Trafikverket splittrat om vägen mot klimatmålet

Skilda åsikter även inom Trafikverket

I delrapporten Hur överförs nationella miljömål till lokala beslut i transport- och samhällsplaneringen? citeras till exempel en anställd vid Trafikverket som säger: ”… vi saknar i dag ett arbete som är inriktat att nå klimatmålen.”

En annan person anser att Trafikverket ändå inte kan göra så mycket. Personen säger: ”Man kan inte investera bort CO2-utsläppen”. Det som redan är byggt är så omfattande, att ytterligare investeringar inte påverkar särskilt mycket. ”Så det är bara på marginalen man påverkar utsläppen”. Istället är ”det trafiken i sig som man måste påverka”.

”Alla måste bidra”

På den andra sidan finns en person som säger: ”Alla måste bidra med sitt strå till stacken. Vi har i vår regionala plan markerat att den regionala planen bara står för 1 procent utav den transportpåverkan som finns i landet. Men det är klart att den procenten ska också vara med och påverka”, säger personen som företräder en region.

– Man kan se det här på många olika sätt och fråga sig hur stor roll infrastrukturplaneringen kan och bör ha för klimatomställningen i transportsektorn. Det är väl det som diskussionen handlar om, sammanfattar Emma Lund, forskare hos Trivector och en av författarna till delrapporten.

Helhetsgrepp behövs

Hon menar att svårigheten att få med klimat och andra hållbarhetsmål, delvis beror på hur arbetet organiseras. Infrastruktur diskuteras oftast först när en brist uppstår, som när det blir trängsel på en väg. Då är det ofta svårt att hitta andra åtgärder än att bygga om den.

– Det viktiga är att ta ett övergripande helhetsgrepp, och inte bara leta lösningar för enskilda projekt. Att fråga på vilket sätt vägen ska byggas om är en för snäv frågeställning. Frågan om hur trängseln ska minskas måste ställas mycket tidigare i processen, säger Emma Lund.

Skåne ett gott exempel

Ett exempel på framgångsrikt arbete är det som gjorts i Skåne. Regionen har satt upp konkreta mål för att minska andelen biltrafik.

– Det innebär att i städerna i regionen ska fördelningen av färdmedel se ut på ett visst sätt till ett visst årtal. Då är det lättare att få till investeringar som ser till att det blir förändring, säger Emma Lund.

Fyrstegsprincipen

Idag finns ett tankesätt inom transportplanering som kallas fyrstegsprincipen. Det första steget är just att se på problemet övergripande och om det går att påverka behovet av transporter. Det andra steget i modellen handlar om att göra transporterna effektivare. Steg tre handlar om att bygga ut eller förändra vägar på annat sätt men i begränsad omfattning. Först i steg fyra handlar det om ny infrastruktur eller större ombyggnad.

Men det är steg tre och fyra som får finansiering av Trafikverket, normalt. De övriga två stegen leder ofta till lösningar som kommunerna och regionerna förväntas betala för, som bygge av cykelbana, en kampanj för att få människor att använda kollektivtrafik och så vidare.

Direktiven ett hinder

Håkan Johansson, nationell samordnare för klimat- och energifrågor hos Trafikverket, berättar att Trafikverket har svårt att finansiera åtgärder som klassas som steg ett och två. Trafikverkets direktiv sätter käppar i hjulet. Han anser att Trafikverket är fokuserade på att bygga och underhålla infrastruktur.

Håkan Johansson håller med om att Trafikverkets tankesätt, med fokus på att bygga och underhålla infrastruktur, borde ändras med ökad hållbarhet i sikte. Han påpekar att ett transporteffektivt samhälle är ett långsiktigt mål för Trafikverket, alltså med mindre bil- och lastbilstrafik än idag. Att bygga vidare utifrån tanken att trafiken ska öka, håller inte.

– Vi bygger för onödigt stor kapacitet, sett till ett framtida hållbart och transporteffektivt samhälle. Det är inte kostnadseffektivt egentligen, säger Håkan Johansson.

Bränslebytet viktigare

Hans kollega Jonas Eliasson, direktör med ansvar för tillgänglighetsfrågor hos Trafikverket, tillhör gruppen som menar att satsningarna på infrastruktur inte i sig har någon större betydelse för klimatmålet. Det avgörande är bränslebytet, menar han.

Att trafikflödet förmodligen kommer att minska, håller han med om. Men det kommer inte att bero på Trafikverkets insatser för infrastruktur, utan på att skatter och nya bränslen gör det dyrare att köra bil.

– Då man ersätter fossila drivmedel med biobränsle eller väljer elbilar blir det dyrare att resa. Då kommer folk att resa mindre, jämfört med den utveckling vi annars sett. Men det är inte infrastrukturen som är grejen, utan det är prisinstrument som gäller, säger Jonas Eliasson.

Viss samsyn finns

Enligt Emma Lund finns det ändå en samsyn om vinsten med ett mer transportsnålt samhälle.

– Men hur man ska uppnå det, där kan man se olika åsikter, säger hon.