Klimatet: Skillnaderna mellan Harris och Trump

1. Klimatmål. Harris kommer att behålla Bidens klimatmål på minus 50-52 procent till 2030 jämfört med 2005, och nettonoll till 2050 – det globala riktmärket för att ha en chans att hålla den globala uppvärmningen inom de gränser som Parisavtalet sätter. Viktiga politiska instrument för att nå dessa mål är bland annat Inflation Reduction Act (IRA, beskrivs nedan), men de är inte tillräckliga för att fullt ut nå målen – ytterligare åtgärder behövs och förväntas både på federal och delstatlig nivå.

Harris stöttade tidigt det omfattande hållbara omställningsprogrammet “Green New Deal”, men har tagit avstånd från det efter att det felaktigt förknippats med förbud mot privatbilism och krav på vegetarisk mat i alla skolor. Trumpkampanjen kommer ändå att angripa Harris för detta, och hota med demokraternas “Green New Scam”.          

Trump har kallat klimatförändringarna för ”en bluff” (”a hoax”), hans valplattform saknar klimatmål och utlovar att riva upp de viktigaste utsläppsminskande politiska åtgärderna. Carbon Briefs beräkningar visar att utsläppen ökar kraftigt med Trump jämfört med demokraterna, men även med Trump skulle utsläppen minska eftersom förnybar energi, elbilar etc är svåra att stoppa.

2. Klimatbudget. Harris siktar på att fortsätta och bygga ut Bidens Inflation Reduction Act  (IRA), det största klimatpaketet i världen någonsin, med bidrag, lån och skattelättnader på minst 369 miljarder dollar för fossilfri energi, elfordon, grön vätgas, koldioxidsnål tillverkning och ”klimatsmart” jordbruk. Andra viktiga Biden-initiativ är strängare standarder för fordonsbränsle, standarder för energieffektivitet, regler för metanutsläpp från olja och gas, och utsläpp av växthusgaser från kraftverk, varav flera nyligen slutförts.

Trump kallar IRA för den ”största skattehöjningen i historien”, lovar att riva upp den och istället öka investeringarna i fossila bränslen. Vid det republikanska partiets nominering i juli 2024 lovade Trump att stoppa Bidens ”gröna bluff” och använda ”biljoner dollar” på vägar i stället.

3. Energi. Detta är den sektor där skillnaderna är mest uttalade mellan Harris och Trump, men också mellan Harris och nuvarande president Biden. Det republikanska partiets manifest innehåller rubriken ”drill, baby, drill” för att tydliggöra avsikten att göra USA mer energioberoende genom en ökad produktion av fossila bränslen, främst kol och olja genom fracking. Som president upphävde Trump år 2020 restriktioner för metanutsläpp från olje- och gasindustrin liksom regler för energieffektivitet och han lovar nu att ”förstöra Naturvårdsverket (EPA)”.

Harris vill bygga vidare på Biden-administrationens fokus på förnybar energi, men med strängare mål – medan Biden skulle nå ett koldioxidneutralt nät till 2035, är Harris mål 2030. Harris vill också förbjuda fracking och ny offshore-utvinning av olja och gas, medan Biden liksom Obama före honom varit emot sådana förbud. Harris lovar att sluta subventionera fossila bränslen och hade i sin  presidentkandidatskampanj 2019 med löften om en ”klimatföroreningsavgift” för industrier, där majoriteten av intäkterna går tillbaka till gröna samhällsprojekt. Hon har också stött ursprungsbefolkningars strid mot pipelines för fossila bränslen. År 2019 lovade Harris i sin kandidatur att åtala olje- och gasbolag, vilket inte skett under Biden-administrationen men nu dyker upp som en del av hennes presidentkandidatur.

Som distriktsåklagare i San Francisco etablerade Kamala Harris USA:s första enhet för miljörättvisa och som Kaliforniens statsåklagare stämde Harris Obama-administrationen för att stoppa fracking till havs, stämde flera oljebolag för miljöskador och tillsatte en officiell utredning om hur Exxon förhindrade information om klimatriskerna med fossila bränslen. Stämningarna ledde till att all ny offshore-fracking i Stilla havet stoppades, trots att stora oljebolag som ExxonMobil har försökt få USA:s högsta domstol att upphäva förbudet. I presidentvalskampanjen har Harris dock betonat att hon inte längre vill förbjuda fracking.

