Miljonaffärer med koldioxid – lokalsamhällen lämnades utanför

Enligt Swedwatch saknades dock grundläggande krav på lokalt deltagande, transparens och rättvis intäktsdelning. Varken hushållen som använde spisarna eller lokala myndigheter ska ha informerats om att projektet genererade koldioxidkrediter som såldes utomlands.

– Resultaten väcker allvarliga frågor om koldioxidprojekt verkligen kan betraktas som trovärdig klimatfinansiering när intäkterna inte når de samhällen som möjliggör projekten, säger Lubna Hawwa, rapportförfattare och programansvarig på Swedwatch, i ett uttalande.

Spisar till 20 000 hushåll – utan informerat samtycke

Mellan 2022 och 2024 delades omkring 20 000 spisar ut till hushåll i Chimanimani-distriktet i östra Zimbabwe, ett område präglat av fattigdom och återkommande klimatrelaterade katastrofer. Genom intervjuer med boende, fokusgrupper och samtal med lokala och nationella myndigheter konstaterar Swedwatch att C-Quest inte inhämtade fritt och informerat samtycke från deltagarna.

Många uppgav att de uppfattade spisarna som bistånd eller donationer, inte som del av ett kommersiellt koldioxidprojekt. Några förhandlingar om hur intäkterna från krediterna skulle delas ska heller inte ha förekommit, och någon ekonomisk redovisning av projektet gjordes inte offentligt.

Miljonintäkter – men lokalt uteblev vinsterna

Swedwatch uppskattar att över 1,4 miljoner koldioxidkrediter utfärdades från de två projekten fram till oktober 2025, med ett marknadsvärde på mellan 6,5 och 13,7 miljoner dollar. Av dessa hade drygt en halv miljon krediter redan sålts och använts, vilket enligt rapporten sannolikt gav C-Quest intäkter på mellan 2,4 och 5,3 miljoner dollar.

Enligt vittnesmål från lokalsamhällena nådde dock nästan inget av detta värde hushållen. I stället rapporteras problem med trasiga och halvfärdiga spisar, bristande uppföljning och avsaknad av fungerande klagomålsmekanismer. Över 1 000 hushåll ska ha lämnats med ofullständiga spisar när projektet avbröts.

C-Quest har uppgett att intäkterna användes för att subventionera spisarna och täcka projektkostnader. Eftersom inga projektspecifika uppgifter om priser, kostnader eller vinster offentliggjordes går det enligt Swedwatch inte att bedöma om detta skett på ett rättvist sätt.

Bedrägeriutredning och systemkritik

Rapporten sätter också in fallet i ett större sammanhang. Under 2024 erkände C-Quest inblandning i ett omfattande bedrägeri kopplat till överutfärdande av koldioxidkrediter från spisprojekt registrerade under certifieringsorganet Verra. Amerikanska myndigheter har därefter utfärdat böter och åtal mot tidigare chefer för misstänkt manipulation av utsläppsdata och vilseledande av investerare. Det totala bedrägerivärdet uppges uppgå till omkring 250 miljoner dollar.

Även om rättsprocesserna inte omfattades av Swedwatchs egen granskning menar organisationen att fallet illustrerar strukturella problem på den frivilliga koldioxidmarknaden. Enligt Swedwatch och forskningsorganisationen Carbon Market Watch hamnar majoriteten av intäkterna ofta hos projektutvecklare och mellanhänder i höginkomstländer, medan samhällen i värdländerna bär både sociala och miljömässiga risker.

Mot denna bakgrund har Zimbabwe under 2025 infört nya regler som kräver att 30 procent av intäkterna från koldioxidprojekt ska tillfalla staten, varav en del går till en nationell klimatfond. Swedwatch betonar samtidigt att även köpare av koldioxidkrediter i höginkomstländer har ett ansvar.

Organisationen uppmanar företag och regeringar att ställa bindande krav på intäktsdelning, finansiell transparens och fritt och informerat förhandsgodkännande – samt att prioritera faktiska utsläppsminskningar framför klimatkompensation.