EU:s nya krav på obligatorisk hållbarhetsredovisning, CSRD, lagen om företagsansvar CSDDD, och flera andra lagar och regler som kommer från EU innebär att företag behöver kartlägga sina värdekedjor och se över hur de är beroende av och påverkar naturen. Det innebär att en våg av nya hållbarhetsdata väntas skölja över företagen.
WWF om EU-kraven: ”Hållbarhetsdatan kan bli guldgruva för näringslivet”
Hållbarhetsredovisning
Nya EU-regler, som CSRD och CSDDD, väntas generera stora mängder hållbarhetsdata. Nu visar en färsk rapport från Världsnaturfonden WWF att dessa data kan bli ett kraftfullt verktyg för att både stärka ekonomin och skydda miljön – om de används på rätt sätt.
– Det handlar om att vi behöver lyfta in naturen i vårt sätt att räkna, säger Elin Larsson, chef för näringsliv och finans på WWF.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Magasinet Miljö & Utveckling - 6 nummer per år
- Full tillgång till allt digitalt material
En ny rapport från WWF undersöker hur den här datan kan bidra till att näringslivet tar större hänsyn till hållbarhet i ekonomiska beslut och finansiella värderingar. Elin Larsson, chef för näringsliv och finans på WWF, säger att förhoppningen med rapporten är att fler börjar sätta ett värde på naturen.
– Det vi ser, och som rapporten lyfter fram, är att naturen inte värderas som den borde göra idag. Vi använder ekosystemtjänster som vi inte betalar för, men har vi inte en fungerande miljö, har vi inte heller en fungerande ekonomi. Så det är det stora angreppsättet som vi vill lyfta fram, och diskussionen som vi vill sparka i gång, säger hon till Miljö & Utveckling.
Genom att använda den hållbarhetsdata som samlas in i samband med rapporteringen, menar Elin Larsson att det finns stora vinster för företag och organisationer att kamma hem. Men då, menar hon, gäller det att använda datan till mer än bara rapportering.
– Vi förstår att det till en början kan kännas som en belastning att rapportera. Men ju fler gånger man gör det, desto lättare och smidigare blir det. När man kommer ut på andra sidan, har samlat sin data och analyserat den, så har man ett jättestöd i att ta fram åtgärdsplaner, och veta vilka områden man ska prioritera. Man behöver se på datan som ett affärsstrategiskt verktyg för att säkra en långsiktigt hållbar affär, säger hon.
Rapporten har också tagit fasta på hur finansiella aktörer kan tänka kring den hållbarhetsdata som samlas in. Bland annat lyfter rapporten att företag med hög hållbarhetsprofil tenderar att ha lägre kapitalkostnader. Även att investerare kan öka sina avkastningar genom att satsa på bolag med stor förbättringspotential, samtidigt som även ”gröna” företag kan växa och skapa större avkastning genom att förvärva och förbättra mindre hållbara aktörer och då samtidigt bidra till omställning.
– Genom hållbarhetsdata och den dubbla väsentlighetsanalysen, som samlas in genom rapporteringen, får finansiella aktörer och investerare en tydligare bild av hur företag är kopplat till naturen. Det hjälper dem när de värderar och investerar. Samtidigt kan företag som har en stark hållbarhetsprofil öka sin avkastning genom att förvärva bolag som har en förbättringspotential, säger Elin Larsson.
Vidare understryker WWF i rapporten att även offentlig sektor bör göra dubbla väsentlighetsanalyser och hållbarhetsredovisa enligt CSRD, på samma sätt som näringslivet.
– På samma sätt som för näringslivet, är det viktigt att kommuner och regioner vet var de har sina risker, säger Elin Larsson.
Men data och rapportering i sig räcker inte för att lösa natur- och klimatkriserna, påpekar rapporten. För verklig förändring behövs också tydlig politisk styrning och investeringar i hållbar samhällsinfrastruktur – exempelvis för att rusta upp transportnät och öka kapaciteten för förnybar energiproduktion.
– Näringslivet grejar det inte själva, utan det krävs en infrastruktur på plats, säger Elin Larsson.
På vilket sätt ska vi konkret kunna sätta ett högre värde på naturen?
– Det vi kan göra redan nu är att styra bort från det vi vet är skadligt till det vi vet är bra. Det kan man göra genom skatter, avgifter, subventioner och andra ekonomiska styrmedel. Ett konkret exempel är att avskaffa subventioner till fossilt jordbruk, eller subventioner till fiske som leder till överfiske, säger Elin Larsson och fortsätter:
– Sedan behöver vi ändra vårt sätt att se på naturen. Vi behöver få in naturen i prismodellen, eller i balansräkningen. Så någonstans handlar det om hur vi kan lyfta in naturen i vårt sätt att räkna. Både genom att sätta ett värde på den skada man orsakar, och att få betalat för den nytta man bidrar med.