Forskaren: Företag saknar verktyg för att räkna in naturen i ekonomin

Naturen skickar fakturan

Utgångspunkten i studien är att resurser inte har något värde i sig. De får värde först när de sätts i relation till användning och efterfrågan. Det resonemanget hämtas från den amerikanska forskaren Edith Penrose och hennes klassiska verk ”The Theory of the Growth of the Firm”.

Frans Prenkert och hans kollegor applicerar nu detta synsätt på naturresurser i industriella nätverk. I stället för att se luft, vatten, mark eller kritiska mineraler som bakgrundsfaktorer ska de förstås som aktiva resurser i värdekedjorna, med egna begränsningar och effekter.

– Tidigare kunde man anta att luften och haven var gratis och kunde ta emot utsläpp. Nu ser vi att naturen skickar fakturor tillbaka i form av klimatförändringar, försurning och förorenade ekosystem. De kostnaderna hamnar någonstans i systemet, säger han.

Grön omställning kan skapa nya resursproblem

Ett centralt resonemang i artikeln är att den gröna omställningen i sig riskerar att driva fram nya former av resursutarmning. Batteritillverkning, vindkraft och elektrifiering kräver stora mängder kritiska metaller och mineraler.

– Om vi löser ett problem genom att skapa ett annat som är lika allvarligt, då har vi inte kommit särskilt långt. Vi har fortfarande få verktyg för att analysera naturresursernas roll i de här värdekedjorna, säger Frans Prenkert.

Studien presenterar ingen ny mätmetod, utan en teoretisk modell som ska göra det möjligt att analysera naturresurser på samma sätt som andra industriella resurser i affärsekosystem.

Intern prissättning räcker inte

Många företag arbetar redan med interna koldioxidpriser eller andra former av mätning av miljöpåverkan. Det är ett steg i rätt riktning, enligt Frans Prenkert, men inte tillräckligt.

– Det är bra att mäta och synliggöra kostnader. Men om man inte agerar på det man mäter händer ingenting. Då har man bara bokfört problemet, säger han.

Frans Prenkert menar samtidigt att en full internalisering av naturresurskostnader skulle göra varor och tjänster dyrare på kort sikt.

– Vi har kostnader för naturresursförbrukning som i dag inte tas in i produktkalkylerna. Ska de in, då måste någon betala. Troligen konsumenterna. Men alternativet kan bli betydligt dyrare i ett längre perspektiv.

Enligt honom ser många företag omställningen som en investering snarare än en kostnad.

– I en tregradersvärld säljer man inga bilar och ingen mjölk. Företagen inser att en klimatsmart framtid är billigare än alternativet.

Tips: Det kan företag göra i dag

Enligt Frans Prenkert är handlingsutrymmet för enskilda företag begränsat så länge regelverk och gemensamma system saknas. Men några steg pekas ut:

• Arbeta systematiskt med etablerade ramverk som Science Based Targets Initiative för att sätta vetenskapligt förankrade mål.
• Kartlägga vilka naturresurser som används i den egna verksamheten och i leverantörsledet.
• Identifiera var i värdekedjan resursbegränsningar kan uppstå.
• Se investeringar i resurseffektivitet som långsiktiga riskreducerande åtgärder.

Studien pekar dock på ett strukturellt hinder: utan utvecklade ekonomiska modeller, gemensamma mått och tydliga styrsystem är det svårt för företag att fullt ut integrera naturresurser i sina affärskalkyler.

– Det här är en kunskapsfråga. Vi måste utveckla teorier och modeller som gör det möjligt att senare ta fram verktyg, index och styrinstrument. Annars fortsätter vi att fatta beslut som om naturen vore gratis, säger Frans Prenkert.