Kommunernas miljonmiss – principen ”förorenaren betalar” riskerar att falla

Trots möjligheten till finansiering uppger flera kommuner fortsatt noll kronor som sin nedskräpningskostnad. Johanna Ragnartz, vd på Håll Sverige Rent, säger till Miljö & Utveckling att kommunerna ofta har svårt att kartlägga sina kostnader.

– Jag tror att det är väldigt svårt för dem att identifiera alla kostnader. De finns utspridda i olika förvaltningar eller ligger hos underleverantörer. Vissa anser också att kostnaden är förhållandevis liten jämfört med annat och kanske inte värd det extra arbetet som krävs för rapporteringen, säger hon.

Enligt den nya förordningen kan kommunerna inte bara få ersättning för själva uppstädningen av skräp, utan även kostnader för administration, planering och till viss del informationsspridning. Ändå syns en ovilja eller osäkerhet kring att ta de pengar som faktiskt finns att hämta.

– Kommunerna skulle till exempel kunna få betalt för administrationen kring rapporteringen, men utnyttjar det inte i någon större utsträckning. Nu hoppas vi att årets rapportering, som ska in den 31 mars, ger en tydligare bild, säger Johanna Ragnartz.

Naturvårdsverkets senaste sammanställning visar att den inrapporterade kostnaden för hantering av nedskräpning 2023 uppgick till 505 miljoner kronor, varav 379 miljoner kronor slutligen bedömdes berättiga till ersättning för skräpstädning i stort – och 223,6 miljoner kronor för just engångsprodukter som omfattas av förordningen.

Kommunerna är inte ensamma om att bära kostnaderna för nedskräpning. Även Trafikverket, privata fastighetsägare och andra aktörer får ta hand om skräp och står för stora delar av slutsumman – men i dagsläget utan kompensation från producenter. När inte ens de kommuner som har möjlighet till ersättning väljer att nollrapportera, riskerar den bakomliggande principen, ”förorenaren betalar”, att urholkas.

– Det är viktigt att fånga alla kostnader för att verkligen se till att förorenaren betalar. Men det kräver ett enhetligt system och att kommunerna ser vinsten i att rapportera noggrant, säger Johanna Ragnartz.

Genom att rapportera in samtliga kostnader för att hantera nedskräpning kan kommunerna inte bara få ersättning, utan även få en bättre bild av hur stora resurser som faktiskt läggs på skräphantering. Det är ett första steg mot att låta förorenaren betala och att synliggöra hur mycket pengar som annars hade kunnat gå till andra verksamheter.

– Vi vill veta vad nedskräpning egentligen kostar på riktigt. Först då kan man på allvar visa att producentansvaret behövs – och att det faktiskt lönar sig att jobba förebyggande, säger Johanna Ragnartz.

Tips: Så säkrar kommunen sin ersättning

För att kommuner ska kunna få full ersättning för sina kostnader finns flera steg att följa.

1. Kartlägg alla berörda verksamheter: Säkerställ att samtliga förvaltningar och avdelningar som hanterar skräp eller städning deltar i arbetet. Kostnaderna är ofta spridda i olika budgetposter, till exempel gata/park, fastighetsförvaltning och underleverantörer.
2. Skapa rutiner för kostnadsuppföljning: Inför tydliga rutiner för att löpande bokföra arbetstid, uppstädningsinsatser, transporter och informationsinsatser kring nedskräpning.
3. Samarbeta med underleverantörer: Se till att era avtal med städbolag och entreprenörer inkluderar specificering av nedskräpningskostnader. Efterfråga redovisning av timmar och insatser i detalj.
4. Använd Naturvårdsverkets metodstöd: Naturvårdsverket har en modell för bedömning av kommunernas kostnader. Ta del av deras anvisningar så blir både redovisningen och ersättningen mer träffsäker.
5. Sök ersättning för rapportering och administration: Kom ihåg att även tid och resurser för att rapportera in kostnader kan ligga till grund för ersättning – upp till en viss nivå.
6. Rapportera i tid: Senast den 31 mars varje år ska kostnaderna rapporteras in. Den som inte lämnar in sin redovisning riskerar både vite och att gå miste om ersättningen.
7. Ha fokus på förebyggande insatser: Förutom att säkra ersättning för själva städningen kan kommunen söka finansiering för informationsspridning och andra förebyggande åtgärder. Ju färre engångsprodukter och mindre skräp, desto lägre blir kostnaderna och miljöbelastningen på sikt.

Källa: Naturvårdsverket