I USA har flera stora kapitalförvaltare och banker som BlackRock, JPMorgan, Goldman Sachs och Morgan Stanley lämnat FN-stödda klimatinitiativ som Net-Zero Asset Managers Initiative, NZAMI, och Net-Zero Banking Alliance, NZBA. På den europeiska sidan har exempel som den nederländska pensionsfonden Pensioenfonds Detailhandel och den danska pensionsfonden PKA lämnat liknande samarbeten.
Analys: Det betyder bankjättarnas klimatreträtt för ditt hållbarhetsarbete
Analys I USA har hållbarhetsomställningen i finanssektorn haft en kraftig backlash under senare år. Nu börjar också europeiska kapitalförvaltare lämna etablerade klimatsamarbeten. Frågan är vad det betyder för företagens fortsatta hållbarhetsarbete.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
Backlashen för hållbarhetsarbetet i finanssektorn tycks alltså sprida sig också till Europa. Dock är det viktigt att vara medveten om att de bakomliggande orsakerna skiljer sig åt mellan europeiska och amerikanska finansaktörer.
I USA är avhoppen tydligt kopplade till politiska och ideologiska skiften. När Donald Trump nu åter blir president har den politiska debatten kring klimat och ESG (miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning) polariserats ytterligare. Republikaner har pressat finanssektorn att dra sig ur klimatsamarbeten med argument om att dessa strider mot konkurrenslagstiftning och skapar onödiga regleringsbördor. Det så kallade ”kriget mot ESG” har också lett till ökad juridisk granskning och kritik om greenwashing, vilket som nu alltså skrämmer bort stora aktörer som Blackrock.
I Europa är drivkrafterna annorlunda. Europeiska aktörer hänvisar främst till administrativa bördor och ökade krav från EU:s hållbarhetsregleringar, som CSRD och taxonomiförordningen. För vissa, som danksa PKA, handlar avhoppet om att prioritera resurser till andra initiativ. Den tyska försäkringsgivaren Hansemerkur pekar på komplexiteten i att balansera internationella och nationella krav.
Vad får då finanssektorns reträtt från klimatarbetet för konsekvenser? Avhoppen signalerar så klart flera potentiella risker för den globala omställningen mot hållbara finanser. Klimatsamarbeten fungerar som plattformar för att mobilisera kapital till hållbara projekt. När stora aktörer lämnar minskar dessa plattformars effektivitet, vilket kan påverka investeringar i klimatomställning negativt.
När ledande kapitalförvaltare drar sig ur skapas också intrycket att klimatfrågan inte längre prioriteras. Det underminerar trovärdigheten för hållbarhetsarbete i finanssektorn och kan skapa en dominoeffekt där fler aktörer följer efter.
Slutligen är samarbeten som NZBA och NZAOA viktiga för att dela bästa praxis och bygga kompetens. Avhoppen riskerar att nu att bromsa innovations- och utvecklingstakten inom hållbar kapitalförvaltning.
Också svenska företag, särskilt de som är beroende av internationellt kapital, kan påverkas av utvecklingen. Om internationella kapitalförvaltare drar ner på sina klimatambitioner kan tillgången på hållbara investeringar krympa, vilket pressar svenska företag att söka kapital på andra sätt.
EU:s relativt krav på hållbarhetsredovisning, CSRD, gör visserligen att svenska företag också fortsättningsvis kommer att behöva hantera hållbarhetsrisker och negativ påverkan från sina verksamheter. Samtidigt kan minskat engagemang från internationella investerare minska trycket på svenska företag att accelerera sina klimatsatsningar. Lyckligtvis visar svenska banker och kapitalförvaltare fortsatt stöd för klimatsamarbeten. Deras engagemang blir nu allt viktigare för att fylla tomrummet efter de globala bankjättarnas avhopp.
Jon Röhne
chefredaktör, Miljö & Utveckling