4. Elektriska fordon. Den största utsläppskällan i USA är transporterna och Biden-administrationen har satt mål på minst 30 procent utsläppsfria nya fordon till 2030 och 100 procent till 2040. Harris behåller målen, och lägger troligen till incitament för låginkomsthushåll. Också den nyligen antagna nationella strategin för utsläppsfria godskorridorer behålls.

Efter att ha samtalat med Elon Musk, har Trump på sistone mildrat sin tidigare mycket aggressiva retorik mot elbilar, men han tänker fortsatt stryka regleringar som stimulerar elfordon, och vid det republikanska partikonventet lovade Trump att ”avsluta elbilsmandatet dag ett”. Detta har han tidigare lovat stora oljebolag, under förutsättning att de donerar en miljard dollar till hans kampanj.

Som president försökte Trump sänka böterna för bilföretag som inte uppfyllde kraven på bränsleförbrukning, men förlorade i domstol. Han misslyckades också med att hindra Kalifornien och andra delstater från att införa strängare utsläpps- och konsumtionsstandarder. Biden införde nyligen en importskatt på över 100 procent på kinesiska elbilar; Trump hävdar att detta är otillräckligt och vill också införa en 100-procentig tull på mexikansktillverkade elbilar, som inkluderar många av de mest populära elbilarna i USA.

5. Internationellt samarbete. MIT Technology Review anger att internationellt samarbete kan vara det område där Trump skiljer sig mest från Demokraterna, med ”omfattande löften om att försvaga internationella institutioner och underblåsa globala handelskrig”. När Trump valdes till president lämnade USA FN:s Parisavtal, och Trump sade att ”jag valdes för Pittsburgh, inte Paris”, varpå ett av Bidens första beslut som president var att åter ansluta USA till avtalet. Under Biden ratificerade USA också Kigalitillägget om klimatpåverkande fluorkolväten, vilket krävde senatens godkännande. Om Trump åter blir vald är det troligt att USA än en gång lämnar Parisavtalet.

Harris vill fördjupa det internationella klimatsamarbetet ytterligare. På COP28 sa Harris som representant för USA att ”Klockan tickar inte längre, den bultar. Och vi måste ta igen förlorad tid.” Hon har lovat att ”initiera den första internationella koalitionen någonsin för att hantera övergången bort från produktion av fossila bränslen” med stora klimatförorenare – med utgångspunkt i Bidens toppmöte om stora utsläppare, som hittills har misslyckats med att leverera betydande klimatavtal mellan USA och Kina.

Total: Stort utsläppsgap

Med Biden-Harris-politiken närmar sig USA den utsläppsminskning som krävs för att uppnå målen för 2030 och 2050. Det behövs mer, men det kan åstadkommas med relativt begränsade åtgärder på federal och delstatlig nivå.

Trump lovar att stryka IRA och andra nyckelkomponenter i Biden-administrationens klimatpolitik utan att ersätta det med andra utsläppsminskande åtgärder. Det skulle leda till fyra miljarder ton extra koldioxidekvivalenter till 2030 jämfört med en fortsatt Biden/Harris-administration, enligt Carbon Briefs beräkningar. Det motsvarar de totala årliga utsläppen från EU och Japan, eller världens 140 länder med lägst utsläpp, eller dubbelt så mycket som de globala utsläppsminskningarna från vind- och solenergi de senaste fem åren. Kostnadsmässigt skulle det leda till globala klimatskador för över 900 miljarder dollar, utifrån den amerikanska regeringens kostnadsberäkningar.

Troligen är skillnaden större, eftersom Harris som president inte bara skulle behålla vad Biden infört, utan också lägga till nya klimatinitiativ, medan en andra mandatperiod för Trump kan betyda ytterligare stimulans för kol och olja, som inte ingår i Carbon Briefs beräkningar.

Trump-administrationen var illa förberedd när den tillträdde, och flera försök att avskaffa klimatregler och stödja kol, olja och fossilgas misslyckades eller kunde lätt återställas av Biden-Harris-administrationen. En andra mandatperiod för Trump skulle sannolikt vara mer organiserad, med en plan för att upphäva regleringar som begränsar utsläppen och ett snabbt infört stöd för produktion av fossila bränslen. Detta skulle dock kräva att republikanerna kontrollerar representanthuset och senaten – USA:s president är mäktig men kan inte fatta sådana beslut på egen hand.

Syftet med denna analys är inte att stödja någon av kandidaterna – det är upp till väljarna i USA att välja sin president. Men med tanke på hur stor USA:s klimatpåverkan är, och hur inflytelserikt landet är, blir den amerikanska väljarkårens val avgörande för oss alla.

Mattias Goldmann