Nya ögon på klimatet: Drönare som ser det IPCC missar

De största utsläppen uppstår efter själva reningsprocessen, när det rötade slammet lagras för att torka innan det återanvänds. Då frigörs både metan och lustgas – den senare med en klimatpåverkan som är nästan 300 gånger större än koldioxid.

– Vi såg att klimatpåverkan från lustgasutsläppen var lika stor som från metan. Det visste man inte tidigare, säger Magnus Gålfalk.

Bygger på schabloner

I dag bygger IPCC:s beräkningsmodeller på schabloner som kopplas till hur många personer som är anslutna till ett reningsverk. Det innebär att skillnader i teknik och processer inte syns i statistiken.

– IPCC:s modeller tar främst hänsyn till hur många personer som är kopplade till ett avloppsreningsverk, inte till de specifika lösningarna som reningsverken har gjort för att minska sina utsläpp, säger han.

Han vill se modeller som bättre speglar verkligheten.

– Till exempel tas lustgas från lagring av slam efter anaerob rötning inte alls med i IPCC:s modeller.

Mätning som styr investeringar

Reningsverken gör redan mycket för att minska utsläppen, men utan mätningar är det svårt att veta vilka åtgärder som fungerar bäst.

– Mätningar behövs för att testa olika åtgärder och få feedback på vilken nytta de gör. Det är viktigt att få fram metoder som kan guida framtida investeringar, säger Magnus Gålfalk.

Den specialbyggda drönaren kan mäta över hela anläggningen i stället för på enstaka punkter.

– Med drönarmätningar kan vi se hela bilden – inte bara enskilda punkter, säger han.

Forskarlaget ser teknikutvecklingen som ett sätt att göra klimatarbetet mer datadrivet. Kombinationen av drönare, AI och processövervakning kan i framtiden ge reningsverken möjlighet att upptäcka läckor och justera driften i realtid.

– Förbättrade mätmetoder ger möjligheten att testa olika lösningar och se resultatet direkt, så att pengar kan investeras i det som gör maximal nytta, säger han.