Forskning: EU:s kemilagstiftning gynnar industrin

Det är medlemsländerna som föreslår vilka ämnen som ska hamna på kandidatlistan, en lista som nu har analyserats av forskaren Jessica Coria vid Göteborgs universitet.

– Jag valde att titta på kandidatlistan eftersom det finns mer information att analysera där, säger hon till Miljö & Utveckling.

Ekonomiska hänsyn påverkar listan

Resultaten sammanfattas i en vetenskaplig artikel. I slutsatserna skriver Jessica Coria att det är tydligt att ekonomiska hänsyn har påverkat kandidatlistans sammansättning. En tredjedel av de ämnen som finns på listan tillverkas till exempel inte i Europa. Bland de ämnen som finns på listan har de flesta anmälts av medlemsländer som inte själva har en industri som tillverkar ämnet.

– Data tyder på att utformningen av den politiska processen har gynnat branschintressen, säger Jessica Coria.

Vissa faktorer viktigare än andra

Endast två faktorer verkar överskugga de ekonomiska hänsynen: om ett ämne är cancerogent eller om det är något som barn riskerar att skadas av. Ett exempel på det är ämnet formamid, som 2010 upptäcktes i leksaker. Ämnet förbjöds för att minimera risken för små barn.

Men att ett ämne är cancerogent är inte tillräckligt för att det ska förbjudas. Ett exempel är sexvärt krom, kemikalien som Erin Brockovich stred mot i filmen med samma namn. Ämnet förbjöds i EU 2017, men två år senare röstade medlemsländerna fram ett undantag som gör att det kan fortsätta användas ett bra tag framöver i stor skala. I samband med det kritiserades EU för att låta ekonomiska intressen gå före hälsa och miljö.

Vilka faktorer tycker du borde överskugga de ekonomiska intressena?

– Naturligtvis toxicitet. Reach borde säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön, säger Jessica Coria.

Kan det finnas andra förklaringar än starka industriintressen till att det ser ut så här?

– Ja, att processen är kostsam. Detta gäller även för de nationella myndigheter som måste lämna in all dokumentation för att föreslå kemikalier till listan. Antagligen fokuserar man på de kemikalier som är mest uppenbara och där det finns mindre intressekonflikter.

Vad skulle behöva göras?

– Jag tycker att det behövs mer forskning på området, för att avgöra om de nuvarande förfarandena räcker till. I och med att för få förslag läggs fram, borde det kanske vara bättre att lägga allt ansvar för att lista farliga ämnen på en överstatlig aktör. Den kan förlita sig på expertbedömning, och andra aktörer kan lämna synpunkter.

– Den överstatliga aktören är i praktiken Echa, som borde tillföras de resurser och ansvaret som krävs för att utföra en sådan uppgift, säger Jessica Coria.