Forskarnas oväntade fynd i CSRD-studien: ”Det är en paradox”

Tommy Borglund, lektor vid Handelshögskolan vid Örebro Universitet, har jobbat med studien och förklarar: 

– Det framgick ganska tidigt i intervjuerna att stora bolag tycker de är väldigt duktiga på CSRD eftersom de jobbat mycket avancerat med GRI tidigare. Det var mycket jobb för dem, men inte särskilt svårt, de tyckte de kunde det mesta och att de integrerat hållbarhet i sin affärsstrategi. 

Men det såg annorlunda ut för små och medelstora bolag. För många av dem var det första gången de ägnade sig åt avancerad hållbarhetsredovisning, gjorde en större väsentlighetsanalys eller finansiell väsentlighetsanalys. 

– Det skapar en väldigt stark läroeffekt och innovationseffekt för dem. Man upptäcker nya saker, gör saker på andra sätt och får fram information man kan uppdatera sin hållbarhetsstrategi med. Det paradoxala här är att det är just de här bolagen som inte längre behöver rapportera hållbarhet enligt Omnibus. 

”Motverkar hela syftet”

Han säger att hela meningen med CSRD-lagstiftningen handlar om att skynda på omställningen i Europa för att skapa en mer grön och konkurrenskraftig kontinent.

– Omnibus motverkar ju då hela syftet med CSRD. 

Hur stor påverkan har små företag på omställningen i stort?

– Det är en väldigt bra fråga, uppskattningsvis runt hälften av omsättningen, så de måste också ställa om när Europa ställer om.

I praktiken tror Tommy Borglund att detta kommer skapa ett ännu större gap mellan bolagen. 

– De stora bolagen hade redan ett övertag sen innan, och nu kommer de få ännu mer övertag eftersom de kommer ha mer transparenta rapporter, vilket kommer tas emot väl av intressenter och analytiker. 

Han berättar att han och de andra forskarna blev överraskade av att de stora bolagen i stor utsträckning tyckte att de redan integrerat hållbarhet mycket i affärsstrategin och att CSRD haft en begränsad effekt på deras utveckling av hållbarhetsstrategi och affärsstrategi. 

– Man tänker ju sig att begreppet finansiell väsentlighet skulle betyda att de analyserade det här mer och lärde sig nya saker som kunde integreras i affärsstrategin. Men det var väldigt få som vittnade om det.  

För högt tak

Enligt Omnibus-förslaget innefattar små och medelstora bolag de verksamheter som har upp till 1 000 anställda. Det tycker Tommy Borglund är för högt.

– Gränsen borde vara på 500. Då skulle det bli mer relevans och det skulle bli en större innovationseffekt i Europa. 

Han menar att det nya Omnibus-förslaget gör att det finns en risk att små och medelstora bolag inte tänker på att de måste fråga intressenterna innan de bestämmer sig för om de ska göra en CSRD-rapport.

– Det gäller att höra vad investerarna tycker. Kommer de fortsätta att placera dem i sin aktiefond om de inte har en CSRD-rapport? Du måste fråga kreditgivarna. Hur är det med räntenivåerna på de lån de har? Om jag har lägre transparens än andra, kommer jag få en nackdel av det? Du måste du fråga de stora kunderna. Kommer det vara förväntan på CSRD-rapportering i inköpsprocessen? Får jag en nackdel om jag har mindre transparens kring hållbarhet jämfört med mina konkurrenter? Den typen av frågor. Då går man över till den frivilliga hållbarhetsrapporteringen som var normen innan CSRD.

Även om studien inte är avslutad än har forskarna också upptäckt något annat när de gått igenom de svenska CSRD-rapporterna som kommit ut: Hälften har valt att kalla sin rapport för ”ESRS-inspirerad”. 

– Då har de gjort en halv CSRD-rapport kan man säga. De har sparat in på revidering och alla detaljerna kring ESRS-rapporteringen. Den ESRS-inspirerade rapporten skulle kunna bli ett alternativ för små och medelstora bolag. De gör värdekedjaanalysen, risk och möjlighetsanalysen, den dubbla väsentligheten och sen så rapporterar de lite friare på de ESRS-indikatorer de har valt, avslutar han.