Förslag till sopsortering ger kommunerna frihet

Naturvårdsverkets förslag till föreskrifter om sortering av avfall ger kommunerna stor frihet i att själva avgöra hur långt de vill att hushållen ska sortera. Minimikravet är dock att det brännbara avfallet hålls skilt från övrigt avfall.

Från och med första januari nästa år träder renhållningsförordningens förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall i kraft. Samtidigt införs en regel om att allt brännbart avfall ska sorteras. För att komma till klarhet om hur dessa regler ska tolkas har Naturvårdsverket fått i uppdrag att ge ut föreskrifter om hur avfallet ska sorteras.

Kommuner beslutar om detaljerna

Begreppet ”brännbart avfall” har vållat viss förvirring, men tanken är inte att allt utsorterat brännbart avfall ska gå till förbränning. Det viktiga är att det brännbara avfallet hålls skilt från farligt, icke brännbart samt hälso- och miljöfarligt avfall, och att allt avfall som går att återvinna eller omhänderta på annat sätt i varje fall inte ska läggas på deponi.

– Vi vill inte ta fram en lång sorteringslista där vi specificerar hur olika typer av avfall ska hanteras, utan vår utgångspunkt har varit att man ska göra något bättre av det brännbara avfallet än att lägga det på deponi, säger Gunnar Fredriksson på Naturvårdsverket.

Förslaget till föreskrifter för sortering av avfall har därför lagts på en sådan nivå att kommuner själva får besluta om detaljerna, men med minimikravet att man håller det brännbara avfallet skilt från övrigt avfall.

Olika förutsättningar

För kommunernas del, som ansvarar för omhändertagandet av hushållsavfallet, innebär det att man ska erbjuda möjligheter för hushållen att sortera ut det avfall som är miljöfarligt eller andra hälso- och miljöfarliga ämnen som exempelvis datorer, hårtorkar och glödlampor samt icke brännbart avfall, till exempel plåt, metall, porslin och keramik från det vanliga hushållsavfallet. Det som blir kvar i soppåsen är då det brännbara avfallet.

Vad som sedan görs med det brännbara avfallet är sedan upp till varje kommun att bestämma. Gunnel Klingberg, jurist på Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF), tycker att det är bra med ett flexibelt förslag som kan anpassas till de förutsättningar som de olika kommunerna har.

– Det ser ju väldigt olika ut i olika kommuner, betonar hon. Vissa kommuner har bra förutsättningar att samla in avfall för förbränning eller kompostering, medan det i andra delar av landet inte finns möjlighet att köra runt och hämta upp allt avfall i många olika fraktioner. Man kan inte ha exakt samma regler i hela landet och därför tycker jag att det är bra att man ger kommunerna möjlighet att välja vilken metod de vill använda.

Förståelse för soporna

I och med att kommunerna själva bestämmer vad som ska sorteras tror hon också att det blir lättare att motivera hushållen varför de ska sortera. Har kommunen exempelvis möjlighet att kompostera köksavfall så är det också lättare att i information gå ut och tala om för medborgarna varför de inte ska slänga sådant avfall med de vanliga soporna. På så vis blir det en tydlig koppling mellan det som man som privatperson gör och vad som sedan händer med soporna.

Att skapa en förståelse för var soporna tar vägen sedan man slängt dem i soptunnan är något som både Gunnel Klingberg och Gunnar Fredriksson tycker är en viktig följd av det kommande deponiförbudet.

– Vi har en tendens att glömma bort hur mycket som hamnar på soptippen, säger Gunnar Fredriksson. Vi är bra på att sortera ut förpackningar, men det svåraste avfallet finns fortfarande kvar i soppåsen. Förbudet mot deponering av utsorterat brännbart avfall kommer att bli ett uppvaknande för många när man inser att det finns saker i avfallet som man inte längre kan att lägga på deponi.

– För hushållen är det också viktigt att inse att soporna inte försvinner ut i ett svart hål när man slängt dem, säger Gunnel Klingberg. Ställer man som privatperson krav på att soptipparna inte ska skada grundvattnet eller vara luktfria så måste man inse att det också att det ställer krav på en själv.

Kan gå längre

Från många håll i miljörörelsen har deponiförbudet kritiserats för att det skulle leda till en ökad förbränning av avfall. På Naturvårdsverket är de av den åsikten att det skulle vara omöjligt att samtidigt införa förbud både mot deponering och förbränning. Gunnar Fredriksson påpekar att deponiförbudet är ett första steg, men att de kommuner som har möjlighet också kan gå längre än Naturvårdsverkets förslag och återvinna eller kompostera det utsorterade avfallet.

Problemet är att hitta rätt balans så att de kommuner som gjort mycket och kommit långt i omhändertagandet av avfall inte känner att de kommuner som inte gjort något ännu kommer alltför lätt undan. Dessutom vill man inte ge signaler om att det är förbränning som är att föredra.

Naturvårdsverket håller därför på att ta fram ett förslag på hur en bra mix mellan förbränning och kompostering skulle kunna se ut. Med hjälp av ekonomiska styrmedel skulle man på så vis kunna ge kommunerna signaler om vad man vill uppnå.

Inga större förändringar

För de flesta kommuner innebär dock deponiförbudet som träder i kraft nästa år inte några större förändringar. Det enda kravet som egentligen ställs på dem är att den ska kunna erbjuda mottagning av avfall som inte är brännbart, farligt eller som innehåller hälso- eller miljöfarliga ämnen. Däremot kan det komma att uppstå kapacitetsbrist i att omhänderta allt avfall som efter nyår inte längre får läggas på soptippen (se artikel intill).

– De kommuner som märker av deponiförbudet mest är framför allt de som idag endast har en soptipp dit allt avfall går. De som redan idag har förbränningsanläggningar eller både system för förbränning och kompostering kommer däremot inte att uppleva några större problem, säger Gunnar Fredriksson.

Senaste nytt

Hämtar fler artiklar
Till startsidan
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.

Det senaste