Idén att låta hundar spåra miljögifter föddes på en utbildning i specialsök i Hällefors. Där tränade konsulten Susanne Kummel, som vanligtvis arbetar med farligt avfall, sin hund. En väninna, som är toxikolog, gick samma kurs.
– Jag tänkte, det här måste ju gå att använda. Vi tog fram ett antal ämnen som kunde vara lämpliga att använda hund för att detektera. Under en långhelg testade vi tre hundar på PFAS-ämnet PFOA och skrev en slutrapport på det, säger Susanne Kummel.
Hundarna hittade miljögifterna
Fakta
Andra besiktningshundar
Det visade sig att hundarna klarade att hitta PFOA på en särskild bana.
– Det är ganska enkelt att lära en hund en ny doft när man väl lärt den hur det ska gå till. Man utbildar den på något som är ofarligt, som till exempel te eller röd Kong, som är en populär hundleksak, berättar Susanne Kummel.
Ska hitta – och markera
Hundens uppdrag är att hitta ämnet och markera för föraren var det finns. Men det krävs mer än en entusiastisk hundägare för att få till en certifierad miljögifts-hund. Susanne Kummel kontaktade hundtränaren Jens Frank på SLU.
– Han trodde på att man skulle kunna använda hund för att effektivisera sökandet efter markföroreningar. Vi sökte pengar från SGI och 2019 fick vi igenom vår ansökan.
Hundar tränas att hitta DDT
I studien, som startade 2019 och avslutas i mars i år, tränas hundar i att hitta DDT och trikloretylen. Båda ämnena är föroreningar som finns spridda på förorenade områden i hela landet. Giftet DDT användes bland annat vid handelsträdgårdar och skogsplantskolor. Trikloretylen är ett ämne som finns där det legat en kemtvätt, men som ibland sprider sig ganska långt.
– Det ska helst vara föroreningar som det inte finns något bra fältinstrument för. De ska också lukta tillräckligt för att hunden ska ta det. Trikloretylen visade sig vara enkelt, medan DDT kräver hundar med utbildning och träning motsvarande för en bombhunds, säger Susanne Kummel.
– Det är en prisfråga. En hund som jobbar med ett ämne som är enkelt att detektera kostar mindre att träna upp och hålla igång, och kan söka av större områden.
Ökar chansen till upptäckt
Idealiskt är om hunden kan scanna av stora områden ute i fält. Då minskar risken att man missar ansamlingar av föroreningar, så kallade hot-spots.
– Mest får du igen om föroreningarna tar väldigt lång tid, eller är väldigt dyra, att analysera.
Ett mätinstrument som behöver testas
En sökhund måste testa sin nos regelbundet och certifieras. Men när det kommer till nya ämnen, som DDT och trikloretylen, finns inga sådana certifieringssystem på plats. Det är en av de saker som skulle behöva utvecklas. Ytterligare en viktig fråga att lösa är att få hundnosen klassificerad som ett analysinstrument.
– I så fall finns möjligheten att använda annars förbjudna ämnen, som det ofta handlar om, i utbildning och träning av sökhundar. Vi behöver också kunna ta med prover av ämnet ut i fält för att kalibrera hundnosen, och kolla så att den är på, säger Susanne Kummel.
Hoppas på fortsättning
Nu inväntar hon och övriga aktörer i projektet besked om finansiering av ett nytt utvecklingsprojekt. Då vill man utbilda operativa sökhundsekipage för DDT eller trikloretylen, samt undersöka möjligheten att använda hundar för att detektera PFAS-ämnen.
– De är också svåra ämnen för hundarna att ta, men får vi pengar så ska vi göra samma sak för två PFAS-föroreningar varav PFOS från brandskum är en, säger Susanne Kummel.