Hans fält fångar koldioxid

REPORTAGE Att lagra kol i jordbruksmark är en viktig pusselbit för att klara klimatmålen. Men det kräver en total omställning av det svenska åkerbruket. Miljö & Utveckling hittar en möjlig framtid i Påarp, hos en envis och engagerad lantbrukare som tycker att politikerna behöver få mer skit under skorna.

Hans fält fångar koldioxid
Gröna fält är ett tydligt tecken på att här bedrivs Conservation Agriculture. Foto:Stefan Lindblom/Helsingborgs-Bild

Martin Krokstorp, på Krokstorps gård i Påarp utanför Helsingborg, gör som han vill. För tre år sedan sålde han plogen och grannarna skrattade. Nu är grannarna nyfikna, och han börjar se resultat av arbetet med jorden. För det är jorden det handlar om, alltså inte hela jordklotet utan de yttersta centimetrarna.

Någonting är fel

Du är inloggad som prenumerant hos förlaget Pauser Media, men nånting är fel. På din profilsida ser du vilka av våra produkter som du har tillgång till. Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår kundtjänst.
Miljö & Utveckling premium

Läs vidare – starta din prenumeration

  • Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
  • Full tillgång till allt digitalt material
Redan prenumerant?

– Det här är mitt bästa mätinstrument, säger han och slänger en liten, nätt spade över axeln.

Han stegar ut i ett blommande fält. Det blåser snålt och regnet hänger i luften, men boveteplantorna här kommer att blomma och ge nektar åt insekter tills frosten tar dem.

Nu är det inte så att Martin Krokstorp säljer bovete. Nej, gårdens 450 hektar producerar höstvete, havre, vårkorn, raps, åkerbönor och gräsfrö. Bovetet är en mellangröda, alltså en art som odlas mellan avsalugrödorna för att förbättra jordens struktur, öka den biologiska mångfalden både över och under mark, minska behovet av köpt gödsel, och se till att jorden inte blåser bort. Förutom bovete växer det bland annat honungsört, klöver och foderärt på fältet, som annars hade legat tomt i väntan på vårsådden.

Kan lagra in kol i marken

Fakta

Krokstorps gård

  • Familjejordbruk med ungefär 460 hektar varav 1/3 ägs av gården och resten arrenderas
  • Ligger i Påarp, utanför Helsingborg
  • 2016 togs driften över av Martin Krokstorp, som är nionde generationen på gården. Han driver lantbruket tillsammans med sin far.

Bortsett från miljöfördelarna lokalt har mellangrödan ytterligare en betydelse: den kan lagra in kol i marken. De data som finns pekar mot en möjlig inlagring på 350 kilogram kol per hektar och år, vilket motsvarar 1000 kilogram koldioxid som fångas in från atmosfären, även om osäkerheten är stor. När marken brukas på traditionellt sätt släpper den istället ifrån sig koldioxid – hur mycket beror på typen av jord och hur intensivt den bearbetas.

Det är detta som fyrapromille-målet handlar om, ett globalt initiativ som säger att om markens kolhalt ökar med fyra promille per år så kan ökningen av växthusgaser i atmosfären bromsas. Odlingarna på Krokstorps gård är en form av koldioxidinfångning, och skulle kunna användas för klimatkompensation. Men många pusselbitar saknas; enighet om hur mycket kol som kan bindas, engagemang bland lantbrukarna, politisk styrning och inte minst en marknadsplats för svensk klimatkompensation.

Vill inte gå över till eko-jordbruk

Det står klart att svenska fält som ställs om på det här sättet än så länge är lika additiva som träd i Kenya. Det finns ingen klarlagd ekonomisk nytta med att jobba med mellangrödor, även om Martin Krokstorp tror att det kommer att löna sig på sikt. Hans motivation kommer framför allt från att se jorden väckas till liv samtidigt som mindre pengar går till diesel, gödning och växtskydd, alltså bekämpningsmedel. Men ekojordbruk vill han inte gå över till.

– Nej, jag vill ha alla verktyg kvar i verktygslådan. Jag ser det som att jag måste producera livsmedel så bra jag kan, få ut så mycket som möjligt av min mark. Ekologisk odling skulle ge minskad skörd, säger han.

Ser sig som en förvaltare

Han sätter spaden i marken och vänder enkelt upp mörk mylla. Här syns rötter och någon enstaka mask, det ser ut ungefär som när programledarna på trädgårdsteve ska plantera i sitt preparerade trädgårdsland.

– Idag är det kallt och blåsigt, men hade det varit bra väder hade det varit fullt av pollinatörer över hela det här fältet, säger Martin Krokstorp.

Han brukar gården i nionde generationen.

– Jag ser mig som en förvaltare.

