Amanda Lundeteg: Det krävs för att skapa ett jämlikt och inkluderande arbetsliv

– Jag har fyllt 40 och fick en konstresa till Antwerpen. Då kom vi in på AI. Vad det kan innebära och hur det kan påverka våra liv.

Vad kom ni fram till?

– Först blev vi stressade. För om AI effektiviserar bort oss, så bidrar vi ju inte till samhället. Vi kommer att bara gå runt och vara helt meningslösa. Men sedan kändes det nästan skönt, och kanske sunt. För då kan vi ju fokusera på andra saker än att jobba hårt och prestera, som att värna om relationer, ideellt engagemang och konstnärligt skapande.

Ämnet tangerar till det som Amanda Lundeteg har ägnat större delen av sitt arbetsliv åt – att driva på mot ett mer jämlikt och hållbart arbetsliv och samhälle. Sedan tolv år tillbaka är hon vd på stiftelsen Allbright, som kartlägger jämställdhetsfrågor inom det svenska näringslivet. Varje år släpper de en rapport som rankar bolag utifrån andelen kvinnor inom ledningsgrupper, styrelser, på vd-positionen och i övriga chefsroller med målet att de ska bli mer jämställda.

Genom en mer jämlikt fördelad makt är Amanda Lundeteg övertygad om att synen på arbete kommer att förändras. Likt diskussionen om AI.

– Studier visar att kvinnor är mer engagerade i hållbarhetsfrågor. Det inkluderar social hållbarhet. Så genom att få in fler kvinnor vid beslutsborden kommer vi få ett mer hållbart arbetsliv. Dagens arbetsliv är så präglat av att män har haft ledande positioner. Där det premierats att jobba, jobba, jobba, hårt och mycket. Det är inte hållbart. Jag vill driva diskussionen i Sverige mot att du ska kunna kombinera familjeliv och karriär.

VI MÖTS I Amanda Lundetegs lägenhet i centrala Stockholm. Det är höstlov och hennes sjuåriga son är hemma och har fått en padda att uppehålla sig med. Själv ägnar hon en stor del av sin arbetstid i hemmet. Utöver jobbet på Allbright, arbetar hon med att skriva en bok. Det är hennes ”fredade zon” från AI förklarar hon. Boken är en uppföljare på hennes första bok Arvet du fick, som baseras på hennes egen historia om att adopteras från Sri Lanka. Men också om sexism och rasism i Sverige.

Amanda Lundeteg har inte alltid varit engagerad i frågorna. Det var först i sena 20-årsåldern som hon började se och uppmärksamma de strukturer och normer som finns i samhället. Det var under universitetsstudierna på ekonomprogrammet som polletten föll ner. På programmet var det ungefär lika många män som kvinnor, men hon beskriver att litteraturen var skriven av män, föreläsarna var män, när de pratade om vd:ar så pratade de om män och att männen var mer vokala. För Amanda Lundeteg blev det tydligt att vi lever i en värld som kretsar kring män.

– Det var en ganska dramatisk upplevelse. För innan hade jag haft ett ganska hårt skal, där jag inte velat se de här strukturerna. Man pratade om att Sverige är ett land där alla är lika mycket värda, så det var vad jag utgick från. Men när jag väl öppnade ögonen såg jag saker hela tiden.

Vad såg du?

– Att jag behandlas annorlunda för att jag är kvinna. Att jag kommer att behöva anstränga mig mer. Men också att jag är uppvuxen som icke-vit i en helvit kontext. Jag tror att det gör ganska mycket med en. Man upprätthåller ett försvar så himla länge, hittar argument att allt är bra. När det inte går längre, så kommer smärtsamma insikter. Det var tufft.

Det blev starten på Amanda Lundetegs karriär. Med inställningen att ”jag måste göra något åt saken” började hon se sig om efter arbetsplatser med ett jämställdhetsfokus. Hon föll över Allbright. Det var 2012 och de hade precis gått ut med en reklamkampanj som listade 100 företag som saknar kvinnor i ledningsgruppen. Kampanjen gick under slogan ”100 börsbolag som tycker att den bästa kvinnorörelsen är den i sängen”.

