Kapacitetsbrist att vänta

Det är idag förbjudet att lägga brännbart avfall på deponi och från och med 2005 förbjuds även deponering av organiskt avfall. Samtidigt fortsätter hushållens avfall att öka. Trots detta har kommunerna dragit ned på planerna för utbyggnad av förbränningsanläggningar. År 2008 kommer vi därför inte att ha kapacitet att ta hand om allt vårt avfall.

– Vi kan bara konstatera att även om alla utbyggnadsplaner genomförs så kommer de antagligen inte att räcka till, säger Johan Sundberg på Profu som gjort en sammanställning av alla de planer som finns på utbyggnad av förbränningskapaciteten av avfall.

Minskade utbyggnadsplaner

Enligt sammanställningen kommer kapaciteten att öka från 3,1 miljoner ton per år idag till 4,9 miljoner ton 2008, vilket är en minskning jämfört med den sammanställning som gjordes i januari förra året. Då var prognosen 5,4 miljoner ton per år för 2008.

– Det finns massor med orsaker till att man dragit ned på utbyggnadsplanerna, betonar Johan Sundberg. Man kanske känner osäkerhet om det brännbara avfallet ska räcka till och vill inte planera att bygga ut för mycket, eller tittar på andra behandlingsmetoder. Det man måste komma ihåg är att det handlar om planerad utbyggnad och därifrån till verklighet är steget långt.

Men även om alla de planerade utbyggnaderna genomförs kommer vi att stå inför en kapacitetsbrist på 0,2 miljoner ton per år 2008. Räknar man dessutom bort anläggningar som idag saknar miljötillstånd blir bristen ännu större, 1,2 miljoner ton.

Risk för förseningar

Som om det inte var nog så riskerar många planer att försenas. Undersökningen visar att pannleverantörerna kan få problem att leverera om många vill förverkliga sina utbyggnadsplaner samtidigt. Dessutom kan det bli en framtida brist på drifttekniker. Enbart på grund av stora pensionsavgångar kommer det att behövas 3 000 nya drifttekniker fram till 2008.

Osäkerhet kring förändringar av avfallsförbränningsskatt, elcertifikat och utsläppsrättigheter gör att många kanske väntar lite med att realisera sina utbyggnadsplaner för att se vart vindarna blåser. Johan Sundberg tror dock att det gäller att vara snabbt på plan om man ska vara med och dra fördel av de växande avfallsmängderna.

– Alla inser att det inte går att deponera länge till, det blir alldeles för dyrt och dessutom är det deponiförbud på brännbart avfall, vilket gör det omöjligt. För många kommuner är det kanske inte läge att själv satsa på en utbyggnad eftersom det är en stor investering, utan försöker i stället hitta andra aktörer som kan ta hand om deras avfall eller sluta avtal med någon grannkommun.

Ingen efterfrågan

Ett alternativ till förbränning är biologisk behandling genom kompostering eller rötning. I den nya kretsloppspropositionen har man satt upp målet att 35 procent av matavfallet ska tillbaka in i kretsloppet. Problemet är att det inte finns någon egentlig efterfrågan på produkter från rötning och kompostering. Många miljöforskare har också vänt och likställer idag kompostering och rötning med förbränning.

– Det är inte självklart att det är bättre att återvinna näringen än att återvinna energin, säger Johan Sundberg. Om man ska uppnå miljöfördelar med rötning måste produkterna ut i jordbruket och det gör de inte idag. Då finns det en mycket större efterfrågan på värme och energi. Det får man när man bränner avfallet.

Större och mindre

En tydlig trend som undersökningen pekar på är att många av de planerade nya anläggningarna är av modell mindre med en årskapacitet på 62 000 ton i snitt. Samtidigt blir många av de befintliga anläggningarna ännu större. Anläggningarna med utbyggnadsplaner kommer att ha en genomsnittslig kapacitet på 242 000 ton per år 2008. Det blir alltså fler riktigt stora anläggningar och fler småskaliga.

– Tidigare var trenden att man byggde mer och mer storskaligt eftersom förbränning av avfall har ansetts vara en teknik som gynnas av storskalighet med förbränningsanläggningar som klarar över 100 000 ton per år. Men nu ser vi att det kommer allt fler små pannor som är billiga att bygga och de kullkastar de tidigare teorierna om storskalighet, förklarar Johan Sundberg. Det gynnar naturligtvis små kommuner som vill bränna sitt eget avfall.

I ett långsiktigt perspektiv kommer det dock bli svårt att bygga ut för att hela tiden klara de ökade avfallsmängderna. Även om hushållen blivit mycket bättre på att återvinna soporna så ökar hushållsavfallet med två till tre procent per år.

– Mängden hushållsavfall följer BNP rätt väl, konstaterar Johan Sundberg. För att långsiktigt kunna hantera avfallet måste vi hitta sätt att bryta dessa mönster.

Befintliga anläggningar, ton/år

Kommun 2003 2008

Avesta 50 000 50 000

Boden 48 000 48 000

Bollnäs 40 000 40 000

Borlänge 40 000 40 000

Eksjö 20 000 65 000

Göteborg 430 000 520 000

Halmstad 111 000 150 000

Haninge 10 600 –

Hässleholm 5 000 30 000

Karlskoga 45 000 75 000

Kil 6 000 12 000

Kiruna 70 000 70 000

Kumla, sydkrft Sakab 75 000 75 000

Köping 22 000 22 000

Landskrona 29 200 45 000

Lidköping 100 000 100 000

Linköping 250 000 350 000

Ljungby 40 000 40 000

Malmö 279 000 450 000

Mora 20 000 25 000

Norrköping 175 000 175 000

Stockholm, Högdalen 400 000 600 000

Sundsvall 35 000 200 000

Södertälje 260 000 260 000

Umeå, Dåvamyran 150 000 240 000

Umeå, Ålidhem 35 000 35 000

Uppsala 230 000 350 000

Västervik 50 000 85 000

Total kapacitet 3 075 800 4 202 000

Planerade nya anläggningar, ton/år

Kommun 2008

Borås 89 000

Falun 10 000

Finspång 30 000

Gävle 100 000

Jönköping 120 000

Kalmar 70 000

Karlskrona 50 000

Katrineholm 40 000

Markaryd/Timsfors 78 000

Skövde 50 000

Uddevalla 40 000

Total kapacitet 677 000