En möjlig ljusglimt är att det nu trots allt diskuteras en text som utgör ett möjligt första embryo till ett avtal i Paris 2015, och samtidigt behandlar bristen på utsläppsminskningar fram till 2020. Med texten på bordet tvingas länder närma sig de svåra frågorna på ett sätt som möjliggör framsteg. Eftersom texten är ett försök till en kompromiss som är godtagbar för alla, avslöjar den mycket om vart vi är på väg i förhandlingarna. Ska en fråga bland alla lyftas fram som viktigast att ministrarna tar sig an så är det åtgärder kring utsläppsminskningar. Ett genombrott där kan ge framsteg i de andra frågorna, och motsatsen är inte uppmuntrande: Blir det inga framsteg gällande utsläppsminskningar återstår snart bara att diskutera vem som är skyldig att ersätta dem som drabbas av klimatförändringarnas effekter. Men nya utsläppsmål verkar långt borta, inte bara för FN-processen som sådan utan även för enskilda länder. Detta särskilt efter att Japan och Australien i direkt anslutning till klimatmötet dragit tillbaks tidigare åtaganden. Inte heller från EU eller Sverige kommer några nya utsläppsmål för 2020, och målen för 2030 ska först diskuteras i mars.
COP19- I väntan på framsteg
COP19
Just nu är det svårt att identifiera framsteget som får de många knutarna att lossna, vilket gör stämningen i Warszawa uppgiven och bister, skriver
Daniel Engström Stenson och Mattias Goldmann från Tankesmedjan Fores på plats i Warszawa.


