Det råder extremt läge inför riksdagsvalet 11 september. Behovet av ett starkt politiskt ledarskap har troligtvis aldrig varit större. Tyvärr lyser det med sin frånvaro.
Efter två år av pandemi fick vi krig och energikris – i stället för återhämtning i ekonomierna väntar ännu svårare påfrestningar. Den massiva ekonomiska stimulans som centralbankerna levererat sedan finanskrisen 2008 måste nu dras ner samtidigt som recessionen snabbt närmar sig.
Som ett ännu större långsiktigt hot förvärras klimatkrisen. I juli 2022 slår torkan och värmen nya rekord i Europa och bekräftar de prognoser och farhågor som en majoritet av forskare i världen över presenterat under flera år.
Klarspråk och öppenhet?
I detta läge kan man tycka att klarspråk och öppenhet om vad som väntar borde vara en, inte bara nödvändigt, utan också ett vinnande koncept för den politiske ledare som gör anspråk på att leda landet genom kommande kriser.
Icke så.
Den politiska retoriken inför valet 2022 präglas av ängslighet, förenklingar och på ytterkanterna ren förnekelse. Lösningarna som presenteras på komplexa problem är så ofta quick fixes och illusioner med stöd av vare sig marknadskrafter eller forskningsexpertis. Klimatfrågan är så svår att man helst undviker att prata om den.
Tappar förtroendet
När elen håller på att ta slut är det självklart av stor betydelse att vi medborgare gör vad vi kan för att minska förbrukningen. Även om det sänker levnadsstandarden med minskad belysning, och kallare bostäder så finns det såklart en förståelse bland folk, närmast en förväntan, att man ska vara med och bidra.
Ingen ska behöva lida.
Men det enda det pratas om är pristak och subventioner. Ingen ska behöva lida. Det gör att vi tappar förtroendet för våra politiker. Det som är trovärdigt är diskussionen om hur bördan ska fördelas.
Konsumenternas betydelse
Det blir än mer allvarligt när vi pratar om klimatet. När 70% av alla koldioxidutsläpp globalt beror av privat konsumtion så har det självklart betydelse hur vi konsumenter beter oss. Det är ingen tvekan om att det kommer krävas både tekniska landvinningar och omställning av den enskildes dagliga konsumtion om vi ska klara klimatkrisen.
Då är det beklämmande att höra från våra politiska ledare att ”vi inte ska ställa om våra liv” eller att behovet av omställning är ”provocerande”. Ännu mer beklämmande är att de politiker som anser sig leda omställningen inte tydligt vågar säga emot.
Näringslivet litet ljus i mörkret
En liten tröst vad gäller klimatet är att det nu finns ett momentum för omställning i näringslivet.
Många företag, inte minst de svenska storföretagen, tar nu sikte på målen i Parisöverenskommelsen. Man implementerar program för netto-noll utsläpp och ännu viktigare; man bygger sin affärsutveckling på nya hållbara produkter och tjänster. Hittar affärsmodeller som bygger på omställning.
Detta behöver ytterligare stimulans
Men detta behöver ytterligare stimulans från lagstiftaren i form av gröna ekonomiska incitament och skarpa regelverk. Vi behöver inte minskad reduktionsplikt, subventioner på fossila bränslen och pristak på el – rena björntjänster som skapar osäkerhet för både konsumenterna, marknaden och planeten. Kontraproduktivt och huvudlöst.
Integritet efterlyses
Det är nu inte faktaresistens och okunnighet som är huvudproblemet bland de riksdagspartier som är beredda att leda landet i en regering (alla är inte det), utan en brist på självförtroende och integritet.
Vi längtar efter politiker som vågar leverera den beska medicinen, det tydliga ansvarstagande ledarskapet – linjetalen, visionerna. Som kan mobilisera de goda krafterna och skapa samling i stället för polarisering i orostider.
Var är ni?
Niclas Persson, vd Deedster