Helsingborg vill sluta kretsloppet med innovativt avloppssystem

På den ogästvänliga piren, där det tidigare lastades bananer och annan frukt, råder febril aktivitet. Några bostadshus är nästan klara, medan grannfastigheterna fortfarande bara består av kraftiga betongpålar. Mitt i alltihop står en oansenlig, låg byggnad.

– Det här är Pumphuset. Det stod färdigt först av allt, berättar Frida Granath, som jobbar som entreprenadingenjör på byggbolaget Serneke.

Oceanhamnen var bara grushögar

Hon arbetar med bland annat Miljöbyggnadscertifieringen av några av kvarteren här ute, och har varit med sedan starten för drygt 1,5 år sedan.

– Då var det bara stora grushögar här, och massor av måsar. De ställde till en del problem, faktiskt, säger hon och ser sig om.

Både grushögarna och måsarna är borta. Istället finns här ett antal byggbodar, kranar, lastmaskiner och så två helt nybyggda kvarter som sluter sig kring innergårdar.

Avloppssystem del av större projekt i Helsingborg

I det upprörda vattnet utanför planerar staden att bygga ett bad, och på nästa pir ska fler kvarter växa fram. Det här är Oceanhamnen, en del av Helsingborgs stora stadsutvecklingsprojekt H+.

Men frågan är om inte det oansenliga pumphuset kommer att få ta emot flest besökare, för redan när staden började planera Oceanhamnen för över tio år sedan ville man åstadkomma något nytt och innovativt. Arbetet ledde till ett statligt finansierat utvecklingsprojekt, Evaa-projektet, där Evaa står för el, vatten, avlopp och avfall. Staden samarbetade med bland andra VA-bolaget NSVA och energibolaget Öresundskraft för att analysera utvecklingspotentialen.

Avloppssystem med annorlunda ledningsnät

Avloppssystemet hamnade snart i fokus. Många av frågeställningarna möttes där: vattenanvändning, kretsloppstänkande, matavfall. Genom att bygga upp ett annorlunda ledningsnät skulle det vara möjligt att skapa renare fraktioner och därmed öka möjligheterna till återvinning.

För att lyckas med detta byggs husen i Oceanhamnen med tre smalare avloppsrör istället för ett större. Ett rör kopplas till toaletten, och tar hand om det som kallas svartvatten.

Vakuumsystem kräver mindre vatten

Detta är dessutom ett vakuumsystem, vilket gör att det går åt mycket mindre vatten än normalt för att spola, och det är här pumphuset kommer in i bilden. Där skapas det vakuum som krävs för att systemet ska fungera, och därifrån skickas fraktionerna vidare till reningsverket via ett så kallat lätt trycksatt avlopp (LTA).

Det andra röret används till det som kallas gråvatten, det vill säga vatten från duschar, kök och handfat. Det tredje och sista röret går från matavfallskvarnen, som sitter i en separat ho i varje kök i de nybyggda husen.

Tittar in under diskbänken

Vi kikar in i en lägenhet i Riksbyggens hus. Köket ser ut som vilket kök som helst, men när Frida Granath öppnar luckan under vasken syns kvarnen för matavfallet. Hon visar oss vidare in i badrummet. Toalettstolen ser inte alls ut som en vanlig toalett, för här saknas vattentanken helt och hållet.

– I några lägenheter finns vägghängda toalettstolar, och de ser mer ut som vanligt, säger Frida Granath.

Borrade i nya rör

De extra installationerna har ställt till det i byggprocessen. För att få fram alla rör utan krockar har de modellerats digitalt. Ändå har det hänt olyckor, när hantverkare råkat borra hål i de nylagda rören.

– Om man råkar göra hål i ett vanligt avloppsrör går det ganska lätt att reparera. Men det visade sig vara svårt att laga vacuumrör. Vi fick bila upp golvet, säger Frida Granath.

Värdefull erfarenhet

Hon tycker att det är bra att hela området byggs på samma sätt. Serneke, där hon arbetar, var först ut och har lärt sig mycket om hur installationerna ska göras och vad som är viktigt att tänka på. Nu kan resten av kvarteren byggas med den erfarenheten i ryggen.

Dagen innan Miljö & Utvecklings besök startades systemet för första gången.

– Det gick bra när vi startade driften av ledningsnätet. Som vanligt krävs det lite handpåläggning, men det känns tryggt, säger Hamse Kjerstadius, utvecklingsingenjör.

Bygger särskilt reningsverk

Från den blåsiga, iskalla piren ser vi hela vägen bort till Hamse Kjerstadius arbetsplats: NSVA:s kontor och det stora avloppsreningsverk Öresundsverket. Där pågår ett annat byggprojekt, för kontorshuset byggs till.

