Möjligheter och risker med nya superlagen – EU-experten reder ut

Ännu är ingenting klart, men enligt källor till Forbes väntas ett förslag presenteras den 26 februari nästa år. 

Karl-Oskar Olming, SEB:s chef för hållbarhetsstrategi och policy, har nyligen varit nere i Bryssel i samband med sin roll i EU-kommissionens rådgivande expertgrupp för hållbar finansiering. Till Miljö & Utveckling uppger han att det är mycket hysch hysch kring den nya lagen. 

– Ingen pratar om det, ingen får prata om det och ingen vet riktigt vad som gäller. Samtidigt verkar det vara någonting som bubblar, men det är många frågetecken och mycket man behöver fundera över om den här typen av lagstiftning skulle bli till verklighet, säger han. 

Möjligheter med nya superlagen

Syftet med att slå ihop de tre lagstiftningarna handlar om att minska byråkratin och rapporteringsbördan för företag, vilket Ursula von der Leyen klargjorde under pressträffen i november. 

– Kommissionen har insett att det blivit mer fokus på regelefterlevnad än att skapa en konkurrenskraftig omställning. Det blir för mycket fokus på regelverken i sig, vilket kanske drar onödigt mycket resurser. Med ett omnibus-förslag kanske kommissionen kan skapa en lite mer slimmad regelverksstruktur, säger Karl-Oskar Olming. 

Han säger att han själv också ser en anledning att slå ihop lagstiftningarna för att undvika överlapp, vilket han framför allt säger finns mellan CSDDD och taxonomins ”do no significant harm” och ”minimum safeguards”.

Risker med nya superlagen

Samtidigt ser han framför sig flera risker med att slå ihop de tre regelverken. 

– Det är komplexa regelverk. Vad man inser när man väl jobbar med dem är att ”the devil is in the details”. Ska man riva upp allt som man precis beslutat om, som bolagen har börjat anpassa sig till och som man fortfarande inte fått bort alla barnsjukdomar från, till att börja om, frågar han sig.

Vidare säger han att det är tydligt att de befintliga regelverken krävt många förtydliganden och tolkningar.

– Att slå ihop dem skulle kräva väldigt mycket både från lagstiftaren och företagen. Samtidigt ger det en möjlighet att justera många av de skrivningar som visat sig problematiska eller svårtolkade i de befintliga regelverken, säger han. 

Som nämnt är mycket fortfarande oklart, och än så länge mest spekulationer. Karl-Oskar Olming menar att en annan möjlig ansats är att man först gör justeringar i de befintliga regelverken så långt det bara går, utan att riva upp dem. Därefter säger han att man kan gå vidare med en omnibuslag, givet att behovet fortfarande kvarstår.

Finns det en risk att bolag inte är lika ambitiösa kring att anpassa sig till det som redan har beslutats? 

– Att genomföra en omnibus-lagstiftning skulle kräva att man river upp de befintliga regelverken. Sedan behöver man ta fram nya förslag och därefter förhandla med rådet och parlamentet. Det tar tid. Fram till dess gäller de regelverk som finns. Men om det finns en risk att regelverken rivs upp, kan man tänka sig att företagen blir mer ovilliga att investera stora pengar i system och liknande som ska stötta de befintliga regelverken, avslutar Karl-Oskar Olming.