Sedan 2016 har de nordiska länderna arbetat för att driva fram en global överenskommelse för att minska mängden plast som hamnar i naturen. Nu finns en ny rapport, som ger förslag på hur en sådan global plastöverenskommelse skulle kunna se ut. Rapporten är beställd av Nordiska minsterrådet. Den presenterades i dag vid en konferens med bland andra miljöminister Isabella Lövin.
Nordiska ministerrådet vill se global plastöverenskommelse
Internationellt
De nordiska länderna strävar efter en global överenskommelse för att hejda nedskräpningen när plast sprids på hav och land. Nu kommer en rapport med förslag på hur en sådan plastöverenskommelse skulle kunna utformas. Miljöministern är optimistisk om möjligheten att få till en överenskommelse – men också oroad.
Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
– Vi måste stoppa de miljoner ton plast som läcker ut i naturen varje år. Vi vet inte än den fulla effekten av detta på vår planet men tillräckligt för att agera, sade hon vid lanseringen av rapporten.
Skiss på möjlig plastöverenskommelse
I rapporten finns dels förslag till möjliga målsättningar för en global överenskommelse, dels en skiss till hur en sådan skulle kunna se ut. Författarna identifierar också vad som krävs på en nationell nivå för att få stopp på att plast hamnar i havet. Det räcker inte att lappa och laga befintliga överenskommelser, enligt författarna, utan det behövs en övergripande överenskommelse.
Författarna spaltar i rapporten upp tre mål: Minska mängden skräp i haven, få till stånd en mer hållbar avfallshantering och mer hållbar konsumtion och produktion av plast.
Nuvarande ramverk räcker inte
Det nuvarande ramverket hanterar inte alla frågor som skulle behövas. I dagsläget saknas till exempel överenskommelser om reglering av mikroplast.
En annan svårighet som lyfts fram är att det är mycket svårt att spåra plastavfall på en global nivå. En av rapportförfattarna, Karen Raubenheimer från Australian National Center for Ocean Resources, sammanfattade behoven vid lanseringen:
– Det saknas en global institution för koordinering av arbetet. Det saknas också globalt bindande standarder för minskad förorening, inklusive produktdesign. Och det saknas globala standard för övervakning och rapportering, det saknas följaktligen data, sade hon.
Alla medlemsländer är inte med på tåget
Under seminariet fick Isabella Lövin frågan om hur troligt det är att det kommer en global överenskommelse under 2021.
– Jag är optimistisk – problemet är så synligt att alla kan se det och alla är engagerade. Jag är orolig över att det verkar finnas brist i vilja hos några av FN:s medlemsländer att gå vidare och skapa ett bindande globalt avtal. Vi behöver överenskommelse som stöttar länder som behöver förbättra sin kapacitet. Det innebär ett ansvar för de rikaste länderna, bland annat att vi har marknadsregler som ser till att det som importeras måste vara hållbart producerat.
– Globala överenskommelser vore till stor hjälp.
Rapporten finns att ladda ner här.