Bakom en vågformad vägg ska ett nytt, litet reningsverk byggas upp för att ta hand om avloppet från de cirka 300 lägenheter som nu uppförs på piren. På sikt ska det kunna hantera avloppsströmmarna från ungefär 700 lägenheter, och en del kontor, i Oceanhamnen. Hamse Kjerstadius kollega Amanda Widén, även hon utvecklingsingenjör, visar runt och förklarar.

– Den allra största delen blir ett showroom och en testbäddsyta, där vi kan testa strömmarna som vi har, som ju är lite unika, säger hon.

Tar tillvara resurserna

Anläggningen är döpt till Reco lab, som ska föra tankarna till recovery, återvinning av resurserna.

Det kommer att ta ett tag innan reningsverket är färdigt, det är tydligt. Grunden är på plats, men både tak och stora delar av väggarna saknas fortfarande. I det blåsiga, regniga vädret blir betongen mörk och fuktig.

– Rötkamrarna ska lyftas på plats imorgon, därför finns det inget tak ännu, förklarar Amanda Widén.

Börjar testa till hösten

Hon hoppas kunna börja köra lite tester under hösten, och att reningsverket är i drift i januari. Till dess får de tre avloppsströmmarna tas om hand i Öresundsverket tillsammans med avloppsvatten från merparten av Helsingborgs knappt 150 000 tusen invånare.

– Det här är ju ett utvecklingsprojekt, och avloppsnätet är byggt så att vi kan koppla om till det vanliga reningsverket, säger Amanda Widén.

Vill locka publik

Det är uppenbart att det nya reningsverket blir pyttelitet i jämförelse med det befintliga, kapaciteten är ungefär en procent av Öresundsverkets. Men frågan är om det inte kommer att märkas mer. Avståndet till bostäderna är litet, och Amanda Widén hoppas att människor ska komma till det nya showroomet och lära sig mer om avlopp och kretslopp.

– Vi som jobbar här tycker ju att det är roligt så vi tänker att alla borde tycka det, säger hon och skrattar.

Ska användas till utvecklingsarbete

Förutom att rena avloppsvattnet ska den nya anläggningen också erbjuda möjlighet till innovation och produktutveckling. Det kommer att finnas tre platser där intresserade företag eller forskningsaktörer kan koppla in sig och hämta till exempel matavfall eller svartvatten till egna experiment.

– Precis som vid källsortering vill vi få renare fraktioner. Då kräver det mindre förbehandling för att till exempel bli biogas eller gödsel, säger Amanda Widén.

– Jag säger inte att den tekniken som byggs här är framtiden, men den ger möjlighet att testa olika lösningar.

Avloppsslam blir till pellets

Hon visar upp två kryddburksliknande plastburkar med små pellets i, en med vita klumpar och en med gråsvarta. Det är gödning, framställd av företaget Ekobalans i Lund, och en möjlig avsättning för det som idag mest blir slam.

– Det här gör det möjligt att bygga ett gödningsmedel, att medvetet bestämma innehållet och ta tillvara till exempel kväve och fosfor ur avloppsslammet, säger hon.

Revaq-certifierat redan idag

Redan idag går Öresundsverkets slam ut på åkrarna.

– Öresundsverket är Revaq-certifierat och en stor del av slammet går till åker. Det återförs alltså, men det pågår en stor diskussion om ifall det ska vara tillåtet. Därför är Recolab så spännande, det möjliggör lösningar framåt, säger Amanda Widén.

Pelletsen testas på prov

Under våren kommer Ekobalans pellets att användas på prov av fem lantbrukare. Det handlar om mycket mer än att förhindra smittspridning och spridning av andra oönskade ämnen. Produkten måste vara praktisk att använda och ge önskat resultat.

– Vår förhoppning är att man ska kunna konkurrera med handelsgödsel, om det här får större spridning i framtiden, säger Amanda Widén.

Billigt gödsel ett hinder

Men dit är vägen lång. Handelsgödsel är relativt billigt, liksom den fosfor som importeras till Sverige från framför allt Finland. Prisskillnaden är så stor, att det föreslagits att fosfor som utvinns ur avloppsslam i Sverige borde lagras i en fosforbank för framtida bruk, när priset ökat. Ytterligare en komplicerande faktor är bristen på politiska beslut. Under 20 års tid har frågan om att använda slam från reningsverk på åkermark skickats fram och tillbaka i olika utredningar.

