Analys: Ändrade avfallsregler

Kommunen tar bara emot från privatpersoner

Som det är idag tar kommuner emot bygg- och rivningsavfall från privatpersoner men det finns ingen tydlig maxgräns, så ansvaret tolkas olika av olika kommuner. Därför förtydligas nu att kommunerna enbart ska ta emot bygg- och rivningsavfall som inte kommer från en näringsidkares verksamhet och det blir även i fortsättningen upp till varje kommun att kontrollera hur detta efterlevs. I en yrkesmässig verksamhet ansvarar verksamhetsutövaren själv för hanteringen av avfallet.

Begreppet bygg- och rivningsavfall förtydligas till att avse även avfall från mindre bygg- och rivningsarbeten i hushåll.

Avfall kan sluta vara avfall

För att ett avfall som genomgått en återvinningsprocedur ska upphöra att vara just avfall krävs att vissa villkor uppfylls.

Ämnet eller föremålet ska vara avsett att användas för ett visst ändamål och det måste även finnas en efterfrågan och en marknad för just detta ämne eller föremål. Enbart det ekonomiska värdet är inte avgörande utan det måste verkligen finnas en efterfrågan och ett marknadspris.

Ämnet eller föremålet ska vara klart för användning utan att ytterligare avfallsbehandling krävs. Givetvis ska användningen följa andra befintliga lagkrav för ett säkert användande så att inte användningen leder till negativa följder för människors hälsa eller miljön.

Säljaren ansvarar

Det är den som för första gången släpper ut ett ämne eller föremål som har upphört att vara avfall på marknaden, som ska se till att lagstiftningen följs. Det kan dock finnas lägen då det istället gäller den som använder ämnet eller föremålet första gången.

Genom en annan ändring är det den ursprungliga avfallsproducentens ansvar att avfallet behandlas enligt avfallshierarkin och att stå för kostnaderna för denna avfallshantering. Det är alltså inte den som tar sig an avfallet som är skyldig att avgöra lämpligast behandlingsmetod utan den i vars verksamhet avfallet uppstod. Här finns dock ett visst utrymme för undantag bland annat genom att ansvaret kan läggas på andra aktörer genom andra författningar eller genom avtal.

Ändringar i flera lagar

Detta lagförslag innebär även ändringar i andra författningar än Miljöbalken. Till exempel berörs Plan- och bygglagen, där bestämmelserna om kontrollplaner får ett tillägg som innebär att en kontrollplan ska omfatta uppgifter om allt bygg- och rivningsavfall och även vilka byggprodukter som kan återanvändas, och hur dessa då bäst ska tas om hand.

Detta kräver att byggherren planerar för en säker hantering av farliga ämnen, materialåtervinning och återanvändning.

Krav på sårbarhet

Avfallsdirektivet ställer ju krav på spårbarhet av avfall till exempel genom avfallsförordningens krav på avfallsanteckningar för farligt avfall. Regeringen har dock kommit fram till att detta inte kan anses vara tillräckligt och därför har planer börjat smidas för att Naturvårdsverket ska upprätta ett elektroniskt register.

De som är skyldiga att lämna uppgifter till registret, i Sverige cirka en miljon verksamheter, är de som producerar och hanterar farligt avfall, de som i yrkesmässig verksamhet behandlar icke-farligt avfall samt de som samlar in eller transporterar farligt avfall. Skyldigheterna berör också myndigheter som producerar eller hanterar farligt avfall eller behandlar icke-farligt avfall.

Avfallssektorn berörs mest

I princip alla verksamheter omfattas av dessa lagförslag men i synnerhet berörs avfallssektorn och de som genererar farligt avfall. För byggsektorn är bedömningen att framför allt förslaget om hanteringen av uppgifter om byggavfall som kan återanvändas som kan innebära större förändringar.

Eftersom kommuner är så stora aktörer inom avfallshantering kommer de att påverkas av dessa lagförslag i många fall.

Ökar möjligheten att täcka kostnaderna

Unikt för kommunerna är att deras möjligheter att täcka utgifter och kostnader med avgiftsuttag breddas. Även infrastruktur, drift och information om avfallsförebyggande åtgärder ska nu kunna avgiftsfinansieras. SKR varnar dock för att krav på sortering och hantering kan bli svåra att organisera för vissa kommuner och därför behövs tid för omställning.

Och ja visst – i slutänden är det ju vi kommuninvånare som betalar via avfallstaxan men man skulle kunna betrakta detta som ett nödvändigt steg i omställningen för en sundare miljö.