Sikta på stenblocken

Glada står barnen i en ring runt mig på gräsmattan vid bokskogen. Gatljusen når fram till oss, men inte mycket mer. Det är onsdag, kallt och ganska blåsigt ute.

– Vilka är de två viktigaste miljöfrågorna, undrar jag?

Små vantklädda scoutfingrar viftar ivrigt mot den mörka kvällshimlen.

– Man ska inte bryta pinnar och inte slänga skräp i naturen, skyndar de sig att ropa i mun på varandra.

Klimatförändringar och massutrotning, men…

Den här kvällen har jag förberett för ett utmanande möte. För dessa barn är precis som barn är mest, riktigt smarta. Troligen har de pratat om vårt allt varmare klimat och kanske även om massutrotningen av arter i skolan, men det verkar ändå vara skräpplockardagen de minns bäst.

Hur blev det så?

Jag har en tidigare arbetskamrat som tillslut inte orkade med alla de olästa mail som stirrade på henne från inkorgen. De var flera hundra och deras negativa energi gick inte att strunta i. Så hon skapade en egen mapp för dem, döpte den till Olästa mail, dolde den och drog en suck av lättnad.

Ägna tid åt stenblocken

Högst troligt fanns där en hel del hållbarhetsfrågor som andra ville att hon skulle arbeta med, men eftersom avsändaren inte hört av sig igen var det nog inte särskilt viktigt. Hon sopade alltså inte bara undan gruset som de flesta av oss, utan hon dammsög upp det, tog ur dammsugarpåsen och stoppade sedan resolut in den i ett mörkt skåp utom synhåll. På så sätt kunde hon ägna sin tid åt stenblocken i stället.

Jag tänker på det ibland. Vissa av oss står upp till knäna i grus, vi försöker strunta i det, men det skaver och påverkar vårt fokus. Andra gör allt för att hålla gruset borta, lägger större delen av sin dag på mindre viktiga uppgifter, och så snart de tror att de är klara kommer det fler.

Hej, ditt ärende har klassificerats som grus.

Tänk om AI kunde samla alla våra uppdrag och mail, sortera bort gruset och skicka autosvar till avsändaren: Hej, ditt ärende har klassificerats som grus och kommer därmed inte att hanteras. Och på våra skrivbord landade bara stenblock som utgjordes av de, inom våra respektive arbetsområden, allra viktigaste miljöfrågorna för oss att fokusera på.

Ljus i mörkret

Mina scoutledarvänner och jag tar på oss våra pannlampor och följer varsin patrull längs stigen där kvällens tipsrunda hänger. Den handlar om hur och varför vi ska värna om den biologiska mångfalden och minska klimatpåverkan.

Hela skogen ligger försänkt i mörker och barnen ömsom smyger och ömsom rusar fram. Först syns bara barnen och sen fokuseras allt ljus på frågan medan de läser. Därefter en livlig diskussion om 1, X och 2.

Och jag tänker att det kanske är detta som är grejen. Vi måste sätta fokus på barnen, på de allra viktigaste frågorna och på diskussionen kring svaren eller lösningarna. Då kan vi snabbare få resultat. Och gruset bara måste vi bli bättre på att dammsuga upp.

– Marilouise Berg
Hållbarhetsstrateg på SKL Kommentus