Amir Nizar Zuabi är konstnären bakom projektet The Herds, som bland annat samlar klimat- och konstorganisationer, scenkonstinstitutioner, forskare, och civilsamhällesgrupper från både Europa och Afrika. Tillsammans vill de dramatisera klimatkrisen genom marionettdjur i naturlig storlek gjorda av kartong.
Djur av kartong visar vägen till förlorad natur – ”Vi har glömt”
Kultur Med projektet The Herds låter konstnären Amir Nizar Zuabi marionettdjur i naturlig storlek tåga genom städer från Kinshasa till Stockholm. Miljö & Utveckling möter honom i ett samtal om känslor, delaktighet och kreativitet.

Någonting är fel
Läs vidare – starta din prenumeration
- Full tillgång till alla låsta artiklar
- Omvärlds- och beslutsverktyget Dagens M&U
- Magasinet Miljö & Utveckling
I en tid då klimatdiskussionen ofta domineras av siffror, rapporter och politiska mål, försöker Amir Nizar Zuabi väcka något annat: känslor. Genom skulpturala djur i naturlig storlek, byggda av återvunnet och trasigt material, vill han påminna om det vi håller på att förlora – och om vår egen roll i det.
– Det här är ett försök att skapa civil olydnad genom skönhet. Inte genom slagord eller ilska, utan genom något sårbart och komplext, säger han till Miljö & Utveckling.
Djurfigurerna – som påminner mer om sköra varelser än sagodjur – rör sig som en flock genom städers gator, ledsagade av lokala invånare som utbildats till att animera dem. Djuren har under våren och sommaren gjort resan från Kinshasa – med stopp i bland annat Marrakech, Marseille, Paris, London och Köpenhamn – för att till slut landa i Stockholm och Trondheim. För varje ny stad byggs ett nytt djur som symboliserar platsen. I Norden har älg, varg och ren fått ta plats i flocken.
– Vi har glömt hur vackra våra medvarelser är. Det här projektet handlar om den glömskan, om vår frånkoppling från naturen. Djurens trasighet är medveten – de är byggda av kartong, de är rädda för oss, de är inte perfekta. Precis som naturen är nu, säger Amir Nizar Zuabi.
Projektet är också ett sätt att bjuda in till ett annat slags samtal om klimatkrisen. Ett samtal som inte handlar om att övertyga någon om att problemen existerar, utan om att skapa en känslomässig kontakt.
– Alla vet. Alla vet att planeten håller på att dö. Det är inte en fråga om information längre. Det vi behöver är att känna – och kanske sörja – tillsammans. Det är där konsten kommer in.
Genom åren har Amir Nizar Zuabi arbetat med verk som rör sig fysiskt genom städer och där publiken bjuds in att delta aktivt. I detta projekt blir rörelsen både bokstavlig och symbolisk – en kroppslig påminnelse om förlust, men också om gemenskap och ansvar.
– Jag vet inte om det kommer att förändra något. Men när hundratals människor samlas för att bära fram de här djuren, så händer något. En rörelse, en tanke. Kanske räcker det, avslutar han.


