I och med beslutet om att inga nya bensin- eller dieselbilar får säljas från 2035 är signalen från EU så tydlig som den kan bli – det är dags att ställa om på allvar. Märkligt nog stannade den svenska debatten av när beslutet kom, i stället för att ta ytterligare fart.
Faktum är att Sverige inte är där vi behöver vara för att bli redo för en elektrifiering av fordonsflottan. Tvärtom ligger vi efter, inte minst med antalet laddpunkter och för att lösa det räcker inte enskilda politiska beslut. I stället behövs en förståelse för grunden till själva utmaningen – och hur man bäst löser den. Elektrifieringen av fordonsflottan uppnås bäst med ett nytt tankesätt och större perspektiv.
Oron för laddning och räckvidd hänger kvar sedan elbilarnas tidiga dagar och oftast ses snabbladdning som den självklara lösningen. Den uppfattningen behöver ändras. För de flesta privatpersoner ser behovet inte ut så. I regel räcker det att ladda bilen där den normalt sett står parkerad. Hemma, på jobbet eller på gatan. Precis på det sättet de flesta laddar sina mobiler och datorer, på natten eller på skrivbordet när vi inte aktivt använder dem.
Snabbladdningen är avgörande i vissa situationer, inte minst för företag, när det kommer till längre körsträckor. Men att alla elbilsägare ska ha snabbladdning som standard är både onödigt, ohållbart och omöjligt – det kräver helt enkelt för mycket kraft.
I stället måste vi dra nytta av att de flesta bilar står stilla större delen av dygnet. Fler laddpunkter, som kan kommunicera med varandra och fördela elen mellan anslutna bilar över tid, innebär en bättre användning av den el vi har. I framtidsscenariot kommer nästan alla parkeringsplatser att bli laddplatser. Men för att nå dit kommer nästa krav – laddinfrastrukturen måste vara kostnadseffektiv att installera, så att den blir lättare att skala upp utan kostsamma markarbeten. Klarar vi de två punkterna så undviker vi kostnader som alla helst vill slippa och får i stället en hållbar laddning som bara tar några procent av Sveriges elproduktion i anspråk.
Bäst av allt är att tekniken redan finns. Nu handlar det bara om öka förståelsen för varför den behövs. Den förståelsen måste åtminstone till en början komma från de som tillhandahåller laddpunkterna – arbetsgivare, kommuner, bostadsrättsföreningar och parkeringsoperatörer – snarare än hos den enskilde elbilsägaren. Då, med ett större, gemensamt perspektiv kan vi göra Sverige redo för 2035 och hinna i kapp den elbilsboom som redan pågår. Vi har redan tagit de första stegen, nu hoppas vi att fler hänger på.
Kurt Högnelid, vd Waybler