Guide: Så bygger du avskogningsfria leverantörsled

Åtaganden som går att följa upp

En vanlig utmaning är att företag formulerar breda intentioner som saknar precision. Afi betonar därför vikten av tydligt språk: företag ska ange exakt vilka miljöer som ska skyddas, vilket stoppdatum som gäller och vilka råvaror och geografiska områden som omfattas. Oklara formuleringar – till exempel ”sträva efter att minska avskogning” – gör det omöjligt att bedöma framsteg. Lika viktigt är enligt Afi att åtagandet omfattar hela affären, inklusive indirekta leverantörer, råvaruderivat och de råvaror som inte köps in direkt men ändå ingår i kedjan – till exempel soja som används som djurfoder och därmed är ”inbäddad” i kött, mejeriprodukter och ägg. Det är enligt Afi dessa undanskymda flöden som ofta står för de största riskerna.

När åtagandet väl är på plats blir tidsaspekten avgörande. Företag förväntas sätta mål som är tillräckligt ambitiösa för att spegla den brådska som avskogningen kräver – men också realistiska i förhållande till hur leverantörskedjan ser ut. Det innebär att företag ofta måste dela upp arbetet, inte genom att undanta råvaror, utan genom att ange olika milstolpar för olika segment. Att öppet redovisa vad som är känt, okänt eller särskilt svårt är enligt vägledningen inte ett svaghetstecken utan en förutsättning för trovärdighet.

Tre nycklar i ett trovärdigt åtagande

• Tydlig avgränsning: Alla råvaror, alla marknader, alla leverantörsled omfattas.
• Specifika mål: Inga vaga ord – ange datum, omfattning och förväntat resultat.
• Definierade begrepp: Företag ska använda etablerade definitioner av avskogning, konvertering och mänskliga rättigheter.

Handlingsplanen

Den största tyngdpunkten i Afi:s vägledning ligger på företagets handlingsplan. Företag ska inte bara tala om vad som ska uppnås, utan hur det ska göras. Handlingsplanen ska beskriva hur spårbarhet ska byggas ut, hur riskanalyser ska genomföras och hur leverantörer ska stöttas eller ställas till svars. Det ska också framgå vilka resurser som finns, vem som ansvarar och hur ofta planen uppdateras. I praktiken innebär det att hållbarhetsarbetet flyttas närmare inköp, ekonomi och affärsutveckling – de funktioner som faktiskt har mandat att förändra relationen med leverantörer.

Ett återkommande budskap är att företag måste arbeta på flera nivåer samtidigt. Att kontrollera enskilda produktvolymer räcker inte. För att avskogningsfria volymer ska vara långsiktigt hållbara krävs också att leverantörer förbättrar sina arbetssätt och att riskerna minskar i de landskap där råvarorna produceras. Därför uppmuntrar Afi till att kombinera egna krav med deltagande i lokala initiativ, särskilt i regioner med svag styrning eller snabb expansion av jordbruk.

Hantera brister utan att skapa nya

Vägledningen betonar också att hundraprocentig efterlevnad vid varje given tidpunkt inte alltid är realistisk. I stället handlar ett trovärdigt arbete om två saker: att företag har mycket höga nivåer av reell efterlevnad – och att de har system som gör att avvikelser upptäcks och åtgärdas snabbt. Det kan handla om satellitövervakning, öppna klagomålsmekanismer eller tredjepartsverifiering.

När brister hittas skiljer Afi mellan tre typer av situationer: kända överträdelser som kan lösas genom förbättringsplaner, kända överträdelser där leverantören bör fasas ut, och volymer där risken är okänd på grund av bristande spårbarhet. Det sistnämnda är vanligt i kedjor där råvaror byter ägare många gånger, som soja i animalieproduktion eller gummi från småbrukare. Här krävs en kombination av förbättrad spårbarhet, dialog med mellanhänder och deltagande i områdesprogram för att hantera risken på landskapsnivå.

Så hanteras volymer med okänd risk

• Kartlägg varför spårbarhet saknas.
• Sätt tidsatta mål för att minska volymer i kategorin.
• Använd riskbaserade insatser: engagera fodertillverkare, mellanhänder och lokala partners.

Ett arbete som aldrig tar slut

Ett företag som når sina mål är inte ”klara”. Afi definierar ansvarsfulla leverantörsled som ett tillstånd som måste upprätthållas, inte ett projekt. Nya leverantörer tillkommer, marknader förändras och politiska risker varierar över tid. Därför behöver företag både kontrollera nuläget och förebygga framtida avvikelser. Ett bolag som uppnått 100 procent verifierade volymer måste fortfarande ha system för att undvika regression – till exempel genom kontinuerlig övervakning, uppdaterade riskanalyser och avtalsvillkor som fångar upp nya krav.

Läs ”Operational Guidance: Commitments and Progress Pathways”