Krönika: Stärk hållbarhetsarbetet genom att bli frågvisare

Krönika Vad krävs för att snabba på takten i hållbarhetsarbetet? Theo Voulgaridis, gästkrönikör i Miljö & Utveckling och hållbarhetsstrateg på Norconsult, vill slå ett slag för frågandets roll – vi behöver bli frågvisare.

Krönika: Stärk hållbarhetsarbetet genom att bli frågvisare
Theo Voulgaridis, Norconsult, lyfter frågornas betydelse för hållbarhetsarbetet.

I sommar passade jag på att läsa en av de där böckerna som är en del av min evigt växande stapel av olästa böcker. Stapeln som också skulle kunna kallas ”dåligt-samvete-högen”, ni vet den där traven med böcker som ska läsas ”när man får tid”.

Boken heter Frågvisare – människans viktigaste verktyg och behandlar frågandet i alla dess former, något författarna säger genomsyrar hela vårt samhälle och flera av våra viktigaste verksamheter. Frågor är det som händer när vår nyfikenhet får språklig dräkt, ett verktyg vi använder för att göra världen begriplig från det att vi är barn och vidare genom hela livet.

Frågornas betydelse för hållbarhetsarbetet

I debatter, forskning och intervjuer söker vi ofta svaren. Men kanske är det frågorna som är viktigast?

I Douglas Adams bok Liftarens guide till galaxen ges ett målande exempel. Där får en dator i uppdrag att besvara frågan ”om livet, universum och allting”. Efter lång betänketid levererar datorn till människans stora förvåning svaret ”42”. ”Vad ska det här betyda?” undrar frågeställarna. Datorn påpekar då kyligt att den inte ombetts undersöka vad frågan om livet, universum och allting egentligen är – bara ge svaret på frågan.

Ofta ägnar vi precis som i Douglas Adams bok alldeles för lite tid åt att verkligen förstå och utforska frågorna vi ställer. I stället snabbar vi oss igenom frågandet och koncentrerar våra ansträngningar till att ta reda på svaren. Men precis som i boken är svaren inte så mycket värda om vi inte vet vilken fråga som ställts.

Ingen brist på innovation

När jag läser detta tänker jag på bygg- och anläggningssektorn som jag arbetar i. Trots att medvetenheten om det akuta läget och branschens stora klimatpåverkan är hög, som Svensk Byggtjänst skriver i sin rapport 863 röster om hållbarhet, råder en stor osäkerhet om hur vi ska agera för att få till en faktisk förflyttning och vända utvecklingen.

Enligt rapporten verkar det inte råda en brist på innovativa projekt och initiativ i hållbarhetens tecken. Tvärtom betonas den allmänt spridda upplevelsen av att hjulet uppfinns gång på gång, att branschen är så full av olika initiativ och aktörer att ingen riktigt vet vem som gör vad eller, för den delen, hur olika initiativ hänger ihop. Samtidigt konstaterar vi i branschens färdplan för fossilfri konkurrenskraft att det med befintliga medel går att halvera branschens klimatpåverkan till 2030. Så varför sker inte detta systematiskt?

Öppna frågor ett viktigt verktyg

Den bristande samordningen är sannolikt en del av svaret. Men jag undrar om inte en del av förklaringen också handlar om frågandet, eller frånvaron av frågandet på många håll.

Ett av de viktigaste, och kanske mest underskattade, verktygen för att ta reda på ett uppdrags verkliga hållbarhetsbehov (hållbarhet i bred bemärkelse, ej enbart klimat) är att ställa nyfikna och så kallade ”öppna frågor” (frågor som börjar med: vad, vem, vilket, hur och varför).

När jag pratar med kollegor i branschen om vad som försvårar hållbarhetsarbetet svarar många att det är frånvaron av ambitiösa hållbarhetskrav i upphandling som är en del av problemet. Det är svårt att argumentera emot.

Samtidigt är de öppna och nyfikna frågorna något vi kan nyttja oavsett krav

Samtidigt är de öppna och nyfikna frågorna något vi kan nyttja oavsett krav för att tillsammans med beställare utforska uppdragsförutsättningarna. Om uppdraget verkligen omfattar alla de perspektiv som krävs för att harmonisera med en hållbar utveckling.

Hur kan vi då bli det som boken efterfrågar, frågvisare?

Först och främst lägger vi, enligt författarna, alldeles för lite på att formulera den fråga som ska lösas och för mycket tid på att ge svar. Den som istället tar sig tid och ges förutsättningar att verkligen undersöka frågan är ofta den som kan komma med värdefulla bidrag. Ett välformulerat problem är till hälften löst som aforismen lyder. Med andra ord, att ägna mer tid åt frågandet kan både bespara oss resurser och hjälpa oss i hållbarhetsarbetet.

En av de enklaste, men också en av de mest kraftfulla, frågorna som uppmärksammas i boken är den så kallade Alexanderfrågan: ”Vad skulle få oss att ändra åsikt?”.

Tvingar oss att söka information

Enligt författarna är denna fråga central eftersom den sätter ljuset på två viktiga aspekter. Dels påminner den oss om att vi borde kunna ändra åsikt, dels tvingar den oss att utforska de antaganden som våra resonemang vilar på. Kort sagt hjälper Alexanderfrågan oss att söka upp information som inte bekräftar vår analys och därmed startar maskineriet för att göra något annorlunda.

Och är inte det precis vad vi behöver, göra saker annorlunda för att säkerställa en hållbar utveckling? Det första steget mot de där systemförändrande lösningarna som inte minst FN:s klimatpanel IPCC menar krävs för att vända trenden i klimatarbetet.

Effektiva utforskande frågor

På samma tema finns en mängd olika effektiva utforskande frågor som skulle kunna hjälpa oss i hållbarhetsarbetet, exempelvis: ”Vad skulle krävas för att göra det här projektet i linje med Parisavtalet?”. Det kan låta trivialt, men rätt utfört kan en sådan fråga bli en fruktbar ingång till fler hållbarhetsfrågor, FN:s 17 hållbarhetsmål är som bekant en sammanhängande näringsväv av olika perspektiv. Det kan också leda till konstruktiva diskussioner om risker med nuvarande praktik och möjligheter med att hållbarhetsanpassa projektet. Bortsett från vad vi kanske tror besvarar folk ofta även mycket svåra eller utmanande frågor så länge de levereras på rätt.

Samtalet och frågorna

Hållbarhet är inget statiskt givet tillstånd. Vad vi fyller begreppet med är under ständig förändring. Det är därför genom samtalen och i grunden frågandet som en hållbar utveckling realiseras.

I våra samtal om hållbar utveckling kan vi rikta uppmärksamheten mot viktiga vägval och svåra frågeställningar. Frågor vars svar hjälper oss att fatta medvetna beslut grundade på balanserade avvägningar av olika perspektiv. Så låt oss bli frågvisare och till fullo nyttja den inneboende kraft som finns i frågandet för att stärka hållbarhetsarbetet.

– Theo Voulgaridis, Norconsult

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.