Inga produkter i varukorgen.
Producentansvar förväntas öka textilåtervinningen
Cirkulär ekonomi
Producenterna tar över ansvaret för textilinsamlingen, och staten styr genom att sätta upp mål för hur mycket som ska samlas in. Det är kärnan i utredaren Birgitta Losmans förslag på hur textilavfall ska hanteras. Kostnaden beräknas till knappt 300 miljoner kronor per år.
Textilinsamlingen förväntas öka rejält när producenterna tar över ansvaret. Foto: StockAdobe
Målen för textilinsamlingen är högt ställda i den nya utredningen, enligt utredaren Birgitta Losman. Mängden textilavfall som slängs ska minska med 70 procent till 2028, 80 procent till 2032 för att slutligen nå 90 procent år 2036. Allt jämfört med läget 2024.
Någonting är fel
Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant? Logga in och läs vidare.
Statens styrning kommer att bestå av att sätta upp mål för insamlingen, medan producenterna själva tar hand om nivån på avgifter och liknande. Däremot behövs fler åtgärder för att uppmuntra konsumenterna, och detta borde snabbutredas. Det framkom vid en presentation av utredningen.
Många ton textil per år
Idag sätts ungefär 144 000 ton textil på den svenska marknaden årligen. Samtidigt hamnar 86 500 ton i soporna eller på återvinningscentralen. Därutöver kommer verksamhetsavfall.
– Det är en oerhört stor summa, och det är den som vi siktar på att få bukt med. Det är ett slöseri produktmässigt och en belastning på vårt jordklot, sade Birgitta Losman när hon presenterade utredningen.
Inte bara kläder ingår
Förutom kläder räknas till exempel hemtextil och tygväskor in. Läget idag är förstås långt ifrån cirkulärt, och regeringen vill därför flytta ansvaret från kommunerna till producenterna. Hur det ska gå till, har utredningen undersökt.
– Producenterna ska ansluta sig till ett insamlingssystem som erhållit tillstånd från Naturvårdsverket. Det ska utformas så att målen nås. Hur det ska utformas överlåts på de som driver systemet, till producenterna. Vi ser stora effektivitetsvinster i att marknaden och producenterna tar ansvar för det, sade Birgitta Losman.
Mål för textilinsamling men också för återvinning
Målen är dubbla: dels ett mål för minskningen av avfall utanför systemet, dels ett mål för det insamlade materialet. År 2028 ska minst 90 procent av det insamlade materialets vikt ”förberedas för återvinning eller materialåtervinnas”.
– Att det inte blev 100 procent beror på att vi fått från Naturvårdsverket att det inte är ett lämpligt mål. Det finns kemikalier som inte ska cirkulera, skadat material och liknande.
Särskilda regler för remake
Utredningen innehåller en lång rad förslag. Bland annat ska den ideella sektorn även fortsättningsvis kunna samla in textil, liksom kommuner. Företag och organisationer som sysslar med remake, alltså syr om gamla textilier till nya produkter, ska undantas från producentansvaret.
En remakeprodukt ska bestå av begagnat material till minst 80 procent, och är befriad från att betala avgift till systemet. Men detta räcker inte för att nå målet, menade Birgitta Losman.
– Det finns behov av kompletterande åtgärder, vi tycker att fler konsumentnära styrmedel behövs. Exempel på det är pant på textil, kvotplikt i butik och översyn av momssatsen på second hand, sade Birgitta Losman.
Kostar knappt 300 miljoner per år
Förslagen ska enligt utredningens förslag träda ikraft 1 januari 2022, och producentansvaret införs i praktiken två år senare, om allt går utredningens väg. Systemet beräknas kosta knappt 300 miljoner kronor per år, och utslaget per plagg blir det 23 öre.
Utredningen Producentansvar för textil – en del av en cirkulära ekonomin finns här.
