Krönika: Jag önskar Romina Pourmokhtari lycka till!

Krönika Den nya regeringen tycks vilja gå ovanligt långt åt fel håll. Men miljöforskningen är glasklar och både företagen och miljörörelsen är medspelare. Allmänheten är i grunden miljöengagagerad. Är utmaningarna främst interna i koalitionen? Det undrar Mikael Karlsson, Uppsala universitet.

Krönika: Jag önskar Romina Pourmokhtari lycka till!
Mikael Karlsson, Uppsala universitet.

”Enligt regeringsförklaringen… är miljön ett av fyra prioriterade områden.”

Orden fälls i riksdagens kammare av ett statsråd i en Moderatledd regering, men inte dagens – och inte heller Reinfeldts, som skärpte klimatpolitiken. Den som talar är Olof Johansson (C), miljöminister i Carl Bildts regering. Det sker för 30 år sedan.

Vi har ”…en förpliktelse att knyta samman ekologi och ekonomi…”, menar Johansson. ”Varje produkt och varje verksamhet ska fullt ut bära sina egna miljökostnader”, säger han till Dagens Nyheter, också 1992.

Flera partier talar för en svagare miljöpolitik

Fakta

Krönika

Detta är opinionsmaterial. De åsikter som framförs är skribentens egna.

År 2022 däremot, talar flera partier för en svagare miljöpolitik. I klimatpolitiken står endast Miljöpartiet och Centerpartiet rakryggade i valrörelsen. Den nya regeringen tycks vilja gå ovanligt långt åt fel håll. Utsläppen lär öka, sannolikt ganska mycket. Miljöpolitiken syns knappast i regeringsförklaringen och Miljödepartementet läggs ner.

För trettio år sedan var miljöfrågan vunnen såtillvida att argumenten för åtgärder stod klara. Miljöforskningen och miljörörelsen hade visat och kommunicerat en tydlig problembild. Fokus har visserligen förändrats genom åren men få har ifrågasatt behovet av åtgärder och miljöpolitik.

Då var företagen kritiska

Däremot var argumenten mot åtgärder en flaskhals. Sysselsättningen och konkurrenskraften skulle skadas, var en vanlig invändning. Företagen, med vissa undantag, var ofta kritiska till miljökrav.

Just undantagen blev viktiga. De visade att miljö är en marknad i sig, och att föregångare på andra marknader också kan vinna på miljöarbete, även när det går längre än att följa kundströmmar. Parallellt framkom att miljöpolitiken kan öka sysselsättningen och stärka samhällsekonomin. Idag bekräftar många studier att både företag och samhälle vinner på miljöpolitik, ofta även kortsiktigt.

Invändningarna faller, en i taget

Invändningarna faller en i taget. Idag sker den mest spännande utvecklingen i näringslivet med miljömotiv, inte minst inom stålindustrin som länge var en klimatpolitisk bromskloss.

När vissa partier nu försvagar miljöpolitiken tas därför medborgarna, och inte företagen, som gisslan. Den ena partiledaren efter den andra porträtterar framförallt klimatpolitiken som negativ för de flesta, gärna kryddat med ett knippe osakligheter. Självfallet blir då även många väljare kritiska.

Valtaktik och kunskapsbrist

Partiernas motiv varierar. SD kokar som vanligt en häxbrygd på inhumanitet och kunskapsbrister, medan regeringstrion M-KD-L, liksom V och S, nog främst drevs av valtaktik.

I vilket fall går förslagen om försvagad klimatpolitik så långt så att företagen nu protesterar. Det är en upp- och nervänd situation. Företagens reaktion är fullt begriplig – många har ju storsatsat på omställning i tron att partierna har stått bakom den klimatpolitik de i enighet beslutat.

Tillnyktring efter valet?

Frågan är nu om en tillnyktring efter valet är att vänta. Tidöavtalet tyder på motsatsen. Snabb, billig och miljöanpassad vindkraftsutbyggnad ska ersättas med dyra, sega och farliga kärnkraftsfantasier. Hög elanvändning ska subventioneras. Stöd ska inte riktas till dem som möter störst utmaningar under omställningen, och blir därför låga och ineffektiva.

Men kanske vaknar S ur sin miljöpolitiska valårsdvala? Kanske tröttnar V på att Dadgostar agerar som en blek kopia av Åkesson i klimatfrågor?

Spelplanen är oklar

När nu den nya klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtari får miljöfrågorna på sitt bord är alltså spelplanen oklar. Men om hon bygger upp ett driv och engagemang baserat på kunskap om hot och möjligheter – liksom de flesta miljöministrar i de flesta länder gör med tiden – lär det finnas hopp. Miljöforskningen är glasklar och både företagen och miljörörelsen är medspelare. I grunden är allmänheten starkt miljöengagerad. Utmaningarna kanske främst blir koalitionsinterna?

Kanske tycker Pourmokhtari att Olof Johansson var lyckligt lottad, som liksom miljöministrarna Andreas Carlgren och Lena Ek satt i Moderatledda regeringar som faktiskt skärpte klimatpolitiken? Eller så driver även Pourmokhtari igenom en stärkt miljöpolitik. Jag önskar henne lycka till!

– Mikael Karlsson, krönikör i Miljö & Utveckling och forskare vid Uppsala universitet

Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.