Fick inspiration i England

Från början handlade det om vatten och extremväder. En sorts jordbrukets klimatanpassning, för att förhindra att jorden blåser bort vid torka eller att grödan dränks i översvämningar. Martin Krokstorp fick inspirationen vid en studieresa till England.

Fakta

Conservation Agriculture

Tre huvudprinciper:

– Minimal jordbearbetning

– Håll marken täckt (med växter)

– Diversifierad odling med olika grödor och växtföljd.

Målet är att skydda jorden från erosion, förbättra dess kvalitet, öka den biologiska mångfalden och bidra till att naturresurser som vatten skyddas. Samtidigt ska skörden öka.

Odlingssystemen anpassas efter de lokala förutsättningarna.

Källa: Ecaf (European Conservation Agriculture Federation)

– Vi var på studieresa i England och hade fått tips om en gård, men det var väl mest en tillfällighet att vi hamnade hos en odlare som tänkte annorlunda. Jag tänkte att det var lite som att köra vänstertrafik – man måste tänka helt tvärtemot. Samtidigt var det en aha-upplevelse – vad håller vi på med egentligen? Ju mindre den odlaren rörde jorden, desto bättre blev resultatet.

2016 beslöt Martin Krokstorp och hans far att ställa om gården, som varit i samma släkt sedan 1742. Plogen, harven, kultivatorn och såmaskinen såldes och ersattes med en annan typ av såmaskin och en halmharv. Det var slut med svarta, blanka plogfåror på Krokstorps marker.

– Det svarta, jämna fältet som man såg innan ser ju väldigt fint ut. Men när man kultiverar fälten förstör man mikrolivets boendemiljö. Jag skulle säga att den största förändringen sker mellan öronen, det blir ett annat mindset. Knäckfrågan är att man måste tåla att det ser ut så här, säger Martin Krokstorp.

Minimerad jordbearbetning

Det handlar alltså om att odla mellangrödor, men också om att minimera markbearbetningen. De nya maskinerna gör en tunn fåra där gödsel och utsäde placeras, bredden på det bearbetade området är ungefär fem centimeter. Traktorn styrs via satellit och bearbetning och sådd sker med två centimeters precision. Gödningen portioneras ut där den gör mest nytta, det kan vara olika mängd för olika delar av samma fält.

Det här är det moderna precisionsjordbruket

– Det här är det moderna precisionsjordbruket, säger Martin Krokstorp.

Att minimera jordbearbetningen är inte unikt för Krokstorps gård, det är en omställning som pågår över en stor del av Sveriges åkrar. Fördelarna är uppenbara, för redan när plogen ställs åt sidan minskar dieselanvändningen och livet i marken ökar. Glyfosatet är minusposten.

Måste använda glyfosat

Ogräsmedlet glyfosat är tillåtet i EU, men på dispens. För de lantbrukare som dragit ned på jordbearbetningen är glyfosat en förutsättning för att lyckas, det är på det viset ogräset hålls borta. Martin Krokstorp sprutar sina fält några dagar innan han ska så, för att utsädet ska ha en chans och inte konkurreras ihjäl av etablerat ogräs. Samtidigt som han sprutar vid fler tillfällen har han kunnat dra ner på dosen, eftersom den reducerade markbearbetningen leder till en mindre mängd ogräs.

– Jag köper samma mängd glyfosat som tidigare, men mindre mängd av flera andra växtskyddsmedel, och det senaste året har vi inte använt några insektsmedel alls. Dessutom går det åt mindre diesel, mindre konstgödsel och färre arbetstimmar i fält, säger han, och menar att man måste se till helheten.

Markkol och klimatnytta

Fakta

Jordbruk och klimat

Förutsättningarna för kolinlagring i mark ser olika ut i olika bygder.

Gårdar som ligger på torrlagda våtmarker har betydligt större utsläpp av växthusgaser per hektar än andra lantbruk.

2016-2019 genomfördes en omfattande genomgång av befintlig forskning från hela världen inom Mistras program Eviem.

Resultaten visar bland annat att halterna av kol i marken ökar ju mindre marken bearbetas. Undersökningen pekar också på behovet av mer långsiktig forskning, eftersom det krävs att tio år går innan man säkert kan säga att kolhalterna förändrats.

Dagen innan besöket i Påarp sitter Martin Krokstorp vid ett sammanträdesbord i Jordbruksverkets lokaler i Alnarp, några mil längre söderut. Det är KSLA, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, som bjudit in till rundabordssamtal om markkol och klimatnytta. Samtalet ska bli startskottet för akademins arbete inom området. Nu vill ledamöterna få veta vilken kunskap som finns och vad som behöver göras. Här samlas forskare, lantbrukare och myndighetspersonal.

Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien diskuterar kolinlagring.