– Jag minns att jag tyckte att de hade ett kul tilltal. Tidningar skrev om frågorna och kvoteringsdebatten gick het. Men just det här med att hänga ut bolag. Att vara provokativ och flåsa dem i nacken med den här skarpa tonen. Det var nytt och tongivande. Jag tyckte att det var superspännande.

Amanda Lundeteg började som praktikant, och klev bara något år senare in i rollen som vd.

Det är ganska speciellt. Att gå från praktikant till vd?

– Ja det var en utmaning. Att vara en praktikant som springer i bakgrunden, till att stå där som en frontfigur och driva debatten.

Tolv år senare har det hänt mycket. Allbright släppte sin första rapport 2012. Då låg andelen kvinnor i ledningsgruppen på 14 procent. Den senaste rapporten, som släpptes i september, visar att andelen kvinnor i ledningsgruppen nu är uppe på 30 procent. I storbolagens styrelser låg andelen kvinnor år 2012 på 26 procent. Nu är det 40 procent. På vd-posten går det något långsammare. 2012 var det 4 procent kvinnor på vd-posten. Nu är motsvarande siffra 11 procent.

– Man kan bli frustrerad över takten, men det är tydligt att det går framåt. Innan 2012, då vi började släppa våra rapporter, var det ganska dött. Då låg 14 procent kvinnor i bolagens ledningsgrupper stilla i cirka åtta år.

Vad var det som hände?

– Vi, och många andra, satte ljus på frågan och skapade debatt. Inom styrelserna har det gått snabbast framåt, vilket handlar om att kvoteringsdebatten riktar sig dit, säger Amanda Lundeteg.

Förra årets rapport visade dock dystrare siffror. För första gången stod det stilla, och gick till och med bakåt på vissa poster.

– Det var vår mest negativa rapport. När andan är att vi som land är duktiga på någonting, då är det lätt att människor slutar anstränga sig. Eftersom den vita manliga normen är så stark, är det lätt att falla tillbaka. Jag tror att cheferna fick ett uppvaknande efter den rapporten, men nu är vi oroliga att det backar igen.

Samtidigt säger Amanda Lundeteg att Sverige har blivit omsprungen av bland annat Frankrike och Storbritannien, och att Tyskland är på snabb frammarsch.

– Tyskland var ganska sena på bollen. Men när de väl tog tag i frågan, så gick det snabbt. Både inom politiken och näringslivet. I Sverige är det lite som att vi dansar vals. Det går framåt, bakåt, framåt. Jag hade önskat att vi var mer som Tyskland, som dansar… polka. De tar galoppsteg framåt, säger hon.

POLITIKEN ÄR VIKTIG spelare för att driva utvecklingen framåt, menar Amanda Lundeteg. I sammanhanget lyfter hon att Allbright i årets rapport har undersökt hur könsfördelningen ser ut i de olika länen. Storstadsregionerna sticker ut. Men i toppen finns även Gotland, där andelen kvinnor i chefsposition i privata bolag ligger på 34 procent. Bakgrunden är enligt Amanda Lundeteg att en stor andel av främjandestödet, som är ett regionalt stöd till företagande, gick till kvinnligt företagande.

– Det har gett resultat, för det innebär att kvinnor har varit med i företagsbyggandet från start. Och vi vet att kvinnor är bättre på att rekrytera andra kvinnor, så då blir det en snöbollseffekt. Det är ett tydligt exempel på att tillämpade insatser fungerar, säger hon.

När det kommer till politik och nya regelverk, är ett stort område som många bolag just nu brottas med är EU:s nya krav på hållbarhetsredovisning, Corporate Sustainability Reporting Directive, CSRD. Kraven innebär att det blir obligatoriskt för de företag som omfattas att redovisa köns- och åldersfördelning i högsta ledningen, löneskillnader mellan kvinnor och män samt vilken utbildning och kompetensutveckling som ges till anställda. Amanda Lundeteg är dock inte helt säker på om det är bra eller dåligt för jämlikhetsarbetet.

