Inga produkter i varukorgen.
Glapp mellan lag och verklighet när tillsynen inte håller
På många håll i landet är miljötillsynen otillräcklig. Brist på personal gör att kommunernas miljöinspektörer inte hinner med sina uppgifter.
– Våra miljölagar ställer hårda krav, men vi har inte resurser nog att se till att de följs, säger Karin Sigvardsson, ansvarig för tillsynsfrågor på Länsstyrelsen i Östergötland.
Karin Sigvardsson har granskat miljötillsynen hos kommunerna i Östergötland och funnit stora brister i verksamheten.
– Miljöinspektörerna på kommunerna hinner inte med sitt arbete, det finns ett stort glapp mellan resurs och behov, berättar Karin Sigvardsson.
Små kommuner värst
Störst är problemen i de mindre kommunerna. Inspektörerna är få och växlar mellan uppgifter av olika karaktär inom flera ämnesområden, vilket försämrar effektiviteten. De har svårt att hitta tid att planera, göra behovsutredningar och tillsynsplaner. När de inte hinner planera har de inte heller möjlighet att visa att de har behov av ytterligare personal och så blir det en ond cirkel, där all tillsyn inte hinns med.
– Generellt är kompetensen ute på förvaltningarna god, men miljöbalken är inte enkel att tas med. Mycket förändras och det finns många tolknings- och bedömningsproblem så inspektörerna behov av utbildning och vägledning är ändå stort, säger Karin Sigvardsson.
Omorganisering
Flera mindre kommuner har också gjort omorganiseringar för att bli mer effektiva. Numera sköts drift och tillsyn av kommunens egna anläggningar sker inom samma fövaltning, vilket kan leda till att jävsituationer uppstår och till att myndighetens trovärdighet blir lidande.
Men den bristande miljötillsynen är främst en resursfråga, enligt Karin Sigvardsson. Miljöbalken är ett omfattande regelverk med högt ställda krav och de kraven klarar vi inte att leva upp till med dagens resurser, det gäller såväl länstyrelse som kommun. Det förebyggande arbetet blir lidande då verksamheten snarare bedrivs i form av en akutcentral där endast det mest brådskande hinns med. Situationen ser liknande ut i hela landet.
– Ska vi ha högt ställda krav måste vi ha tillräckligt med resurser för att kunna följa upp att reglerna följs. Annars får vi sänka ambitionsnivån och stå för det. Idag är glappet mellan lag och verklighet för stort för att det ska bli trovärdigt, menar Karin Sigvardsson.
Reviderad balk
Hon tror inte att en eventuell revideringen av miljöbalken kommer att leda till att kommunerna får mindre att göra, snarare att de får tillsynsansvar för fler områden. Dessutom tillkommer EG-rätten med mer detaljerade krav kring rapportering och uppföljning, något som enligt Karin Sigvardsson innebär mycket arbete utan att ge så mycket miljö för pengarna.
Få fälls
Det är också väldigt få av de brott som inspektörerna anmäler som faktiskt går till åtal. Ännu färre leder till fällande domar. Karin Sigvardsson upplever att många åklagare varken prioriterar eller har kunskap om miljöbrott. För miljöinspektörerna innebär anmälningarna mycket hårt arbete och frustration över att det inte leder någon vart.
– Det är tur att de flesta inspektörer har ett miljöengagemang och tycker att de arbetar med viktiga och spännande frågor, annars skulle de inte orka, konstaterar Karin Sigvardsson.
Fakta/ Tunga ekobrott väljs bort
Det är främst harmlös ekobrottslighet som samhället satsar på att spåra upp, medan grövre brottslingar går fria. Det visar en en doktorsavhandling från kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Bokföringsbrott är det vanligaste registrerade ekobrottet i Sverige idag, men det innebär inte att det är vare sig är det grövsta eller mest frekventa brottet. Snarare beror det på att det är hyfsat lätt att bearbeta bokföringsbrott inom givna resursramar. Enligt avhandlingen arbetar myndigheterna mest med de brottskategorier där det kräver lite resurser att hitta misstänkta. Grövre och mer samhällsskadliga brott prioriteras inte.
