Antalet företag som lämnar miljöinformation i årsredovisningen utöver det som lagen kräver ökar varje år. En internationell trend är att redovisningen dessutom breddas till att omfatta fler ansvarsfrågor än miljö. Även sociala och etiska frågor har börjat bakas in i en allomfattande hållbarhetsredovisning. Trenden har sitt starkaste fäste i Storbritannien och bland vissa amerikanska företag. Trots att den har börjat sprida sig även till svenska företag, ligger Sverige fortfarande långt efter. Endast ett fåtal företag tar upp sociala och etiska frågeställningar i sina årsredovisningar, och där information finns är den mer bristfällig än till exempel miljöinformationen.
– Ett företag måste tänka på att varumärket kan attackeras utifrån annat än miljö. Det är viktigt att ha en helhetssyn på alla frågor som rör företagets omvärldspåverkan, påpekar Lars-Olle Larsson, som till vardags leder KPMGs specialistavdelning för miljö- och etikrevision.
Han nämner som exempel Ikea, som för några år sedan anklagades för barnarbete i Indien och Shell, som utpekades att stödja den förtryckande regimen i Nigeria.
– När sådant kablas ut slår det direkt mot ett företags varumärke och blir konsumentrelaterade marknadsfrågor, där inga miljöredovisningar i världen hjälper, konstaterar han.
Fri prioritering
Ett problem med både miljöredovisningar och hållbarhetsredovisningar är att det saknas en internationell standard för redovisning av etiska frågor och miljöfrågor. Det gör att företag fritt kan välja vad de vill redovisa, och det är inte säkert att det är de verkligt viktiga frågorna.
– Det kan resultera i ett gap mellan vad företaget väljer att redovisa och vad de som läser redovisningen vill veta, påpekar Lars-Olle Larsson.
Han tar som ett hypotetiskt exempel om Swedish Meats i sin miljö- och etikredovisning skulle fokusera på vattenanvändningen i sina slakterier. Visserligen är det en miljöfråga, men den kontroversiella fråga kunderna vill ha svar på är hur djurhanteringen ser ut.
– En standard hjälper till att sätta fingret på det som är viktigt och vi slipper redovisningar som är reklambroschyrer, säger han.
Inom GRI pågår ett arbete med representanter från både industri och olika intressegrupper att ta fram riktlinjer för hur en hållbarhetsredovisning ska se ut. Där får olika intressenter komma till tals. Riktlinjerna ger en vägledning om vad en hållbarhetsredovisning bör innehålla, men en eventuell standard måste tas fram av den internationella standardsättaren IFAC.
– Det pågår en rörelse i riktning mot en gemensam standard för miljöredovisning. Det dröjer kanske något år innan den kommer, tror Lars-Olle Larsson. Men en standard för hållbarhetsredovisning kommer att dröja mycket längre än så.
Vild granskning
Om ett företag lägger in sin miljöredovisning eller hållbarhetsredovisning i den legala delen av årsredovisningen ska den granskas av revisor i samband med den övriga revisionen. Att frivilligt låta granska separata redovisningar är en trend som växer bland företagen i världen. Problemet är att det saknas standarder för granskning, precis som för redovisningarna i sig. IFAC tog förra året fram en generell standard, ISA 100, som gäller för allt intygande och som kan användas vid miljö- och hållbarhetsgranskning. Denna används av revisionsföretag, men inte av övriga granskare, eftersom de inte tillämpar IFACs standarder.
– I Sverige finns många ackrediterade certifieringsbolag som också granskar till exempel miljöredovisningar. För dem finns ingen standard och där är området vilt. Det finns alla slags metoder, säger Lars-Olle Larsson.
Han menar att trovärdigheten i granskningen minskar om det inte finns ett av samhället och allmänheten accepterat tillvägagångssätt. Metodik och resultat kan lättare ifrågasättas. Men det finns en rörelse som går mot att skapa normer även för granskning av hållbarhetsredovisningar.
– Inom GRI finns en Verification Working Group, som arbetar med riktlinjer för granskning. Dessutom arbetar den europeiska revisorsorganisationen FEE med frågan, berättar Lars-Olle Larsson.
Fakta
Global Reporting Initiatives riktlinjer för hållbarhetsredovisning.
Ramverk för redovisning av de aspekter som berör begreppet hållbarhet, nämligen:
1. Miljöaspekter – påverkan på luft, mark, vatten, naturresurser, flora, fauna och människors hälsa genom produktionsprocesser, varor och tjänster.
2. Sociala aspekter – exempelvis behandling av minoriteter och kvinnor, nationell och global policy, frågor rörande barnarbete och fackföreningsfrågor.
3. Ekonomiska aspekter – aktiviteter relaterade till att skapa efterfrågan på varor och tjänster, anställdas löner och bidrag till samhället.
Företaget ska i hållbarhetsredovisningen föra en diskussion om hur miljömässiga, ekonomiska och sociala mål och värden balanseras och är länkade till varandra i verksamheten. Den ska innehålla eventuella hinder och tidsramar för att hjälpa företaget att formulera en långsiktig vision för hållbarhet.