2018 satte dåvarande miljöminister Karolina Skog ner foten och beställde en utredning av hur slamspridningen skulle kunna stoppas, samtidigt som näringsämnet fosfor togs tillvara. Utredningen skulle vara klar följande år, men drog ut på tiden.

Indirekt kritik

När den slutligen levererades i januari 2020 omfattade den över 700 sidor och en indirekt kritik mot uppdragets utformning. Istället för att bara klargöra vad som krävs för ett förbud av slamspridning hade utredarna också tagit fram ett alternativ där det är fortsatt tillåtet, om än med restriktioner.

– Utredningen öppnar två vägar, säger Hamse Kjerstadius.

– Den första är förbjuda slamspridning och istället gå mot förbränning av slammet för att utvinna fosfor, den andra att fortsätta vägen med uppströmsarbete, det så kallade Revaq-arbetet. Systemet i Oceanhamnen med tre rör är egentligen en fortsättning på Revaq, som ger ännu renare fraktioner. Så det hoppas vi att det blir, säger han.

Marknadsvärdet mindre än kostnaden

Revaq är VA-företagens projekt för att få fram så rent slam som möjligt. För dem blir det med största sannolikhet betydligt dyrare att få slammet tillräckligt rent på annat sätt. Och kostnaden hamnar hos deras kunder, det vill säga alla som är anslutna till reningsverken.

Enligt utredningen skulle marknadsvärdet för fosfor skulle vara omkring 55 miljoner kronor per år, medan kostnaderna för VA-aktörerna skulle öka med minst det dubbla.

Fokus på fosfor

Hamse Kjerstadius menar att det är olyckligt att utredningen bara fokuserar på fosfor. Andra viktiga näringsämnen, som kväve, kommer också att behöva tas omhand.

– Man riskerar att bygga upp stora system med lång avskrivningstid, som blir oekonomiska att ändra, säger han.

Fosforsatsning precis i närheten

Paradoxalt nog finns en pilotanläggning för förbränning och fosforåtervinning ur avloppsslam nästan inom synhåll från NSVA:s kontor i Helsingborg. Det är Ragn-Sells som investerar i tekniken Ash2Phos.

Eftersom största delen av det svenska avloppsslammet inte uppfyller kraven för spridning på jordbruksmark, utan istället används i parker och grönområden, så kommer efterfrågan att finnas oavsett vilket av utredningens förslag som – eventuellt – så småningom blir lag.

Vill effektivisera återvinningen

Men åter till NSVA och det blivande pilotreningsverket. För från de tre rören hoppas man alltså kunna få ut gödsel och biogas till fordonsflottan på ett mer effektivt sätt än vad man klarar idag.

– Här handlar det om att samla in avfallet och se det som en resurs, men också om att minska användningen av vatten när man spolar. Toalettavfallet koncentreras och blir enklare att använda. Vi får effektivare vattenanvändning och möjlighet att installera värmeåtervinning på gråvattnet. Matavfallet, som är blött och sänker kvaliteten på soporna, sorteras för sig och blir biogas, förklarar Jessica Engvall, Helsingborgs stad.

Långsiktiga projekt

Det kommer att ta tio år innan systemet är fullständigt utvärderat. Dessutom öppnar det möjligheter för nya produkter och utvecklingsprojekt, som kan fortsätta efter det. Slamutredningen har liknande tidsperspektiv, förslagen skulle enligt utredningen ta 12 till 15 år att införa. Ledtiderna hänger ihop med storleken på investeringarna, och på karaktären hos de system som nu ska anpassas för framtiden: stora, centraliserade lösningar som från början inte byggts för att stödja kretsloppet.

Lokala reningsverk en möjlig framtid

Amanda Widén menar att det är svårt att föreställa sig hur avloppshanteringen kommer att ske i framtiden. Men en möjlig fortsättning på Reco lab vore att nya stadsdelar får egna, lokala reningsverk istället för att belastningen på Öresundsverket ökar. Då skulle man också få fram ett lokalproducerat gödningsmedel för odlingar. Tankemässigt närmar man sig naturhusen, enfamiljsbostäder med egna odlingar och reningsverk.

Myllrande byggarbetsplats

Det blåser fortfarande envist från sundet när vi lämnar NSVA:s kontor och bygge. Tornkranarna borta på piren jobbar vidare, byggarbetarna myllrar runt de blivande bostadskvarteren.

Om bara några veckor flyttar det första familjerna in och i slutet av året rullar Reco labs verksamhet igång. Så småningom kanske invånarna i Oceanhamnen kan gödsla sina odlingar med pellets från NSVA, och kretsloppet är slutet.

Premium

REPORTAGE

Hans fält lagrar koldioxid

28 oktober 2019