och grundvatten. Det har visat sig effektivt när det gäller framför allt kortkedjiga PFAS.

Några liknande vetenskapliga studier har inte gjorts tidigare i Sverige, vad jag vet. Så jag tänker att det är intressant – men det finns en hel del kvar att göra när det gäller den metoden, säger Carolina Ersson och nämner att växtmaterialet där PFAS:en samlas behöver tas om hand.

Går det här att använda redan idag?

– Ja, tekniken för att plantera salix och poppel finns ju. Jämfört med många andra metoder så borde ju investeringen i etableringsskedet vara överkomligt, även om det i stället blir driftskostnader.

På rätt deponi finns det också förutsättningar att använda sig av termiskt driven membrandestillation, menar Carolina Ersson och tipsar om att höra av sig projektens kontaktpersoner vid intresse.

– Tekniken finns, det handlar om att få ut kunskapen om projekten.