Speciella regler för verksamhetsplast missas – plast bränns i onödan

Det handlar om förpackningar som inte når enskilda konsumenter, utan går emellan företag – krymp- och sträckfilm som bland annat används under transporter är ett exempel. En förklaring är att många företag inte förstår att de bryter mot lagen genom att inte vara med i en producentansvarsorganisation.

– Bakom problemet finns tre huvudsakliga orsaker: bristande kunskap om verksamheters skyldighet att sortera förpackningsavfall, låg kännedom om producentansvaret bland företag som sätter förpackningar på marknaden samt ett system där stora mängder förpackningsavfall fortfarande styrs till förbränning trots att materialåtervinning ofta är möjlig, säger Alexandra Maria Almasi.

Avgift till producentorganisationen

Producentansvaret innebär att den som sätter en förpackning på marknaden också ska stå för kostnaden när den blir avfall. I praktiken sker det genom anslutning till en producentansvarsorganisation. I dag finns två sådana organisationer för förpackningar: NPA, Näringslivets Producentansvar, och TMR, Tailor Made Responsibility. För att vara med betalas också en avgift.

– Det är inte frivilligt. Alla som klassas som producent, alltså alla som sätter en förpackning på marknaden, måste ta sitt producentansvar, säger Alexandra Maria Almasi.

På verksamhetssidan fungerar avfallshanteringen fortfarande till stor del som en fri marknad. Det gör att ekonomin ofta styr mot den billigaste lösningen.

– I dag är det ofta förbränning. Marknaden styr mot det som är mest lönsamt, eller där man betalar minst för att ta hand om avfallet, säger Alexandra Maria Almasi.

Saknas utvecklat system

För konsumentförpackningar har producentansvaret bidragit till investeringar, till exempel i den moderna sorteringsanläggningen i Motala. För verksamhetsförpackningar finns inte samma utvecklade system, främst för att inte företag betalar sin avgift menar Alexandra Maria Almasi.

NPA har ansvar för ett nät av mottagningsplatser i hela Sverige som samlar in förpackningsavfall från verksamheter, och det finns även marknadsdrivna aktörer som återvinner vissa material som är registrerade hos Naturvårdsverket. Vissa flöden, som mjuk LDPE-plast från sträckfilm runt pallar, materialåtervinns redan i högre grad. Men mycket går fortfarande till förbränning.

Sortera ut och hålla isär

För att göra rätt behöver företag börja i den egna verksamheten: sortera ut förpackningsavfall och hålla isär materialen.

– Det är det första och kanske mest avgörande steget. Om jag sorterar det separat finns det en stor chans att materialet återvinns. Om jag blandar det i brännbart går det hundra procent till förbränning, säger hon.

Hon efterlyser både mer förändrat beteende hos företag kunskap och starkare ekonomiska incitament.

– Kunskap är en viktig del av lösningen, och det arbetar vi redan med inom PackLOOP-dialognätverket som samlar aktörer från hela värdekedjan. Om jag skulle önska något mer så är det ett förändrat beteende och att verksamheterna verkligen lever upp till kraven i lagstiftningen. Sedan behövs ekonomiska incitament som gör materialåtervinning och återanvändning mer attraktiva än förbränning.