Det står snart klart att det är verkstad som gäller. Att 350 kilogram kol kan bindas per hektar är fastlagd kunskap, enas gruppen om. Visst vore ytterligare mätningar bra, men det tar decennier att få fram data med rätt kvalitet. Då är det är bättre att försöka få igång arbetet med omställningen. Olika möjliga vägar nämns; kanske kan stora inköpare driva frågan, eller kan det tas fram ett särskilt bidrag inom ramen för EU:s jordbrukspolitik som styr mot mer mellangrödor?

– Jag tror att lantbruket sitter på lösningen på många problem, men vi måste lyfta anseendet och informera och utbilda beslutsfattare. Politiker ska utbildas i praktiken – de behöver få skit på skorna, säger Martin Krokstorp till församlingen.

Regelverket sackar efter

Han framhåller att forskningen kommit på efterkälken och att det är en brist att det ständigt efterfrågas svenska studier, när det finns gott om forskningsresultat från andra länder, bland annat Danmark och Tyskland. Slutligen konstaterar han:

– Regelverket hinner inte med.

Bredvid honom sitter inspektorn Jan Jönsson från Ly-Ros lantbruk, som ligger i samma trakt som Krokstorps Gård. Även han arbetar med minimerad jordbearbetning och mellangrödor, och även han är kritisk till regelverket.

– Vi är bakbundna av Jordbruksverket. Vi skulle vilja ha mer växtlighet, men är styrda av datum för mellangrödor och liknande sorter.

Han framhåller att det är komplext.

– Det handlar om precisionsodling, anpassad efter jordarterna. Och det är inte en eller fem saker vi gör, det är kanske 20 olika åtgärder, säger han.

”Inför ersättning för koldioxidinfångning”

En enkel åtgärd, menar Jan Jönsson, vore att bönderna får ersättning för den koldioxid de lagrar i marken.

– Ge oss en krona per kilo koldioxid, det blir 1000 kronor på hektar, så ska ni få se på omställning! Vi bönder är bidragsoptimerare, säger han och skrattar.

Martin Krokstorp har delvis givit upp om bidragen. När han vill odla mellangröda, vill han ha en blandning som är så optimal som möjligt för hans jordar. Men regelverket premierar monokultur, alltså en art per fält. En annan detalj är att mellangrödan måste anmälas före ett visst datum, flera månader innan det är aktuellt att så.

– Då är det inte lätt att veta vilken gröda det kommer att bli rätt förutsättningar för, säger han.

Testodlar på fälten

Fakta

Vad växer på fältet?

Avsalugröda: Det som odlas för att säljas

Mellangröda: Odlas mellan de olika avsalugrödorna så att fälten inte ligger tomma

Kompanjongröda: Odlas tillsammans med en avsalugröda

Vi hoppar in i jeepen och rullar iväg några kilometer, till ett annat av gårdens fält. Fältet har en bred rand mitt på där grönskan ser annorlunda ut än på resten av ytan.

– Här har jag sått in bovete och blålupin också, förutom höstraps och klöver, förklarar Martin Krokstorp.

– På resten av fältet har jag bara höstraps och klöver. På svenska kallas det kompanjongröda. De växer tillsammans med rapsen på hösten och buffrar näring och mikroliv på ett sätt som rapsen inte klarar av själv.

En av Martin Krokstorps fröblandningar.
Foto:Stefan Lindblom/Helsingborgs-Bild

Allt utom rapsen kommer att vissna och dö naturligt när frosten kommer. När Martin Krokstorp skördar nästa år får han svar på om det lönar sig att så in flera olika arter. Skördetröskan rapporterar in skörden från varje del av fältet separat, så det blir enkelt att se om mittremsan ger mer än resten av ytan.

– Men jag är nöjd om det blir samma skörd. För det är så många bra sidoeffekter. Jag ser mer småvilt, harar och fasaner än tidigare. Lärkorna är fler, det är enklare att gömma sig i den här blandade vegetationen. Insekterna får mat och jag har gjort nytta för jorden, säger Martin Krokstorp.

Kräver större systemtänk

2019 blir det år då han kommer att få svaret på frågan om det var lönsamt att ställa om. Dels tar omställningen några år, dels förstördes hela skörden under den svåra torkan 2018. Men att hans odlingssystem, som kallas Conservation Agriculture, skulle fungera för alla lantbrukare, är han tveksam till, oavsett hur bra resultatet blir.

– Många intresserar sig för att minska kostnaderna. Men man måste ha ett systemtänk. Växtföljden är A och O, och det är ett väldigt pussel att lägga i början för att få rätt med det, säger han.

– Det krävs ett helhetstänk.

 

Vårt nyhetsbrev

De viktigaste nyheterna direkt i mejlen. Helt kostnadsfritt!
Jag godkänner att Miljö & Utveckling sparar mina uppgifter
Miljö & Utveckling

Miljö & Utveckling Premium

Full tillgång till allt digitalt material.