När det blir förbjudet att lägga utsorterat brännbart avfall på deponi har många kommuner varit oroliga att det inte kommer att finnas tillräcklig kapacitet att omhänderta allt avfall. På uppdrag av regeringen genomförde Naturvårdsverket förra våren därför en snabbutredning av hur kapaciteten för att ta hand om allt utsorterat brännbart avfall kommer att se ut när deponiförbudet införs i januari 2002.
Utredningen, som blev klar i juli förra året, bekräftade att det på vissa håll kan bli problem att ta hand om avfallet som inte längre får gå till soptippen.
– Många kommuner har planer på att öka såväl kapacitet för förbränning som kompostering, säger Gunnar Fredriksson på Naturvårdsverket. Men även om man har långtgående planer så kan det ta mellan två och fyra år innan man får en anläggning färdig.
Kapacitet saknas
Den totala mängden brännbart avfall som kommunerna ska omhänderta uppskattas till omkring 3,5 miljoner ton per år, inklusive det industriavfall som hanteras av dem. Enligt utredningen kommer det år 2002 att finnas kapacitet att omhänderta 2,5 miljoner ton per år, vilket skulle innebära att det saknas behandlingskapacitet för omkring 1 miljon ton avfall. Med en realistisk utbyggnadstakt uppskattar utredningen att tillgänglig kapacitet att klara deponiförbudet finns först 2004–05, förutsatt att avfallsmängderna inte ökar.
– Nu ser situationen något annorlunda ut än för ett år sedan, påpekar Gunnar Fredriksson. Utbyggnadstakten går troligen snabbare än vad vi trodde i juli. Men fortfarande står många och tvekar inför hur de ska agera. Om de ska bygga en förbränningsanläggning, vilken kapacitet är då lämplig, var ska den placeras och hur ser möjligheterna till biologisk behandling respektive materialåtervinning ut?
Industrier får problem
I underlaget till utredningen ingick endast det avfall som ligger på kommunernas ansvar att omhänderta, men även företag och industrier omfattas av deponiförbudet. Hur stora mängder avfall det rör sig om här har varit svårt att uppskatta, men klart är att många industrier och företag kommer att få problem med det avfall som de inte längre får lägga på deponi. Förutom att de behöver skapa system för sortering som uppfyller föreskrifterna måste många företag som idag har egna deponier dessutom hitta lösningar för det avfall som de inte längre får lägga på egna soptippar.
– Problemet på företagssidan är större eftersom de inte själva alltid har möjlighet att omhänderta sitt avfall, påpekar Gunnar Fredriksson. De måste med andra ord lita på att någon annan som de kan anlita bygger lösningar för att ta hand om deras avfall.
Naturvårdsverket håller därför på att titta på hur ansvarsförhållandena för företagens avfall ska se ut och vilka krav man kan ställa. Han förklarar att det förmodligen kommer att behövas deponier som har dispens att ta emot brännbart avfall, men att man måste hitta sätt att stimulera till att avfallet omhändertas på annat sätt så snart det är möjligt.