– Jag kan inte säga än om det kommer ge förändringsarbetet mer skjuts, eller om bolagen stannar på en lägre nivå. Det är inte så omfattande krav och risken är att de nöjer sig. Nu ser vi att det finns ett A-lag och ett B-lag. Där A-laget är jätteduktiga, medan B-laget halkar efter. Det kan innebära att vi får med oss fler, men att man på totalen gör lite mindre. Jag är inte helt säker på om det är bra eller dåligt. Vi får se hur det faller ut.

EFTER SINA TOLV år som vd på Allbright är det en sak som är glasklart för Amanda Lundeteg: De bolag som gör bäst ifrån sig arbetar aktivt med jämställdhet och mångfald.

– Det är jättetydligt. De sätter mål och har en strategisk approach, genom att de mäter representation, kartlägger upplevelser av inkludering, tittar på kulturen och vänder och vrider på varje sten. Sedan riktar de resurser, arbetar medvetet med sin bias och skruvar på kravprofiler, säger hon.

Ytterligare en sak som blivit glasklar för Amanda Lundeteg, är att de bolag som gör bäst ifrån sig när det kommer till jämlikhet och inkludering, också lyckas inom andra områden.

– Det är också jättetydligt. Det finns flertalet studier som visar att jämställdhet och mångfald i organisationer skapar affärsfördelar, lönsamhet och innovation. Så arbetsplatser riskerar mycket om de väljer att blunda.

ETT OMRÅDE SOM de flesta dock verkar blundar för är mångfald. I sina två senaste rapporter har Allbright kartlagt andelen icke-vita på ledande positioner. Då det saknas data, har de genomfört kartläggningen genom en manuell kodning utifrån de bilder som finns på bolagens hemsidor. Resultatet visar att andelen vita i bolagsstyrelserna ligger på 97 procent, och i ledningsgrupperna på 95 procent.

– Det är så ironiskt. Sju av tio bolag kämpar med kompetensförsörjning. Inte minst inom den gröna omställningen. Samtidigt har vi en mängd människor vars kompetens vi inte tillvaratar.

Amanda Lundeteg ska snart fortsätta dagen med en intern workshop med Allbright-gänget. Det ska, föga förvånande, handla om hur de kan använda sig av AI i sitt arbete. Men också om hur de kan stötta och utbilda bolag när det kommer till AI och inkluderingsarbete. För även om Amanda Lundeteg är optimistisk kring vad AI kan bidra med, menar hon att tekniken kommer med risker.

– AI har en tendens att vara både sexistisk och rasistisk. Frågar man exempelvis AI att ta fram en bild på en ledningsgrupp, så kommer det en bild på vita män med skägg. Det här är jätteviktigt att vara medveten om.

Hur då?

– Till exempel i rekryteringsprocesser. AI är effektivt att använda för att granska CV:n. Men om du jobbar med inkludering, behöver du avvika och göra anpassningar. Ibland tänker vi fel, att vi ska behandla alla på samma sätt. Men det funkar inte, då alla har olika förutsättningar och möjligheter. Kvinnor är exempelvis mer benägna att tacka nej till jobb. Där behövs mänsklig handpåläggning.

För att AI ska kunna bli en del av lösningen mot det Amanda Lundeteg hoppas på – ett mer hållbart arbetsliv där personer oavsett kön och minoritetsgrupper har samma förutsättningar och möjligheter att göra karriär, bilda familj och inte jobba tills de stupar – menar hon att det gäller att ligga steget före.

– Risken är annars att det skapar enorma klassklyftor. Där majoriteten effektiviseras bort och en liten elit, troligtvis bestående av vita män, gynnas. Det behöver vi ta ansvar för nu, och inte när det händer. Vi behöver jobba aktivt och vara medvetna. På samma sätt som vi behöver jobba aktivt med jämlika bolag. Strukturerna som finns är så starka, och det är så lätt att hamna fel, avslutar hon.