Tre bolag om nya leverantörskrav: så förhåller vi oss till CSDDD

Han säger att H&M länge har arbetat enligt OECD:s riktlinjer och FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, och ser CSDDD som ett naturligt steg i den utvecklingen.

– En lagstiftning på EU-nivå som skapar en jämn spelplan och är förutsägbar är avgörande. Den måste harmoniseras så att man kan verka på samma sätt över flera marknader, säger Marcus Hartmann och påpekar att en otydlig eller splittrad lagstiftning riskerar att bli ett hinder i stället för en drivkraft.

Han framhåller också vikten av att förslagen i sin slutgiltiga form är tydliga:

– Det viktiga är att det finns en förutsägbarhet i det som sen kommer.

Att CSDDD nu skjuts upp ett år är något H&M Group tar med ro.

– Det är vad det är. Det skjuts upp ett år, men det viktiga är resultatet, säger han.

Företaget har en ”Responsible Business Conduct Due Diligence Policy” som sätter ramarna för arbetet. Den fokuserar på områden med stor miljöpåverkan, som klimat, vatten och biologisk mångfald, samt på mänskliga rättigheter.

– Vi följer upp det här med regelbundna riskbedömningar, både hos oss själva och hos våra leverantörer. Det görs både med egna resurser och med hjälp av externa aktörer, förklarar Marcus Hartmann Varje leverantör måste skriva under H&Ms ”Sustainability Commitment”. Där förbinder de sig inte bara att följa H&Ms krav, utan även att kontrollera sina egna underleverantörer. Det innebär att ansvaret sträcker sig flera led bakåt i kedjan, även om det i praktiken kan vara svårt att ha full transparens.

– Utmaningen är hur långt bort man kommer i värdekedjan. Det är därför vi måste arbeta med processer som hjälper oss identifiera var utmaningarna finns, säger Marcus Hartmann.

Han ser också en poäng med att lagstiftning på EU-nivå kan bidra till detta arbete. Inför de nya kraven arbetar H&M Group med att analysera de senaste versionerna av CSDDD-förslaget.

– Vi behöver se de slutgiltiga texterna för att kunna avgöra vad vi behöver anpassa. Det är fortfarande en pågående process, säger Marcus Hartmann.

Han betonar samtidigt att H&M har tydliga långsiktiga hållbarhetsmål.

– Vi har Science Based Targets om att minska våra utsläpp med 56 procent till 2030 och nå netto noll till 2040. Dessa mål kan förhoppningsvis stödjas och hjälpas av kommande lagstiftning.

Han menar att ett hållbart företag kommer vara en konkurrensfördel framöver.

– Kunder och konsumenter ställer högre krav och vi vill ligga i framkant, avslutar han.

Även Malin Ekefalk, Head of Social Sustainability på Electrolux Group, ser CSDDD som ett positivt initiativ.

– Vi har arbetat utifrån FN:s vägledande principer i många år. CSDDD skyndar på en utveckling vi redan befinner oss i, säger hon.

Electrolux Group välkomnar en gemensam europeisk lagstiftning, framför allt för att undvika en ”ohanterlig mosaik” av nationella regelverk.

– Det är redan tungt administrativt för stora bolag, och för mindre är det ännu svårare, säger Malin Ekefalk.

Samtidigt uttrycker hon oro för vissa förenklingar i det senaste förslaget.

– Man riskerar att frångå det riskbaserade arbetssättet genom att begränsa lagstiftningen till endast första ledet av leverantörer, så kallad tier 1 eller P1, säger hon och fortsätter:

– Det blir problematiskt eftersom de största riskerna ofta finns högre upp i kedjan.

Att direktivet skjuts upp ett år ser Electrolux Group som onödigt.

– De flesta bolag är redan på denna resa. Vi har inte efterfrågat en fördröjning.

I stället arbetar Electrolux Group aktivt med att utveckla sina system, bland annat genom gapanalyser och mer formaliserade processer.

Störst utmaning ser hon i transparens och spårbarhet högt upp i leverantörskedjan, exempelvis vid råvaruutvinning.

– Vi måste arbeta tillsammans, med andra företag och via gemensamma plattformar, för att nå hela värdekedjan, exempelvis genom samarbete kring konfliktmineraler och revisionsprogram, säger Malin Ekefalk.

Electrolux Group har mer än 15 års erfarenhet av sitt ”Responsible Sourcing-program” och gör varje år 300–400 leverantörsrevisioner, lokala Human Rights Impact Assessments och olika utbildningsinsatser.

– Vi fokuserar på våra mest strategiska leverantörer, där vi har störst påverkan.

Hon beskriver arbetet som ett integrerat system, där CSDDD, CSRD och annan lagstiftning samverkar.

– CSRD-rapporteringen hjälper oss att strukturera vårt arbete och säkerställa intern kontroll. Det handlar om att koppla samman olika initiativ till ett sammanhållet flöde, säger hon.

Malin Ekefalk förtydligar att det viktigaste är att lagstiftningen fokuserar på faktisk påverkan, inte bara dokumentation.

– Det handlar inte om att samla in information för informations skull, utan om att minska risk och skada i verkligheten.

På frågan om huruvida skärpande hållbarhetskrav är en börda eller konkurrensfördel svarar hon:

– Vi ser positivt på en harmoniserad och riskbaserad lagstiftning. Det skapar förutsägbarhet och driver verklig förändring. Men vi vill att den ska bygga på tydliga principer och inte tappa bort syftet i detaljreglering.

Hon avslutar med en varning:

– Om man tar bort civilrättsligt ansvar och låter varje medlemsland tolka lagstiftningen fritt, riskerar man att förlora den förutsebarhet som är hela poängen.

Skandia Fastigheter har, trots sina 2,5 miljarder kronor i årliga inköp och fler än 2 200 aktiva leverantörer, en liten inköpsorganisation. Därför har bolaget utvecklat ett strukturerat och digitalt stöttat arbetssätt för att säkerställa hållbarhet i hela kedjan.

– Vi sitter inte och trycker på köpknappen själva. Det gör organisationen ute i fastigheterna. Vår roll är att skapa förutsättningar – mallar, avtal, system och riktlinjer – så att det blir lätt att göra rätt, säger John Erup, inköpsansvarig på Skandia Fastigheter.

Tillsammans med en extern plattform arbetar Skandia med en riskbaserad urvalsmodell: varje leverantör bedöms och klassificeras i grön, gul eller röd zon. Självskattningsformulär används för högriskleverantörer och resultaten samlas i en översiktstavla som ger en tydlig översikt.

– Det ger en trygghet i organisationen. Man vet att leverantören är granskad. Då kan man fokusera på sin egen del: att följa upp affären, säger han.

För Skania handlar det i förlängningen om att minska affärsrisk och bidra till ett mer hållbart samhällsbyggande – inte om att fånga fel.

– Det här handlar inte om att sätta dit någon. Det handlar om att bygga relationer och förbättra tillsammans. Att vara ödmjuk inför att varje organisation är olika, avslutar John Erup.